Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

crex:
Vad skönt att tabletterna funkade bra på dig! Det är underbart att få sova gott...
Livmoderruptur är säkert riktigt extremt ovanligt, men bara tanken på det gör att man ryser. Ibland önskar man att man inte hade letat upp information på nätet...

Vanadis:
I Anna Wilsbys bok "Innan du föder" finns det ett kapitel som handlar om att lära känna sig själv och sina rädslor, jag tyckte det var en bra hjälp. Jag gjorde en lång lista (flera A4 blev det...) där jag beskrev allt jag var rädd för. Det kändes bättre att ha det svart på vitt, istället för att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att rädslorna inte fanns. Undanstoppade rädslor är liksom farligare än de man vågar titta på, förnekade rädslor blir otroligt starka när de väl poppar upp.

Sedan började jag fundera på om det var några rädslor jag kunde göra något åt - i början kom jag inte på något, fick panik bara jag tittade på listan. Men så småningom har väl en del idéer kommit.

Jag håller med crex om att den där norska förlossningsserien är superbra.
Hoppas du får en Aurora-BM som det funkar med, jag tror det är jätteviktigt att det känns rätt med personen man träffar. Jag fick en Aurora-BM som inte fattade vad jag pratade om, så det var inte till någon större hjälp. En bra sak som kom av det ändå var att det numera står i min journal att jag är rädd. Sista gången jag träffade henne bad jag om att få kontakt med en kurator, och nu har jag träffat kuratorn en gång och det var en sååå mycket bättre matchning. Ska träffa henne varje vecka nu framöver. Lycka till!

jag pratade m en jättebra Aurora Bm för 2 veckor sen (se bakåt i tråden) och då var jag i v.34. vi behövde bara ett samtal då jag hade ett tidgiare md förlossningsläkare oxå. vi har nu bestämt att det blir snitt (via tfn nu i onsdagd) och jag väntar nu på en tid för det samma men har inte hört ngt och nu när jag ringde hade Bm gått hem o kommer åter på onsdag! men på måndag ska jag prata m en annan Bm som jag berättade storyn för per tfn nu, hon sa att vi ska inte vänta längre nu utan jag måste få en tid snarast så hon fixar en kontakt m en läkare på måndag - skönt, men det innebär ytterliggare dagar då man inte vet hur pass snart jag ska snittas... tror själv på 3 dec eller så men får se...

så mitt tips är att vara ute i god tid och var tydlig med vad du känner och tveka inte att ta kontakt om du inte hör ngt etc.

Vanadiz: ibland måste man ligga på lite om man vill ha en lite tidigare tid. Annars är det lätt hänt att man får en tid när man passerat v. 32 eller nåt sånt liknande. Förra gången fick jag tid först i v. 35, så nu fick min sambo ringa så att ajg fick tidigare. Jag klarade själv inte av det utan började darra och grina så fort jag försökte ringa dit, men sen har det känts jättebra med kontakten och jag skulle lätt kunna ringa idag om jag kände att jag behöver, nu när vi väl har etablerad kontakt. Så mitt tips är att ringa och be att få komma extra tidigt, fast nu vet jag ju inte vilken vecka du är i?

Menar ni en tidigare tid för just själva snittet? Till mig sa dom att det brukar göras ca. en vecka innan BF, alltså vecka 39. Men är det annorlunda när man väntar barn nummer 2 kanske?

apan: nej, vi pratade om tid till aurora-bm.

Aha! Sorry! :)

Kan jag fråga en sak till..??
Ni som gjort snitt, vad var det som avgjorde att ni tog snitt? Inte om det blev akut alltså..
Samma sak om ni som valde att göra om en vaginal förlossning, va tänkte ni då?

Jag väljer att försöka en vaginal förlossning igen trots den jag har bakom mig. För mig känns det mycket tryggare! Både för min och bebisens skull. Samtidigt är jag ju rädd för vaginal förlossning då min bebis mådde dåligt under förlossningsarbetet sist. Tycker att dom gjorde fel som drog på droppet så att hon fick hotande fosterafyxi istället för att faktiskt ge upp och akutsnitta mig.

En sak som avgjorde det var att jag tycker det är ungefär dubbelt så läskigt, äckligt (välj hemskheter själv) att se film på ett snitt jämfört med en vaginal förlossning. I en vaginal förlossning känner jag igen mig och det finns många bitar av min förlossning (typ två dygn) som jag tycker fungerade bra. Jag kände tillit till personalen och gör det även inför den här förlossningen, tyckte att jag blev bra bedövad så smärtan var inget problem. Så egentligen är det själva krystskedet eller innan en ev. EDA läggs som jag oroar mig för, dvs panik om det blir lika illa som sist. Sugklocka igen är jag också rädd för, annars känns det som att jag borde fixa krystandet. Mest är jag då orolig för att spricka mycket och att det ska vara svårt att lappa ihop mig igen.

Men jag känner mer kontroll i en vaginal förlossning. Det handlar om mig och min kropp allra mest. Kejsarsnitt där lägger jag i stort sett mitt ohc barnets liv i läkares händer. Jag har läkarskräck och tycker att det känns väldigt obehagligt att tänka sig. Däremot vill jag hellre ha akutsnitt än uppleva en lika dålig förlossning som sist, och hellre snitt än sugklocka (tror jag).

Jag blev igångsatt med min dotter, låg 3 dagar med värkar eller vad det nu var, ont gjorde det!! Hade förvärkar i 2 veckor innan jag fick åka till BB. Inte för att jag är rädd för smärta, men jag var sååå trött i slutet och min dotter fastnade på vägen så hon skulle inte ut! Tillslut togs hon ut med sugklocka... Låg 18 timmar i en förlossnings-sal, det BM trodde skulle ta 4 timmar tog 18! Det var långt, segt och ont! Jag fick ingen epidural för de trodde att det var försent, sen kom en BM och gav mej den och jag han få 2 st innan hon kom ut.
Var med min syster när hon skulle få sin dotter och hon gick 5 dagar med 3-5 minuter mellan värkarna och på förlossningen skickade de bara hem henne, för henne är det 5 mil enkel väg till BB. Så vi bodde på hotell i närheten. 6:e dagen tog de in henne och startade henne. Sen kommer bejbisen ut och är helt blå, har navelsträngen 4 varv runt halsen!! F*n va jobbigt det var! Där är en sak till, tänk om nått går fel.. Sen funderar om vi inte har sega förlossningar i våran släkt, det verkar komma igång men inte längre än så.
Sitter åxå och kollar förlossningsprogram och det jag känner när jag ser det är en smärta i magen, det enda jag kan se positivt med en vaginal förlossning är att jag kunde gå upp och röra på mej nästan direkt efter förlossningen och det verkar inte som att man kan göra det på länge vid ett snitt. Kan man amma direkt efter ett snitt??
Hujja vad jag skriver..

Nu har jag fått tid för snitt!! om en vecka!! dvs 26 nov! hej o hå, och jag som jobbar tom fredag - blev ingen ledighet här inte!

man kom fram till att min BF dag var 8 dec som man sagt tidigare och sen så sntitar de 10 dgr inna på DS. men då var det fullt så det blir 12 dgr innan BF istället.

på torsdag e det inksrivning och efter det vet jag lite mer...spännande! men nu blir det lite stressigt m allt!

nu ska jag fika, återkommer!