mysrester skrev 2008-03-06 22:57:30 följande:
Jag undrar om folk skulle vara lika glada när de kommer in till akuten där deras barn ligger och nyss förlorat en arm i en olycka, eller fått en hjärnskada. Och tänka "gud va lycklig jag är att mitt barn är skadat!"Så för all del, var lyckliga över era barn, det hoppas jag alla föräldrar är! Men hur kan man vara lycklig över sitt barns skada?
Du kan inte tänka dig att det är en otrolig lycka att få ett barn, oavsett om det har en arm, gomspalt, eller en extra kromosom? Förmodar att du inte ser att man kan vara lycklig för det man har, inte behöva söka "mer" hela tiden.
Lefo skrev 2008-03-06 23:02:22 följande:
Men jag kan ju inte gå omkring och vara lessen över mitt barns DS. Tyvärr måste jag gör dig besviken. Jag är en av dem som inte blev lessen när det meddelades DS. Jag väntade i över ett år på att bli lessen men jag blev det aldrig.
Jag väntar än, 8 år senare, på den stora "besvikelsen", men den kommer aldrig. Så jag slutar nog nu, ja att vänta alltså, jag kommer aldrig bli besviken, jag kommer fortsätta glädjas åt mina fyra troll, oavsett om de är 46or eller 47or.