Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

0love0 grattis i massor! Härligt att det gick så bra för er!

0Love0 - grattis att det gick så bra! Det låter som en drömförlossning i mina öron, fantastiskt! Åh så avundsjuk jag är att du är "ute på andra sidan" nu ;)

Love: GRATTIS, vad underbart att du har fött barn nu! Lät som om det gick rätt fort, kände du att du hängde med ordentligt? Skönt att du inte sprack. Hoppas att du mår bra!

idag var jag på tillväxt UL. Jag har mkt fostervatten men inte farligt mkt. bebis kommer inte att fixera sig utan får plats att röra sig hur den vill till BF. Den väger nästan 12% mer än vad beräknat (3kg) i v.36 (oandra sidan är jag ju ev i v.37 så då stämmer det ju bättre)

m anledning av mängden fostervatten så är livmodern konstant uttänjd. detta gör oftast att man får ett mkt långt värkarbete då livmodern aldrig har fått vara avslappnad, när värkarbete kickar igång så orkar den inte (mina 17 timmar mellan 2-3 cm vittnar ju om det från förra förlossningen) när det inte är ngt fel på barnet så är mkt fostervatten enbart genetiskt betingat så att jag skulle få en smidig vaginal förlossning denna gång finner hon osannolikt...

vad skönt att jag har bestämt mig för snitt nu!! nu känns det ännu bättre! vidare så hade man fått göra ytterliggare UL om jag hade valt att föda vaginalt då det finns risk för att navelsträngen kommer ikläm när den vänder sig så mkt.

skönt att få ytterliggare en anledning till att välja snitt ( som jag oxå har valt nu)

Love: kan tänka mig det!

DrottGirl: grattis till beslutet! Det måste kännas otroligt skönt att ha landat i hur du vill ha din förlossning. Hur känns det med oro inför snittet? Elelr känner du mer lättnad över att ha valt nu? Har du fått snittid?
---------------------------------------------------
Jag är jätteorolig för värksvaghet utifrån min konstant sammandragna livmoder. Men den har ju vilat en vecka från i förra söndagen tills i måndags (nåja, men väldigt lite hård jämfört med vanligt) så jag hoppas att det ska göra susen. Annars är jag rädd för just det, att den inte ska orka den här gången heller!

Till mig sa dom att jag inte får extra ul för att kolla navelsträngen eftersom det ändå inte är någon fara att den snurrar in sig i den. Min bebis hade den ju två varv runt förra gången, men det tror dom inte var skälet till att hon hade hotande syrebrist. Själv tror jag att det var droppet hon mådde dåligt av (värkstimulerande) och är så rädd  att få det igen.
Nu har jag börjat ligga vaken på nätterna igen pga oron inför förlossningen. Kunde inte somna inatt och när jag vaknade kunde jag absolut inte somna om. Imorgon ska jag till mvc-läkaren och hoppas på att få insomningstabletter nu inför igångsättningen nästa vecka. Känns jättenervöst att tänka på hur det kan bli! Hoppas att jag ska få hjälp att somna i alla fall så att man är så kroppsligt pigg det bara går nrä det är dags!

DrottGirl:
Vad skönt att du bestämt dig och att det känns bra! Grattis!!
Det kommer att bli så bra, ska du se.
Har du fått något datum bokat för snittet?

crex:
Vad jobbigt att du inte får sova! Känner verkligen med dig!
*kram*
Hoppas du får något utskrivet imorgon, man behöver verkligen få sova för att orka med.
Förstår att det känns väldigt pirrigt nu när det är så kort tid kvar till igångsättningen. Snart snusar du bebis och slipper alla eländes sd och förlossningsoro!
Sååå mysigt...

- - -

Jag hade ingen aning om att man kunde drabbas av värksvaghet om man haft mycket sammandragningar... Jag trodde livmodern blev mer vältränad!
Anledningen till att jag trodde det är väl att det gick så fort för mig vid förra förlossningen (2 timmar från första känningen), trodde det var delvis p.g.a. min bodybuilderlivmoder (för övrigt enda delen av min kropp som - isåfall - är vältränad efter den här graviditeten med sjukskrivning och vila...).
Men jag kan föreställa mig hur slitsamt det är med evighetslånga förlossningar, och inte minst oron över att det inte går framåt.
(Det var inte kul med en snabb fl, heller. Jag blev alldeles chockad och apatisk efteråt.)

Jag ska träffa en kurator imorgon och prata förlossningsrädsla, men jag börjar känna mig rätt uppgiven numera. Besöken hos Aurora-BM gav inte så mycket, mer än att jag tycker det är väldigt bra att det står uttryckligen i min journal att jag är förlossningsrädd och att jag (om förlossningen startar spontant) ska föda på en avdelning där det hela tiden är personal närvarande i rummet. (Men man får köra ut dem, om man vill vara ifred!)

Kattöga: jag ahr ju haft tur som fått sova så bra en vecka utan förvärkar!

Jag är mest orolig över en riktigt snabb förlossning, att inte hänga med osv. Min superlånga flerdygnsförlossning slutade ju extremt snabbt tyckte jag. Jag fattade ingenting och det var jobbigt att gå från "vi måste snitta det händer inget" till att föda på så otroligt kort tid! Det jobbigaste är ju att man var så utmattad efter så lång förlossning och precis som du var jag både chockad och apatisk efteråt. Just då tänkte jag knappt på att jag inte ens hade barnet hos mig. Orkade inte bry mig då i stunden, det kom senare.

Håller tummarna för att du får bra kontakt med kuratorn och att det är en person som kan hjläpa dig med förlossningsrädslan!