Problem med sköldkörteln? Del 10

Läst massor i denna tråd nu, fått bra tips faktiskt. Ska in och ta blodprover på fredag, och ska definitivt ha svart på vitt sedan vad provsvaren blir! Jag var tydlig med hur jag mådde senast jag pratade med henne i telefon, jag HAR inte blivit piggare, men min vikt har börjat vänt. Jag fryser fortfarande, jag mår illa titt som tätt, jag har fortfarande mensrubbningar (går så långt som upp till 90 dagar mellan gångerna) Och våra fertilitetsbehandlignar misslyckas fortfarande, jag har fortfarande mycket ont i alla leder samt bäckenet, osv osv....Så hon vet ju om vad som händer med min kropp. Hon var även tydlig med mig om att allt kan ta tid innan medicineringen ger resultat.

Måste lägga in en liten kråka också om att jag uppskattar tråden, så skönt att veta att man inte är ensam.

smultron smulan skrev 2008-08-13 10:36:07 följande:

Jo men jag har tänkt i samma banor jag med! Nu hade jag tur till slut och fick en läkare (som jag tyvärr mist nu för hon har fått ett annat jobb) som verkligen lyssnade och brydde sig. Men innan det! Herre jösses!

Jag menade inte heller att vara pekpinnig, men åtminstone jag tycker det är skönt att få en bekräftelse på att man inte är ensam om problemen och att bli peppad att ta fajten med olika knep och lister.

Det känns lite knepigt att man ska behöva "ta över" sin egen behandling men man får väl se det positiva i det, man får en ökad kontroll över sitt liv. Det är en sak jag tycker är jobbigt att vara sjuk är just det att det är så svårt att mista möjligheten att påverka sin vardag. Med ett bättre samarbete med läkaren och mer koll på nivåer och dosering känns det för mig väldigt mycket bättre. Man lär känna sin kropp också på ett mycket bättre sätt.

När jag och min läkare testade doseringar så kunde jag vara uppmärksam på hur jag mådde och ställa det i relation till vad mina värden låg på vilket gjorde att jag kunde uppmärksamma att det gick åt fel håll med en gång och omedelbart prata med henne och få göra ett prov och eventuellt ändra dosen bums.

Sen är det ju så det är allmänläkare oftast man kommer i kontakt med och de kan ju inte kunna allt. Bra allmänläkare är lyssnare dock och lägger undan prestigen när de behandlar. Min läkare erkände utan omsvep att hon hade läst på innan vi träffades, vilket gjorde att jag fick omedelbart förtroende för henne. Hon låtsades inte kunna saker. Vi kunde ju föra en diskussion hela tiden med utgångspunkt från hur jag mådde.

Usch, jag kommer att sakna henne. Så länge jag är gravid och ammar går jag på Endokrinologin men sedan måste jag hitta en ny vettig läkare...

Ja alltså läkarna på endokrinologen har jag noll respekt för. men min läkare har iaf sett lika ovetande ut som han verkligen har varit om allt. fick inga vettiga svar från honom alls. har fått en ny läkare, men efter förra samtalet får jag bara detta skriftliga svaret hem i väntan på att få tid till operationen...är så himla svårt att ringa för mig pga att jag har läkarfobi. blir svettig så fort jag tänker på läkare så därför hittar jag en massa ursäkter till att inte ringa även om jag just nu undrar varför jag mår så dåligt fastän mina värden egentligen borde vara bra...

NinnaBus: du har rätt att kräva dina journaler. då får du ju verkligen se om din läkare har berättat allt för dig, eller hur??. det låter helt knäppt att bota dina symptom med antidepressiva. kan ju inte vara bra om man inte har depression lixom!!

Oj nu skrivs det mycket... Håller med om att det är jobbigt att folk inte förstår hur sjuk man fakiskt är. Jag tror inte att det är många i min omgivning som verkligen har förstått. Min man undantaget förstås, han har tyvärr fått ta de största smällarna.

Håller också med om att det är viktigt att själv ha koll på sina värden och läsa på så att man kan stå på sig under läkarbesöken. Det ska inte vara svårt att få veta värdena, det är bara att säga till läkaren att man vill veta de exakta värdena. Be också att få referensvärdena eftersom det kan skilja sig lite mellan landstingen.

Jag känner mig fortfarande trött och har dåligt humör, lättretad. Trodde att det hade gått över nu Har tagit nya prover idag så får vi se om det har med det att göra.

Kram på er

Hallå tjejer

Ang sämsta värden så var mina tsh 200 när jag tog första kollen och t4>5,2 jag tror dock att de blev ännu sämre då det nästan tog ytterligare en vecka innan jag kom på behandling.

Usch det där med oförstående omgivning samt att isolera sig känner jag igen. Jag kan sitta en hel dag och inte göra något. Orkar bara inte och umgås med folk ensam så det får bli internet istället. Nu har prinsen börjat jobba igen, så nu blir det långa och ensamma dagar.

Kan oxå pricka av mig på listan över symptom, dock inget missfall. Ögonbrynen försvann ett tag men kom tillbaka igen. Jag kan tillägga att jag snarkade och snarkar fortfarande väldigt mycket. Har läst mig till att det beror på att man kan svullna i svalget och slemhinnorna.

De två senaste dagarna har varit hemska, jag har varit extremt tröttare än på länge och värken i kroppen är grym. Har även snarkat så mycket i två nätter nu att prinsen inte kunnat sova i samma rum som mig. Jag är också mer svullen i ansiktet igen så ibland undrar jag om levaxinet funkar som det ska. Jag ska ta nya prover på fredag och på måndag får jag nog reda på hur de är.
Deppigheten har också satt in med full kraft, fattar inte hur jag ska orka gå tillbaka och jobba.

Tråkigt att du mår sämre. Vi vill ju må bättre.

Trubbsla, vad har de sagt om ditt bäcken? har du fått någon hjälp mot detta? Jag har haft grymt ont i höftlederna och ländryggen men mycket är nog i bäckenet oxå. Enligt min endokrinläkare brukar inte värken sätta sig på ett ställe, men det har den gjort hos mig. Nu har jag varit och röntgat ländrygg och höfterna samt blivit ordinerad sjukgymnastik och varmvattengmpa. Förstår att jag inte är ensam om att ha samma problem, jag kan emellanåt inte ens gå så ont gör det. Smärtorna har blivit lite bättre men det är långt ifrån bra. Själv tror jag det är spänningar som blivit till inflamationer men säker är jag inte. Jag hoppas på positivt svar från röntgen iallafall.

Hej, ja jag har haft mina problem där i många år, hundra olika utredningar känns det som. När det var som värst så gick jag på mycket kraftiga värktabletter :(
Sedan jag bytte vårdcentral så fick jag äntligen en vettig läkare, hon skickade mig också på röntgen, samt tog alla möjiga prover (även reumatism) Och inget visade att något var fel. Men förklaringen fick ¨jag när det visade sig vara min hypotyr. Jag fick förklaringen att det var den som var boven i dramat. Så det kan mycket väl sätta sig där, hälsa din läkare det vetja! Jo jag går också hos sjukgymnast på vattengymnastik, samt smärtlindring hos sjukgymnasten också eftersom jag inte får äta värktabletter pga fertilitetsutredningen.

Inte roligt att ha problem i dessa områden för man blir så förbannat handikappad, på alla plan. Bara att torka sig efter man varit på toa (ursäkta språket) kan vara ett rent helvete när man har ont. Många saker som "normala" klarar av fixar man inte. Absolut inte när man måste böja sig, jag har stöd av ett band runt bäckenet som drar åt så jag fixar att jobba, men får sköta lite lugnare uppgifter och behöver itne springa på larm med kuvösen tack å lov.

Pucko Buffy skrev 2008-08-13 19:06:50 följande:

Räkna med att jag ska säga till om att det visst kan bli så här. Värk i kroppen har jag haft i flera år men nu är det rent för djävligt emellanåt. Hur tycker du sjukgymnatiken och bassängträningen hjälper?

Ja gör gärna det, vill du ha info om vilken läkare så får du maila till mig ifall din läkare säger annat.

Jodå, det går ju an. Men värken har inte alls försvunnit, och jag har fortfarande mina sämre och bättre dagar.

Pucko Buffy skrev 2008-08-13 22:22:39 följande: