Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...

Till TS!

Det verkar som att du ligger lågt, men jag vill råda dig till att ligga ännu lägre!!!

Som någon påpekade kan du inte veta vad han och hans sambo har för förhållande enbart baserat på vad han säger. Hon är ju också delaktig.

Jag vill helt enkelt att du är jävlig försiktig så att du inte får bära ansvaret för deras separation (ponera att hon inte alls har samma uppfattning om deras förhållande, kanske tom älskar honom fortfarande). Du kommer inte att orka bära det lasset när det ska vara växelvis boende, bestämmas semestrar, firas födelsedagar mm...

Tyvärr är det ganska många som behöver "hjälp" ur ett förhållande och då finns det ju viss risk att den nya inte är lika spännande längre när steget är taget.

Så för din egen skull, var försiktig! Inled inte ett förhållande innan han har separerat och ta pulsen på honom efteråt. Gör det för din skull, så behöver du inte känna skuld över något som du inte är skyldig till! Han bör ju också respektera sin sambo så pass mycket att han blir klar med henne först. Om inte, kan du vänta dig samma behandling när han tröttnat på dig?

Sköt om dig och lycka till!!!

Jo, jag hoppas att det bara är så att hon vill se att jag menar allvar. Hon frågar mycket om min fru och hur hon har tagit det, hon frågar om hur/när jag flyttar in i min väns lägenhet, hur det ska gå med den definitiva skilsmässan etc. Just nu bor jag hemma för att min fru är ute och reser, kanske är det så att när min fru kommer tillbaka och jag flyttar ut att min "nya" förstår att jag menar allvar. Vill inte flytta innan för att det är ju så bekvämt att bo hemma men det kanske är en konkret flytt som krävs. Ser att ni andra skrivit om att de är skrivna på samma adress och att det verkar spela roll...

Det är svårt bara, för hon säger inte att det är så utan säger bara att hon blev för pressad av situationen. Hon är ganska kylig men om jag spelar lite svårfångad brukar det sluta med att hon verkar mer intresserad igen.

Svårt att veta hur jag ska förhålla mig. Försöker att inte hoppas för mycket på henne så att jag inte ska bli så besviken om det inte fungerar...

Mannen: Det låter som att hon inte vill vara den som bryter upp ditt äktenskap och därför ligger lågt. Om du satsar på att ordna upp ditt liv på ett bra sätt utan att räkna med henne så känner hon förmodligen att det är ditt val och inget som hon har pressat fram och behöver ha skuldkänslor för.

Mannen, är det inte ett ypperligt tillfälle att passa på att flytta ut när din fru är ute och reser. Så slipper ni se varandra över flyttkartongerna?

Mannen: Tack för att du skriver här och man får se det lite från ditt håll. Var du bor är ju otroligt viktigt, du bör flytta från din sambo snarast oavsett hur bekvämt det är eller inte. Om du gör det så förstår din "flickvän" att du menar allvar och kommer nog att få en helt annan inställning. Det är oerhört påfrestande för henne att du forftfarande bor med din sambo (min erfarenhet). Jag har upplevt att jag aldrig kan känna fullt ut vad jag känner för min kille så länge han bor med henne. Och med det kommer en massa tvivel m.m. Det kommer väl att bli jobbigt iaf när du väl flyttat. Om du är säker på att du inte vill leva med din sambo gör pinan så kort som möjligt och flytta!

Det är ju vad man GÖR inte vad man SÄGER som räknas! Tänk på det.
Lycka till.

Så sant, jag ska faktiskt börja packa. Vill ju inte att hon ska tro att jag inte menar allvar. Håll tummarna för mig, att jag vinner min kärlek.

*håller allt vad jag kan*

Vi ska börja data igen, lära känna varandra igen och känna oss fram, jag är så glad över att få chansen att visa henne vem jag är och att få chansen att bygga något från början med henne igen. Vi har sagt att vi bara ska data varandra och inga andra men inte vara ett par. Känns bra. Jag är "lycklig" eller vad man nu kan kalla det... har i alla fall stor potential...

Roligt att höra att det känns skönt för dig! Och att hon vill fortsätta träffa dig.

Får jag fråga en sak?

Hur känner du inför din sambo eller blivande ex? Hur kommer det sig att du är beredd att lämna henne? Själv funderar jag jättemycket på hur min "kille" tänker och känner inför sin sambo som han snart bör flytta från. Jag får inte riktigt allt att gå ihop. Men jag får inte några svar från han heller som jag är nöjd med.... :-/

Det är så jobbigt att vara svartsjuk på dom och henne. Hon bor ju med han än. Trots att han säger att jag verkligen inte behöver vara det, och att han bara längtar efter att få vara med mig. Jag vill såklart att han ska säga så men jag kan ändå inte förmå mig att ta till mig det.

Hur vet du vad du vill egentligen?

Jag bara vet. När jag tittar på henne så känner jag inte som jag gjorde förut, alla anledningar jag kan komma på att stanna med henne är fel anledningar att vara tillsammans för. Anledningen att separationen inte går så snabbt är att jag känner stor skuld och att jag därför vill ta det lite försiktigt med henne, annars hade jag bara lyft på rumpan och gått, rakt av...

Vet inte mer vad du ville ha svar på, hoppas att du förstår lite bättre vad jag menar...