• Anonym (väntande)

    Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...

    Jag behöver ventilera lite funderingar om min situation. Kanske finns det fler som sitter i en liknande sits?

    För ca ett halvår sen började jag bli uppvaktad av en kille, hur snygg och trevlig som helst och jag föll som en fura direkt. Efter några dagar fick jag veta att han hade både sambo och barn och därefter stängde jag av känslorna totalt eftersom jag inte ville sätta mig själv i en så komplicerad situation. Det gick några veckor och vi började umgås lite smått igen och till sist blev det omöjligt för mig att undertrycka känslorna utan jag "tilllät" mig själv bli riktigt förälskad (svårt att förklara med det var så det kändes). Jag bestämde mig för att lyssna på mitt hjärta istället för hjärnan och det har jag inte ångrat. Nu umgås vi nästan varje dag och det känns verkligen helt rätt. Dock är jag inte officiell flickvän eftersom han ännu inte har tagit tag i sin separation... Detta ska ske nu under semestern. Han och hans sambo har små barn och har länge bott ihop av praktiska skäl, inte av kärlek. De har t ex haft skilda sovrum i över ett år.

    Jag är i allmänhet totalt emot otrohet och skulle nog inte finna mig i att vara typ nån slags älskarinna egentligen men den här situationen känns helt annorlunda eftersom de egentligen har nåt riktigt förhållande (enligt honom är hans sambo också väl medveten om att de inte kan fortsätta som det är nu). Tiden har bara rullat på för dem och de har varit "för lata" för att ordna upp de praktiska delarna av en separation eftersom de inte har kommit fram till nån bra lösning för barnen osv. För mig känns det väldigt viktigt att barnen kommer i första hand och jag tar nu ännu ett steg tillbaka och väntar på att de kommer fram till en bra lösning och genomför separationen på bästa tänkbara sätt. Jag ställer inga ultimatum utan låter tiden gå eftersom jag absolut inte vill att något ska gå snett i "separationsförhandlingarna" pga mig. Hans sambo kommer heller inte att få veta om att jag har funnits med i bilden före separationen.

    Mina känslor inför den här situationen går lite upp och ner. Vissa dagar är jag fullständigt övertygad om att han är den RÄTTE och värd att vänta på men ibland känner jag mig bara frustrerad över att inte få vara ett par med honom nu direkt. Nummer ett kommer jag aldrig att bli såklart eftersom hans barn alltid kommer att gå före men det är så frustrerande att inte få spendera mer tid tillsammans osv. Finns det nån som är eller har varit i liknande situation? Var det värt väntetiden till slut? Vill gärna höra era erfarenheter!

    Påhopp och dömanden undanbedes vänligt men bestämt. Jag VET att många tycker att jag är hemsk som medverkar till att han går bakom ryggen på sin sambo och jag VET att många tror att om han gör så mot henne så kommer han att göra så mot mig oxå. Så det behöver ni inte tala om för mig.

  • Svar på tråden Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...
  • Anonym (sandra)

    men har inte lämnat sin sambo ännu??? Om dom inte ens sover brevid varandra, vad finns det då att vara rädd om, speciellt om han har flyttat ut. ledsen att säga, men jag tror att han inte kommer att lämna sin sambo....hur länge har du väntat på honom???
    What comes aroud goes around.

  • Anonym (väntande)

    Anonym (sandra) - "vad finns det då att vara rädd om" Ehh..? Barnen såklart. De är självklart prioritet ett. De ska ju inte behöva fara illa för att föräldrarna inte klarar av att leva tillsammans & att pappan har träffat mig. I nuläget "förhandlar" de om hur de ska göra med barnen och detta måste såklart ske på bästa möjliga sätt. De har inte flyttat isär (han bodde bara tillfälligt på annat ställe i sommar) men har bott i olika rum i över ett år. Har hållt ihop pga barnen länge och haft svårt att komma överens om ett smidigt sätt att gå vidare.

  • Anonym (sandra)

    ja men det blir inte lättare att vänta och vela.jag tror inte att sambon vet. han är för rädd att såra henne. för annars hade han berättat om dig till sambon. ingen sover ett år i seperata sovrum utan sex. vill inte att du ska upppleva samma sak som jag gjorde åt min nya kille. fan vad jag gjorde honom illa. jag älskar honom så mycket än i dag och tänker ofta på honom. men min man och son vinner lätt ändå.jag älskar två personer.min son var en bra ursäkt till nya killen.tyvärr. och han köpte det. hatar mig själv för det.

  • Anonym (väntande)

    Tack Sandra! Faktum är att tack vare dig har jag börjat tänka... Jag uppskattar verkligen att du inte gav upp efter mina lama ursäkter och bortförklaringar som jag har för att skydda honom. Ska prata med honom ikväll. Skickar iväg ett mail nu och hoppas att han ringer upp lite senare. Fortsättning följer. Hjälp! Risken är att jag blir fruktansvärt sårad men isåfall hade jag ju ändå blivit det förr eller senare...

  • Anonym (sandra)

    bra ts! Min "nya kille" gick på skiten i flera år! Fy vad hemskt. Jag äslade honom så jäkla mycket men kunde inte lämna sambon och barnet som jag också älskade!!!

    Om han säger att det är över mellan dom två, så då är det inga problem! Bättre att veta sanninfen på en gång . Sätt ett datum. Har han ens sökt en ny lägenhet?
    Hur gamla är barnen???

  • Anonym (sandra)

    Ring honom och ställ lite frågor. Om det är över mellan honom och sambon då finns det inget att dölja. Bara för barnen i början. Varannan vecka, är inte svårare än så.
    Och det där med att han bodde själv när han hade barnen i somras själv låter konstigt att han gör det när du är bortrest.


    Kan han vara hos dig två till tre dagar i sträck. Om han inte har något med sambon så kan han ju sova hos dig utan några problem om det är dött och slut. För om han har sambon samtidigt med dig, hur ska han då bortförklara en tre dagar???


    Annars kan han bara säga till barnen att pappa jobbar borta eller hos en kompis. För sambon borde ju inte bry sig då. För om det är slut och över som han påstår då borde dina känslor komma först!!

  • Anonym (sandra)

    ser alla klassiska saker. Får du ringa honom på hans mobil??? Eller påstår han att barnen tar skada av det???

  • Anonym (33)

    Har varit i samma sits jag med, men det var ganska många år sedan nu. Kan ändå dra min story lite kort, kanske du får någon tanke eller ännu ett perspektiv på din situation.

    Jag träffade en man som flörtade järnet med mig på jobbet. Halva hans släkt jobbade där, det var ett familjeföretag, och han gjorde det helt öppet. Bjöd mig på öl efter jobbet, tog med mig på fester till chefen (hans farbror o.s.v.). Han sa ganska tidigt att han hade sambo och var förlovad och hade hus, men förhållandet var "dött". Han hade bara inte kunnat ordna det praktiskt med boende och så. De hade inga barn tillsammans.

    För att göra en lång historia kort, han började sova hos mig och jag förstod det som att han då separerat. Det hade han inte, utan de hade det bara dåligt i förhållandet. Det jag aldrig fick reda på var att de fortfarande sov tillsammans, det fick jag reda på genom hans sambo vid ett senare tillfälle, och att de fortfarande arbetade på att lösa sina problem. Till mig sa han att han var kär i mig, att jag var den rätta för honom och att han inte kände något för sin sambo längre.

    Efter många turer tog han på sig sin ring för att försöka med sambon igen, men samtidigt så släppte han inte mig, och var svartsjuk på de jag träffade. Han började träffa mig igen, jag var kär och rätt ung och kunde inte stå på mig. Återigen sa han att nu var det slut på riktigt, och vi började vara med varandra igen och jag betraktade oss som ett par. Han friade men jag ville ta det lite lugnt med tanke på att han var rätt mkt äldre och precis kommit ur ett långt förhållande.

    För att göra det kort igen så slutade det hela med att han gjorde exakt samma sak mot mig som han gjort mot sin sambo, och jag antar att jag fick vad jag förtjänade, även om jag anser att jag blev lurad av honom. Han sa aldrig hur det EGENTLIGEN var mellan honom och sambon, det fick jag veta av henne flera år senare. I allafall så träffade han en ny, fick två barn snabbt som fan (det ena blev tillverkat medan han och jag fortfarande träffades), och nu ännu några år senare har han separerat även från den tjejen...

  • Anonym (frun)

    Ja vad säger man. Att man inte ska "dra alla över en kant" kanske? Alla är ju olika. jag trodde oxå ett tag att alla karlar ångrar sig, går tillbaka till sin fru. Så är det såklart inte. Självklart så finns de härute som fick det 10000 ggr bättre med sin nya dam/man

    Jag skrev i början av denna tråd, utifrån mina erfarenheter. Och även att jag aldrig ville se mitt ex igen...I dagens läge har han lämnat den tjejen han träffade, den han (delvis) lämnade mig för. För mycket annat var det ju, vårt förhållande var inget vidare. Aldrig ens fel att två bråkar..

    Vi försöker igen nu, jag och barnens pappa. Han hade det aldrig bra med henne. Saknade mig hela tiden. Vägen tilbaka blir låååång. Men många med och motgångar. Och det kan bli hur bra som helst, eller inte. tiden får utvisa. Vi pratar mycket. Och han har berättat hur han sa till sin nya tjej den gången att han hade det så dåligt, att vi bråkade jämnt, att vi inte delade säng längre osv.

    Vill bara dela med mig av mina erfarenheter som frun i huset. Och påpekar än en gång att det inte alltid innebär att "karln saknar inte kossan förrän båset är tomt " Jag är oxå fullt medveten om piken om att har han gjort det en gång kan han göra det igen. Jodå. Men det behöver inte bli så.

    mvh frun

  • Anonym (min pappa)

    Jag vill absolut inte säga att du inte ska lita på vad han säger, men jag tycker ändå att du ska vara vaksam, precis som "Sandra" skriver. Får du ringa på hans mobil? Kan ni planera träffar elelr får du "ta det om det går"?

    Jag har nyligen fått reda på att min pappa, som en gång i tiden lämnade min mamma för en annan kvinna som han nu varit gift med i snart 30 år, har haft ett förhållande "vid sidan av" i 9 år! Han har hela tiden kommit med ursäkter till varför han inte kan lämna sin fru just nu eller just då, men under dessa 9 år har han ALDRIG haft för avsikt att lämna sin fru!
    Ursäkterna har mest varit att sonen (min halvbror) inte kan ta en separation just nu, men även att min pappa inte riktigt vetat hur han ska kunna lösa ut sin fru ur båtar och hus.

    OM de nu är så att deras förhållande verkligen är slut så hoppas jag för din skull att han verklgen tar tag i saken SNART. Annars bör du nog fundera över hur pass bedragen DU är!

Svar på tråden Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...