Vad har ni fått för knäppa komentarer?

Det jag har irriterat mig på är när folk frågar "och hur länge måste man hålla på såhär" när man ber dem tvätta händerna när de hälsar på. SÅ jobbigt kan det väl ändå inte vara att tvätta händerna?! Nu funderar jag allvarligt att sätta upp en "tvätta händerna" skylt på dörren, för nu säger alla att "han är ju så stor nu, så nu kan det väl inte vara så farligt om han blir förkyld". Ok att han väger drygt 9 kilo men det har ju inte så stor betydelse när lungorna fortfarande inte riktigt kommit ikapp.

Vår dotter är född i v 32 och är nu 12 veckor, eller 4 veckor korrigerat. Vi har haft tur och mår lilla tjej har inte haft några komplikationer egentligen. Hon låg 3 veckor på neo, sen fick vi komma hem med hemvård i 4 veckor. Det har ändå vart en tuff tid då jag fick svår havandeskapsförgiftning (HELLP) och mådde sisådär. Allt går bra nu, hon ammas var 3:e timma och växer bra. Hon har dock ett väldigt närhetsbehov och vill vara nära hela tiden.

När jag träffade en av våra grannar förra veckan frågar hon ju såklart hur allt går och hur jag mår. Jag förklarar att allt går bra osv, och sa också att man är ju ganska trött och förklarade varför... Då ser hon jättebekymrad ut och säger:
"Men kan du inte lämna henne till min mamma ett tag då, så du får sova/vila?"
Hennes mamma bor alltså i samma hus och är 78 år och har problem med ryggen och kan knappt ta hand om sig själv....
Hur kan hon tro att jag tänker lämna bort min lilla tjej till henne??? Och hur skulle det se ut med min lilla tjej som bara vill vara nära mig hela tiden! Haha! Jag kan säga att hon som sa det har inga egna barn...
Just då försökte jag bara förklara snällt att Nä, det går nog inte för att... blabla. Men sen efteråt tänkte jag på vad hon sa egentligen!!

När Edvin (föddes i v 28+5, 935 g) var cirka 4½ månader gammalll skulle han operera ljumskbråck. Han har "alltid" varit en "spänstig" kille som gillade att stå i famnen på oss med raka ben och småhoppa lite. När min man sitter utanför sjukhuscafeterian och väntar på att jag ska komma med lite mat till oss, så stannar en tant och fäller en kommentar som jag hör eftersom jag precis kommer då:
"Men, vad spänstigt barn ni har! Han kan inte vara många dagar gammal!"
Jag blev mest förvånad över att hon inte gjorde kopplingen att ett nyfött barn inte kan hoppa så, men berättade bara aför henne tt han var 4½ månad gammal. Då sa hon "Jaha" och gick därifrån

"Meeen vad liten han är!" har man ju hört tusen gånger... När man då förklarar att han är född för tidigt och låg på sjukhus i 3½ månad innan han fick komma hem, så fick man ofta höra "men, oj, att ni orkade!"
Det klart att man orkar! Man är dödstrött och oroar sig hela tiden, men man överlever och orkar.

det har man också fått höra, att man är "så stark som lyckats gå igenom nåt sånt här!"
men vad hade man för val? man kunde ju inte bara lägga sig ner och dö.
alla skulle klara att gå igenom nåt sånt om de var tvungna. det handlar inte om att vara stark, det handlar om ens barn.

vi var hemma hos en bekant som jag inte träffat på några månader o efter 5 minuter när vi kom dit undrade hon hur mycket efter han är??? jag visste inte vad jag skulle svara, blev rätt ställd.

jag brukar få frågan.. kommer han få några skader pga detta.. HUR SKA JAG KUNNA VETA DET NU?? inget man vill tänka på direkt heller..  läkaren säger dock att troligtvis får han det inte..

en annan sak jag kan irritera mej på e att släktingar itne förstår att man får offra vissa saker.. som kalas tex.. fick hot om att jag skulle minsann anmälas till socialen eftersom vi hindrade vårt barn till ett socialt liv.

sen att han bara vägde 1900 den dagen vi fick komma hemn så han klarade inte av bilbarnstolen så vi fick spänna fast mjukliften från barnvagnen o ha Gabriel liggandes.. ja då skulle dem kontalkta socialen igen för att vara en så dålig o oansvarig mamma som mej borde inte få ta hand om ett barn. hon tyckte det var bättre om jag tog bussen.. ja eller hur.. där e det inte en massa bakterier o baciller..

När jag var på ICA med vår son (som föddes tillväxthämmad i v. 32+6) när han var 5 månader (och vägde 4,4 kg) så var det en kvinna som frågade hur gammal han var, när jag svarade: "5 månader" så fick jag till svar "det kan INTE stämma!"...

Vad svarar man!?

jag hatar när folk frågar hur gamla dom är. varför måste man veta sånt? O_o
jag säger bara: 8 månader men födda 3 månader för tidigt. då slipper förhoppningsvis alla kommentarer om hur små dom är.

Ja, när man ska fira födelsedagan har man ju fått höra ett par gånger men en annan "rolig" sak jag fått höra är att det måste vara skönt att man alltid kan skylla på att hon är för tidig då hon inte riktigt hänger med i utveckling..