Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

crex:
En liten kille - vad skoj!!

Jag tar också UL med en nypa salt, sonen var en flicka vid flera UL fram till ett UL i v. 34... Den här gången frågade jag inte vid rutin-UL, men sedan blev det så många tillväxt-UL att jag inte kunde hålla mig längre. Så jag frågade 3 olika läkare vid 3 olika tillfällen, och de två senare sa pojke. Så, tills jag blir överbevisad, är det här en lillebror.

Sedan är man ju så myfiken på personligheten, den här bebisen är mycket lugnare än min son var. Hoppas det håller i sig! (Sonen hade kolik och skrek dagarna i ända i 10-11 månader... Det var slitsamt, vill jag lova.)

Ja, vår tjej hade också kolik och hon var superaktiv som bebis - frustrerad till tusen fram tills hon kunde gå! Hon var också väldigt pigg och sparkade mycket i magen, men den här bebisen är faktiskt ännu värre på den fronten. Trodde knappt att det var möjligt! Längtar efter att få veta hur bebisen ser ut, hur bebisen kommer att vara, hur vi kommer att förhålla oss till bebisen, syskonens relation osv. Så spännande!

Så då blir det kanske full rulle framöver, om du redan har en liten vilde därinne!
Jag har inte hunnit tänka så mycket på bebisen, har nog varit för orolig för det. Tråkigt. Jag får se till att göra det, helt enkelt!

Ska bli spännande att se hur syskonrelationen blir. Min son är ju en stor kille, han är 9 år. Och det var ju evigheter sedan vi hade en bebis hemma sist, ska bli spännande att se hur det blir för vår egen del också! Vi har 9 år mer erfarenhet - men vi är 9 år tröttare!

Hahaha, 9 år tröttare, ja det är ju så sant! Jag känner mig just 9 år tröttare bara på 9 månader just när man varit gravid.

Jag är så nervös ikväll igen att det känns som om jag ska somna hela tiden. Jag har nåt sånt där konstigt att om jag är lite stressad eller nervös kan jag "somna" bara jättekort tid (som ett ögonblick) om jag hör plötsliga oväntade ljud. Häromdagen hände det även när jag plötsligt fick en stark sammandragning. Frågade min svärmor som är läkare om det där att bara somna och hon trodde att det kanske är så att jag svimmar en väldigt, väldigt kort stund när det där händer. Har liksom hänt mig alltid, så ajg är van, men nån gång för en så där 7-8 år sen kom jag på att det kanske kunde ha en medicinsk förklaring och blev lite nyfiken.

Så har jag då varit där. Först var hon lite avig, ungefär som att jag var ytterligare en i raden av kvinnor som inbillar sig att KS är enklare o bekvämare men sen mjuknade hon. Hon förstod nog att jag tänkt igenom detta mycket noggrant och hon tyckte ju förstås att vaginalt hade varit bäst även för mig men jag höll inte med om det och förklarade varför

Förklarade att jag vet att vad en op innebär och att jag hade gärna fött vaginalt om jag haft en  normal anatomi eftersom man är piggare efteråt och livmodern drar ihop sig fortare mm mm

Sa också att om jag inte får snitt så tänker jag inte ens påbörja IVF-behandlingen så viktigt är det för mig att få snitt att jag är villig att avstå barn (och i.o.m att vi ska göra IVF måste hon ju förstå hur vi längtar efter barn)

Sen tänker jag som så att hon det borde vara uppenbart att jag tänkt mycket på detta och inte tänker ge mig eftersom jag tagit tag i detta REDAN innan jag är gravid

Hon skulle prata med de andra läkarna och höra av sig på något vis och undrade vad jag tyckte om det? Minns inte riktigt exakt vad jag svarade men andemeningen var att vad har jag för val annat än att acceptera det. Det hjälper ju inte om jag slänger mig på golvet o skriker ge mig mitt  KS nu!!!! Sen sa jag nåt om att jag vet att det är så det fungerar: att de vill diskutera sins imellan

Så jag vet inte vad som kommer att hända....

Fru U: lycka till, hoppas på ett positivt besked!

crex:
Märkligt fenomen, att du somnar/svimmar när du blir orolig. Hoppas du kan softa så gott det går ändå ikväll (förstår om det är pirrigt, misstänker att jag kommer att vara helt nervig kvällen/natten innan de klipper cerklaget).
STORT lycka till imorgon!!!

Fru U:
Hoppas du får ett positivt besked av läkarna.
Vill bara ge dig lite hopp att det kan absolut gå att övertala läkare, även om de verkar skeptiska: jag fick mitt cerklage efter ett flertal möten och tfnsamtal. Jag (som annars brukar bli en riktig mespropp, säger de nej så tror jag inte att jag ska kunna få dem att ändra sig och så ger jag upp) var påläst och lite envis, men inte påstridig. Lite att vara som en papegoja: "fortsätt upprepa det du vill ha, vänligt men lagom bestämt".
Men det tog ett antal gånger av diskussioner, så du kanske kan ställa in dig på att det kan ta ett tag så att det inte känns hopplöst om de är svala nu?

Tack. Jo, man ska aldrig vara påstridig, snarare stryka deras egon medhårs *s*

Kattöga: jag sov faktiskt som en klubbad inatt, eller jag vaknade ju av förvärkar, foglossning, toabesök och sånt, men somnade hela tiden om och sov gott tills dottern tassade in 10 minuter innan klockan ringde. Det var så mysigt! ...och skönt att sova så klart! Så oavsett hur det går inatt känner jag mig utvilad så här i förväg.

crex:
Härligt att höra att du sovit bra inatt (bra, med graviditetsmått förstås ), det lovar gott inför morgondagen. Hoppas du får en favorit i repris i natt igen.