Att vänta på att mannen ska separera från sin familj...

Anonym (frun) - Tack för ditt stöd. Väldigt bra att få höra den andra sidan av en liknande situation. Det får mig att känna att jag gör rätt. Dessutom blir jag mer och mer säker på att det är värt att vänta ut situationen... Jag vill absolut inte pusha för jag vill verkligen att det ska funka med barnens mamma, särskilt med tanke på att de är så små för då blir man ju på nåt sätt mer som en extramamma än om de varit större.

Anonym (mannen) - Jag förstår på sätt och vis din nya eftersom jag just nu gärna backar och väntar ett tag men inte i en hel evighet. Nu vet jag ju inte hur lång tid det tog innan hon "gav upp" dig men jag tror att om hon hade sett framsteg i din separation så hade hon väntat. Så känner jag iallafalla. Om det känns omöjligt och inga framsteg sker så kommer jag kanske också att ge upp. Nu tycker jag absolut att du ska prata med henne om att din separation är på gång och att du verkligen vill satsa på henne. Som Sofi också skrev, uppvaktning kommer man långt med. Visa hur mycket hon betyder för dig. Tror absolut inte att det är kört!

Är/ var i typ samma sits. Fast för mig var det så att min pojkvän inte talade om att han bodde med sitt ex. Det var mina misstankar som fick honom att erkänna. Han hade tänkt att vänta med att tala om att han bodde med sitt ex tills han fått en egen lägenhet (väldigt dumt). Alla visste att vi var tillsammans (utom hans ex) och alla visste att han bodde med henne, utom jag. Men när jag fick reda på det så ställde jag ett ultimatum att antingen så flyttar han eller så lämnar jag honom.
Kände mig väldigt blåst av honom såklart. Han flyttade hem till sina föräldrar och vi försöker nu se till att han ska få eget.
Jag vill ej att vi ska flytta ihop då jag har två barn som inte ens vet om att jag har en ny.
Jag och killen har varit tillsammans ca 6 månader,

Jag var med om samma sak, men spelade en annan roll i spelet....nämligen den som blev lämnad, bedragen och utsatt. Av min man (pappa till mina barn oxå) och min kompis. Dom blev kära o lever fortfarande tillsammans. En riktig chock kan man säga, men jag har ett bra liv idag 6 år senare, men det va en lång väg tillbaka till livet med hjälp av samtalsterapi, sjukskrivning mm,mm. Eftersom din kärlek o hans sambo verkar vara överrens om att förhållandet e slut så kommer det säkert gå bra! Men dags o sätta lite press på han, kom igen!!! Män e riktiga fegisar ibland, rullar allt på ända så e dom nöjda.
lycka till, önskar jag hade nån kärlek o vänta på!

Jag har också varit i din stuation som den nya kvinnan men i mitt fall så gick allt mkt snabbare. Deras förhållande var dött sen en lång tid tillbaks och mitt egna också. När mannen insåg att han var kär i mig så skilde han sig i stort sett på en gång, fastän jag t.o.m. bad han vänta lite, kände mig lite osäker... Men han sa att han ville inte leva med någon som han inte var kär i även om jag valde att inte bli tillsammans med honom.
Men nu lever vi lyckliga tillsammans med en liten och vi ångrar inte en dag!

vad många som är i samma sits! jag känner ju mig ensammast i världen! han säger att det är dött mellan dem men vad vet jag? det är jobbigt att det enda jag kan lita på är hans ord då jag vet att han ljuger för henne.

han har sagt att han ska ta tag i separationen efter semestern, jag tror på honom men tvivlar ändå var o varannan dag på om vi gör rätt. jag vet inte riktigt vad som skulle göra så att det kändes lättare. Tiden antagligen.....

Styrkekramar till er ALLIHOPA! älskarinnan, frun och den otrogna mannen.

Jag tycker att du ska ställa ett utimatum och lämna honom på studs. Först då kommer du veta om hans känslor är äkta.

Jag lever (och har barn) med en man som jag träffade under liknande förutsättningar som er - han lämnade henne och barnen efter 2-3 månader och jag tvivlade aldrig på att han skulle göra slag i saken. MEN

jag skulle ärligt talat aldrig rekommendera någon att ge sig in i ett förhållande med en man som har barn. Hans förlutna kommer alltid ta en mycket stor plats och du får vara beredd på en hel del upoffringar (t.ex. att inte kunna bo där ni vill).

Jag bara undrar vad du tänker ang hans barn.

Jag var också den andra kvinnan. Det tog lite drygt 1,5 år innan han lämnade sin fd sambo. Vid tre tillfällen sa han att han skulle lämna sambon men backade i sista stund med en lam ursäkt och då bröt jag med honom. Jag försökte mig på att dejta andra men var kär i honom så det blev inget med de andra och istället träffade jag honom igen ett tag. Tredje gången han lovade att ta tag i det så gjorde han det faktiskt. Sen tog det ytterligare fem månader innan de hade ordnat upp boende mm mellan sig och jag kunde bli officiell flickvän sas. Det var en väldigt jobbig tid men jag har inte ångrat mig för vi är verkligen helt rätt för varandra. Hans fd hade det säkert jobbigt i början med såklart men har kommit vidare hon med.

Som andra har sagt innan: Du kanske måste vara beredd på att ge upp honom och om du gör det så inser han förhoppningsvis hur han vill göra. Så länge det är bekvämt så är det inte säkert att han tar steget.

Till Anonyma mannen: Tror du inte att det är så att din nya vill se att du verkligen menar allvar med att lämna din nuvarande och att hon inte vill satsa på dig innan?

Jag träffade en kille som jag blev väldigt förtjust i. Han hade sambo. Förhållandet var "dött", han skulle göra slut osv. Jag trodde honom. När en månad gått så hade han visserligen berättat för henne att han inte såg någon framtid för dem, men enligt honom hade hon "inte accepterat" det.

Jag kan ha förståelse för att det kan ta tid att göra slut på ett långt förhållande, men jag resonerar som så att hade han verkligen känt samma för mig som jag gjorde för honom så hade han gjort slut på riktigt och flyttat ut (till sin andra lägenhet som han bodde i på veckorna)

Jag sa till honom att han fick bestämma sig och då "gjorde han slut" med mig med motiveringen att han inte var redo att kasta sig in i något nytt nu och att han trodde att det skulle förstöra för oss längre fram. Jag respekterar det, men nu, efter ytterligare två månader är de fortfarande skrivna på samma adress.

Jag är så glad att jag inte gått väntat på något som aldrig kommer hända.