Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Crex - men herreguuuuud! vilken busunge! och åååh så jobbigt för dig! hoppas att den lägger sig rätt nu så att det b lir ngt av sig sjäv snart om inte annat! vad skönt att du kände dig ok i situationen då vet du det iaf att du akn vara lugn i skarpt läge så att säga   *kramar om*

Kattög - skönt m ett datum, och 37+ 4 e ju bra. hoppas nu att bebis vill komma då ni redan är på sjukhuset så att det inte blir mer att oroa sig över

Imorgon ska vi till DS för inskrivning, känns spännande och lite konstigt på samma gågn - nästan lite overkligt att vi - jag o min man ska ha barn, jag menar att vará gravid har jag vant mig vid nu men att vi faktiskt kommer att ha ett till barn på måndag känns lite konstigt på ngt sätt... men kul förstås!

när jag snittas kommer jag att vara i v.38+2 så det känns bra!

Så där känner jag också! Det är så fullständigt superkonstigt att VI ska ha barn. Att det närmar sig nu! Det känns nästan mer overkligt nu än när vi läste av plusset i april... Jag är lite skraj faktiskt, för det här att bli förälder.

Har suttit och skrivit ihop en kort resumé av min sjukdomshistoria att ge specialistläkaren på specialistmödravården när jag träffar henne på måndag. Har även skrivit ner aktuell medicinering och allergier och övrigt värdefullt att veta om mig

Tänkte det var enklare så än att dra 20 års sjukdomshistoria på fem minuter (alltid nåt som man missar). Hoppas det går bra, fast det tror jag för mina vanliga kirurger är ju numera helt inne på KS, men jag vill ju veta att mödravården/kk och alla de  också är med på det

Inte sovit ett skit i natt i heller.Trött som ett as,men i dag ska det tvättas osv..

Kattöga: ja, tur att jag var förberedd! Nu är det bara att jag inte har en chans att själv påverka när bebisen ska rotera ner igen. Gaaaah!

Det kändes jättestort att genrepa inför förlossningen. Inte så att jag skulle känna att jag inte ville ha det ogjort utan så klart hellre föda, men jag känner bra självförtroende inför nästa gång. Fast när dom riktiga värkarna börjar vet man ju inte. Men laddad är jag!

Vad bra att du äntligen fått tiden! Hoppas att bebisen kommer när ni är kvar där, såa tt du inte behöver oroa dig för en supersnabb förlossning på hemmaplan eller i bilen. Men du, kan dom inte hjälpa till lite på traven annars?

DrottGirl: tack för kramen, precis vad jag behöver! Ja som sagt, det värsta är ju att jag inte själv kan påverka när bebisen sjunker ner igen. Det är ju omöjligt att göra! Tappen kan man peta på så den blir mjukare men ska jag trycka ner bebisen?! Jag försökte igår morse när jag kände att den låg högt, men det funkade ju uppenbarligen inte, haha!

Vad spännande med inskrivningen och du, vi kanske föder barn samtidigt nu då? Du snittas ju på måndag och då ska jag in för nytt försök.

apan: när är det dags för dig?

Fru U: jag håller tummarna för dig inför måndag!!!

Love: jag är så glad att jag ändå sover så pass bra nu innan bebisen föds. Förra gågnen hade jag ju varit sömnlös i veckor, så jag fixade ju insomningstabletter den här vändan. Vet hur trött man blir. Hoppas att du snart ska få sova mer. Kram!

Wow, här vankas det snart bebisar i långa banor verkar det som!
Crex - vilken busunge som inte vill komma ut, du är så STARK som tagit dig så här långt. Hoppas belöningen vill komma ut snart.

Håller med er ovanstående om att det känns overkligt att man ska få ett barn till - även om det för mig dröjer två månader till.

Krickeline, men det är banne mig inte så långt kvar det heller Hur känns det för dig?

HaJoMi - åhh vad bebisen är söt! Jo, jag står fortfarande och velar mellan snitt och vaginalt. Båda känns otänkbara och jag tar nog inget definitivt beslut förrrän jag träffat Aurora (har fått tid i början av december) och fått hjälp att bena upp för- och nackdelar.
Skulle jag bara ta hänsyn till mig sjäv skulle jag otvivelaktigt välja snitt (trots operationsrädsla), då den första vaginala förlossnignen var så traumatisk. Men jag undrar hur bebisen upplever ett snitt? Jag tänker att det kanske blir traumatiskt för henne då stället, och vill ju inte hon ska få en dålig start i livet. Ett problem är att jag inte har tillräckligt mycket information för att avgöra HUR mycket sämre ett snitt är för bebisen kontra vanlig förlossning. Varje gång jag försöker läsa något om kejsarsnitt och hur de går till blir jag illamående och svimfärdig, pga av jag har sån operationsrädsla.
Nån som har några tankar eller fakta om hur bebisen påverkas av ett planerat snitt? ÄR det så att det är mer riskfyllt för bebisen, detta att den inte hinner förberedas på samma sätt som inför en vag förlossning, kan få andningssvårigheter etc? Är dessa risker mycket större än de som förknippas med en vaginal förlossning, jag menar det kan ju hända massor då också: bebisen kan fastna och få syrebrist etc etc
Många frågor och tankar som surrar i huvudet just nu...

Min mamma har blivitt snittad med alla oss tjejjor och jag kan inte komma ihåg att jag fått nå trauman av det. Jag är akut snittad och mina systrar med planerat snitt..
Jag velar själv mellan snitt och vaginal, det naturliga sägs ju alltid vara det bästa men ibland vet jag inte, jag är jätterädd att nått ska hända och de inte hinner ta ut bejbisen i tid om det blir vaginalt. Hujja!!
Funderar väldigt mycket just nu...

Krickeline: det är ju samma här (ang. illamåendet och typ paniken av att tänka på snitt eller läsa om det eller ännu värre se ett), så jag hoppas att jag får en vaginal förlossning och inte blir lurad på det också. Men be aurora-bm eller läkaren som är kopplad dit att ge dig bra information om snitt när du får komma, så att du känner att du har så bra valmöjligheter som möjligt. Synd att du fick vänta så länge på din tid, men snart ska du dit ändå!