Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Kl 16 ska jag och sambon till Ullevål. Där ska vi gå på visning av förlossningsavd. Usch jag e så nervös. Hoppas bara att jag inte tokbryter ihop.

Angelzezzan:
Hur gick det på visningen?
Hoppas det kändes ok!

Jag har varit hos kuratorn på ett första besök idag, och det var en betydligt bättre matchning med henne jämfört med Aurora-BM. Det kändes som att hon förstod vad jag pratade om - skönt!!

Var f.ö. hos BM också, och hon bekräftade att bebben är fixerad och ligger lååångt ner i bäckenet - det har känts som att jag har ett bowlingklot där nere nu senaste två veckorna, och det trycker på som bara den så att det drar och gör ont i cerklaget. Får väl se om det innebär att jag får för tidigt, eller inte...

crex:
Hur gick det förresten idag - har du fått något att sova på?

Kattöga: vad roligt att det kändes bra med kuratorn!
Är det 1-2 veckor kvar innan cerklaget ska tas bort nu? Eller så har jag lite dålig koll på tiden.
Jo, det gick jättebra hos läkaren! Fick med mig svaga insomningstabletter hem och om det inte fungerar med en så får jag ta två åt gången. Har även köpt hallonbladste för att sammandragningarna ska bli mer kraftfulla. Hm, dom känns ju rejält nu, men jag hopaps att det menas att dom ska göra lite verkan. Ska visst vara bra inför förlossningen och även för eftervärkarna.

Angelzezzan: undrar också hur det har gått med förlossningsvisningen idag? Hoppas att det kändes bra!

Alla förlossningsrum var fulla så vi kunde ej kolla där. Men vi hade ett vanligt samtal istællet. De första med sambon närvarande. Vi pratade igen om hur en førlossning gick till och så. Allt før att sambon oxå ska få säga sina åsikter och vara delaktig. Vi ska gøra ett nytt førsøk med rundvisningen søndagen den 2 december kl 18.

crex:
Ja, det var skönt att få någon att prata med som det kändes bra med.
Har inte fått något konkret svar på när cerklaget ska klippas än av min läkare - tror han har velat skjuta upp det tills det blir dax (onödigt att planera något som kanske inte blir av, om jag får alldeles för tidigt). Och det har känts ok för mig att inte planera i detalj än. Har tid hos honom nästa vecka, då är jag i v. 35+4 och då ska jag se till att få ett konkret svar. Min gissning är att han säger 37 hela veckor.
Men det känns verkligen som att bebisen hänger i cerklaget nu, så jag känner mig inte så övertygad om att det kommer att funka så länge till. Kanske bara är min vanliga oro som spökar? Försöker att låta bli att bry mig så mycket, det får bli som det blir. (Men jag får säkert panik om det drar igång för tidigt ändå: både rädsla för hur det ska gå för bebisen och att livmoderhalsen kan slitas sönder om jag inte hinner in alt. livmoderruptur i allra värsta fall. *ryyys*)

Vilken insomningstablett fick du? (Vill du inte skriva här får du gärna inboxa mig. Jag har en hel del trassel med sömnen själv, och det är värdefullt att veta vad det finns för alternativ.)

Hur brottas ni med era tankar ang förlossningen? Väger ni för och nackdelar? Är ni helt bestämda på hur ni vill ha det? Får ni det?
Jag sitter med en million frågor i skallen och ingen att bolla dem med! Ingen av mina vänner har haft svåra förlossningar så de fattar inte vad jag pratar om när jag säger att jag är rädd..
Min BM verkar tro att jag är knäpp!
Jag ska på aurora snart och har min fundering på vad de gör där?
Hujja...
Jag som inte tänkte skaffa fler efter min dotter, just pga av min skräck! =/

Kattöga: å fy, hoppas verkligen att dom ska hinna klippa cerklaget! Hade ingen aning om att det kunde bli så illa som livmoderruptur!
Min insomningstablett heter Flunitrazepam 0,5 mg. Funkade utmärkt! Jag har sovit sååå gott inatt och inte ens alla tankar som snurrar runt kring förlossningen inför igångsättnignen kunde hålla mig vaken.

Vanadiz: jag har fått hjälp att sortera mina tankar hos en aurora-bm och hos mvc-psykologen. Samt bollat massor på nätet så klart! Jag trodde inte heller att det skulle bli ett andra barn både pga gravidietetn, förlossnignen och förlossningsdepressionen, men nu närmar sig igångsättningen (21/11) med stormsteg!

Jättetråkigt att höra att din bm inte tar dig på allvar! Jag blir så ledsen för din skull när jag hör det. Hoppas att du får bättre kontakt med din aurora-bm. Min har varit otroligt bra! Hon träffade mig också före och efter min förra förlossning, så en fördel den här gången har väl så klart varit att vi kände varandra och att jag redan hade fått gå igenom min förra förlossning flera gången innan det var dags att träffas den här gången. Det första jag fick veta var att det är upp till mig om jag vill föda vaginalt eller ha planerat snitt. Jag är rädd för båda alternativen, men det kändes ändå bra att få den hjälpen.
En av gångerna vi träffades tog hon upp igångsättnign som alternativ. Jag var helt emot från början, men sen bara lossnade det och jag känner att det är rätt alternativ för mig.

Både aurora-bm och mvc-psykologen peppade mig att försöka tänka på förlossningen vissa tider, bestämma mig att nu ska jag tänka konkret på förlossningen och släppa fram alla jobbiga känslor kring det. Det enda som fungerade för mig för att inte bara paniktänka på förlossningen och slå det ifrån mig, stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting / gråta hejdlöst utan att tänka några riktiga tankar var att jag kollade på den där norska förlossningsserien på nätet.

Första steget är väl att du får prata med någon som kan ta dig på allvar. Jag tyckte att det var en lättnad efter första samtalet att veta att jag kommer att få hjälp att hantera mina tankar och känslor inför min kommande förlossning och för min förra.

När har du fått tid hos Aurora-bm?

Ja jag skrev en lista med för och nackdelar för att få struktur på det och se vilken av förlossningssätten som hade flest minus enligt mig. Jag var nervös när jag skulle träffa Aurora-läkaren för jag hade hört att det var så svårt att få snitt, så jag tänkte att om jag säger att jag inte vet vad jag vill (som ju var sanningen) så skulle det vara helt kört att få snitt sen. Hon ville såklart rikta in sig på vaginalt så vi gjorde det och träffades 4 gånger för att prata. Tyvärr tyckte jag inte att det hände nåt, jag tror personkemin inte stämde riktigt. Jag kände mig inte hjälpt och var fortfarande lika rädd. Började luta åt snitt i alla fall och när jag sa det till henne sa hon okej. Känns skönt. Träffade även en Aurora-BM två gånger men jag gillade inte henne heller. Jag har bollat mina tankar mest med min sambo, som delar min oro inför förlossningen.
Jag kommer nog inte känna mig 100% säker på att jag valt rätt, om inte kejsarsnittet går helt strålande bra förstås. Det är så svårt att veta om man gör rätt eftersom man aldrig kan jämföra i efterhand, man gör ju bara EN förlossning så att säga.

Jag har inte fått min tid ännu... Min BM bokade in mej på tid, men jag har inte fått besked ännu. När i grav brukar man få det?