jag har funderat mkt framo tillbaka nu och jag funderar på att lämna ett kärlekslöst förhllande. men så till det praktiska, jag vill lfytta till australien, men vi har barn, hur gör vi med den saken? jag vill ju självklart att h*n ska bo hos mig men fortfarande att h*n ska få träffa sin far. varannan vecka grejjen funkar ju inte riktigt med ett sådant avstånd.. hmm. ngn som har erfarenhet?
vem? jag?
I sånt fall, ja det är jag. Jag är anonym för att jag inte vill att folk ska veta om flyktplanerna.
Jag känner till ett förhållande där mamman drog till Usa med sin son och lämnade pappan ensam i Sverige. Det var utan några papper eller annat. Tänk denna stackars kille som inte har sätt sin son sen han var 10 mån, nu är barnet 7 år. Men i detta fall så var mamman rik och lyckades ha makt med sina pengar, sorgligt!!!!
Och genom att träffas på sommaren, hur mycket tror du barnet kommer att känna igen pappan då???? Kommer aldrig lära känna honom eller än förstå att han är pappan på många många år!!!!!
När jag mailar med min kompis i Australien så finns inte ÅÄÖ.. Hur får du fram det?
Om du väljer att bara flytta med barnet utan att meddela pappan så finns ju en risk att du blir åtalad för egenmäktighet med barn... Nu vet inte jag hur lagar o sånt ser ut i Australien men det finns nog en risk att du kanske förlorar barnet, kanske hamnar i fängelse... Vågar du chansa?
Det är ju bra om pappan oxå vill flytta men jag tror verkligen inte han vill det! Tycker att den som flyttar får lämna barnen för det är dens val att flytta!!!
Det känns lite som ett mardrömsscenario för egen del.
Vi hade varit ihop i fyra år och bodde i Europa. Han övertalade mig om fördelarna med att flytta till Australien för att föda barnet. Ett land jag aldrig varit i innan och som visar vara sig outhärdligt att bo i för min del. Jag kom hit i åttonde månaden, kunde så klart inte bara vända med första bästa plan. Har varit ganska deppig sen jag kom hit. Har verkligen försökt att lära mig gilla läget men det går inte. Jag kommer nog åka på en rejäl depression om jag inte får komma härifrån.
Tycker ni att det är så egoistiskt? Det är fruktansvärt! Jag kunde ju inte veta att jag skulle otrivas så. Inte han heller. Ska jag bara stanna här resten av livet och vara ett nervvrak knaprandes Prozac? Inte bäst att mannen kompromissar och beslutar sig för att låta oss flytta så att jag kan må bra? Lillkillen bryr sig nog inte var vi är, bara hans föräldrar mår bra.
Det är väl bara att vända på steken...
Tänk om din sambo väljer att flytta ifrån dig och tänker ta med barnen till ett land på andra sidan jordklotet...
Det är bra att vi har de lagar vi har... jag skulle gå under om han drog iväg med våra barn....
Ibland får man rätta in sig och stanna kvar på grund av de val man gjort tidigare i livet!
Barnen har rätt till båda sina föräldrar
Visst vore det bäst om ni båda flyttar....
Anonym- jag syftar mäst på trådstartarten. Själv så förstår jag att det är jobbigt för dig.
Anonym i Australien: Hur får du fram ÅÄÖ, kan du hjälpa mig?
Bara att trycka på tangentbordet, Visma.
Vad har det med TS att göra?