Problem med sköldkörteln? Del 10

Solskensbullen, jag tycker också att det låter konstigt att läkaren vill ge dig jod. Som sagt så brukar det inte ges när man vill ha barn. Alternativet förutom operation är mediciniering under ca 1,5 år, och under den tiden ska man inte bli gravid. Men då finns ju den ganska höga risken för återfall tyvärr. Jag vet inte hur hög risken för återfall är när man får jod. Opereras man är den i alla fall mycket mindre.

Ögonproblemen som kan förvärras när man får jod är nog bara om man redan INNAN har haft ögonproblem. Dvs om du inte har det nu så borde det vara lugnt såvitt jag förstått det.

Hej

Oj vad jobbigt.. För mig var alternativet medicinering, gjorde det i 5 månader, men sedan blev det ändå operation. Efter operationen har jag mått som en kung. Jod var inte på tal om eftersom jag då inte får vistas i närheten av barn på 2 veckor (har 2 små). Och dessutom vill ha flera barn i framtiden så var Jod inget alternativ. Bor du i en stor stad? Finns det någon möjlighet att få be om en annan läkare?

Sen tycker jag att det är fel att läkaren lägger in egna värderingar. (om du var min fru..) Det ska han absolut inte säga någonting om. För det är ju inte din pojkvän som bestämmer, alltså du har ju eget huvud att bestämma med.

Stå på dig, du känner din kropp bäst..
Lycka till!

Solskensbullen:
Ja det är så himla olika vad man får för läkarutlåtelser! Jag tycker också att din läkares rekommendation känns lite tveksam, som andra redan skrivit här ovan så brukar man i Sverige inte rekommendera jodbehandling till unga fertila kvinnor som vill ha barn (enligt min egen läkare i alla fall).

Själv blev jag rekommenderad fortsatt medicinering av min läkare, med argumenten att jag mår bra och svarar OK på medicinen, inte har några problem med ögonen eller förstorad sköldkörtel, samt inte ska behöva känna mig stressad att bli gravid eftersom jag "bara" är 32 år. Visst, jag förstår hans resonemang, varför rekommendera operation till någon som mår bra liksom...

Men JAG, jag vill köra på operation. Med den enkla anledningen att vi vill påbörja syskonverkstaden snarast. Jag har haft två MA:n tidigare och det tog ett år innan vår son blev till, så i vår värld är det inte helt självklart att det bara är att "skaffa" barn - det kan ta åratal. Och då vill jag faktiskt inte gå och medicinera i ytterligare ett år, för att sedan få tillbaka hypertyreosen och vara tillbaka på ruta ett. Jag har tänkt igenom det noga, letat information, sökt och fått kontakt med många som genomgått operation - inte en enda av dem har ångrat sig, även om de åkt på komplikationer efteråt!

Så med detta långa utlägg vill jag bara säga att det är DU som bestämmer vilken åtgärd som ska göras, prata med dina nära och kära, tänk igenom alternativen och försök att inte låta din läkare färga ditt beslut alltför mycket. Och se om du inte kan få en "second opinion" från en annan läkare, eller ännu hellre en "endokrin-kirurg" som faktiskt utför ingreppet (det fick jag!).

Kram och lycka till!

Solskensbullen (vilket namn by the way , Jag fortsätter på det som andra skrivit ovan och vill säga att jag opererats och fått diverse komplikationer efteråt men jag ångrar det inte. Jag mår mycket bättre efter operationen, och det är framför allt förhoppningvis det snabbaste sättet för mig att få möjlghet att försöka bli gravid igen och dessutom minskar riskerna för återfall om jag lyckas bli gravid.

Solskensbullen>> Om det hade varit jag, hade jag resonerat som så "lika bra att göra det ordentligt när man gör det" vill inte få återfall och börja om från början igen, skulle bli galen. Vill aldrig mer må så här igen!

Å andra sidan, mår du inte dåligt av din hyper och kan tänka dig att vänta några år på att skaffa barn så kan man ju även prova med jod.

Fast jag ska vara lite skral och säga att jag tror att läkaren bara försökte spara pengar inför kommande verksamhetsberättelse!

solskensbullen: jag håller med de andra att det är DITT beslut att ta, ingen annans. det var ju med argumentet om att skaffa barn som gör att jag själv nu står i väntan på att få operation. och det är ju som nån annan sa här att man ska inte ta för givet att det är så lätt att bli gravid på en gång. jag känner själv att jag vill inte ta risken o få ett återfall heller. att må så här är det värsta jag varit igenom i mitt liv, men det kanske hade känts annorlunda om man mått bättre lixom. då kanske jod hade känts som ett alternativ, jag vet inte...jag vet iaf att man mår bäst av att man tar ett eget beslut .

Det var nån som frågade om rökning förstörde medicineringen för ett tag sen, kan bara upplysa om vad min läkare sa: Man får INTE röka då man har fått sjukdomen! Punkt och slut menar hon... det är då lätt att man får ögonproblem. hade inget med medicinen att göra utan sjukdomen... frågan är hur???

Jag tog prover i onsdag och fick telefontid med min läkare i torsdags.
Hon sa att mina prover låg inom det normala fast högst upp typ... precis när jag vill ligga
Kanske man inte går upp så mycket iallafall

Glömde att tillägga att jag känner mig inte speciellt ok även att jag ligger på T4 22.
Irriterad till tusen och det är väl för tillfället det värsta.
Sen är jag sååå trött men det har jag kommit på är säkert det normala fast jag är van att alltid vara super pigg och aldrig behöva sova med hyper

Och så solskensbullen: Stå på dig han kan ju inte neka dig ditt val!
Eller byt läkare om du kan.
Jag vet bara en som druckit jod och det är min mamma.
Det är nog ca 10 år sedan och då fick hon först äta thacapzol (vet ej hur länge)
Sen funkade inte jodbehandlingen första gången utan hon fick göra två st.
NU faktiskt på senare månader så har hon fått minska sin levaxin med jämna mellanrum och jag tror nog på att ett återfall är på väg, frågan är bara hur länge det dröjer...

Har läst en del om radiojod jag med eftersom min läkare försökte få mig att ta det.
Överallt på nätet står det att det inte bör ges till kvinnor i fertil ålder men det påstår min läkare är gamla uppgifter som man frångått. Om dessa uppgifter är gamla borde väl t.ex. sjukvårdsrådgivningen ha ändrat det på sin sida eller?
Det jag läst är att man ej får träffa barn eller gravida på
2 veckor efter behandlingen, du får ej kissa på offentliga toaletter, en behandling räcker oftast inte utan det behövs oftast flera (med några månadres mellanrum). Bör ej ges till kvinnor under 35-40år.
Du riskerar att drabbas av hypotyros efter avslutad behandling. Man får alltså ta levaxin efteråt, men det får man ju om man opereras också. Radiojod slår ut sköldkörtelns funktion.
Du får inte bli gravid på minst ett år efter avslutad behandling. Bör ej ges till personer med ögonsymtom då det kan förvärra dem, kan även ge ögonsymtom om man utvecklar hypotyros efter avslutad behandling. m.m.
Hade jag fått välja så hade jag hellre genomgått en operation!!!
Även om det finns risker med det med...

Har läst här att det är många som opererats för sin hypertyros. Bara undrar varför min läkare inte rekomenderat mig det.
Jag hade extremt höga värden, var skitdålig och låg inne en vecka när det upptäcktes. Extremt ljuskänslig, lider fortfarande av mina ögonsymtom. Extremt muskelsvag, orkade inte ens lyfta min son (var då drygt 1 år) eller gå upp för en trappa. Uppe i 5 min och jag var så trött att jag stensomnade efteråt. Var i stort sett helt sängliggande i över en vecka och orkade sen bara vara uppe kortare stunder långt efter det. Sköldkörteln var rejält förstorad också.
Men jag ska bara äta medicin, även om läkaren är nästan helt säker på att jag kommer att drabbas av återfall efter avslutad behandling...
Han vet också att jag vill ha fler barn men säger bara att det är något jag får räkna med att vänta med i kanske 5-10 år innan jag är helt frisk. För får jag återfall vill han behandla med medicin igen... Och de flesta som får återfall får det inom 2 år efter avslutad medicinbehandling. Så ca 2 år med medicin, vänta i 2 år och så ev 2 år till med medicin.
Hatar läkare... Arg!!!!
Kan man kräva att få en operation även om läkaren säger att värdena är bra? Mår inte som att de är det...