jag har funderat mkt framo tillbaka nu och jag funderar på att lämna ett kärlekslöst förhllande. men så till det praktiska, jag vill lfytta till australien, men vi har barn, hur gör vi med den saken? jag vill ju självklart att h*n ska bo hos mig men fortfarande att h*n ska få träffa sin far. varannan vecka grejjen funkar ju inte riktigt med ett sådant avstånd.. hmm. ngn som har erfarenhet?
ok läste dina senaste inlägg efter at jag skickat iväg mitt inlägg anonym i australien! Förstår din situation lite bättre nu.
Tack för lite medkänning lishe o anonym (undrar).
Min historia är ju dock inte att blanda ihop med TS' historia. För vore det samma omständigheter hade TS varit en australiensiska som vill tillbaka till sitt hemland eftersom mannen lovat det innan födseln av barnet.
Visst är det viktigt med pappan. Men jag kan ju returnera frågan: Varför ska inte barnet kunna träffa sin mamma regelbundet?
Om det är en intressekonflikt, som i vårt fall, går det inte bara att säga att pappan ska ha förtur, vilket vissa i tråden faktiskt gjort.
Anonym : ingen har sagt att pappa ska ha förtur bara undrat vad är det som ger mamman rätt att tänka : nu flyttar jag skit i pappan...Du gjorde ett felaktigt val tyvär io livet och jag är ledsen att du känner som du gör , för jag vet vad hemlängtan är. Men din son är född och jag är i alla fall sån att from dagen min son föddes utgår vi alltid från hans bästa. jAG ÄR LEDSEN OM DET LÅTER GRYMT FÖR DIG MEN JAG SKULLE aldrig kunna ta pappan ifrån min son, då skulle jag hellre göra vad som än krävs för att göra mitt liv så bra som det går tills barnet är stort nog att ta beslut själv...
suzolina.
Det är inte alla som kan sätta sig in i andras situation, och det kanske inte går att begära.
Jag vet inte om du kan ens för en stund närma dig känskan av hur det skulle vara om din man faktiskt sviker dig såpass, att dina beslut kanske kan avvika från dina dogmer och regler?
Tänk om din man hittar en annan kvinna som han inleder ett förhållande med. Måste du stanna bara för att du sagt det sedan födseln? Måste man vara så dogmatsik? Dessutom, vad får dig att tro att vi skulle få det sämre i Sverige? Jag hade hög lön där. Här är jag arbetslös. Har inte råd med nånting längre. Vi har en stor familj i Sverige, massor av vänner, sommarstuga.
anonym : jag tror att ni hade det bättre i sverige och att du inte skulle följt med om du inte ville det. jag förstår hur hemskt det hela är. sen vet jag ju inte mycket om vad som har hänt mellan dig och din man- om han nu har hittat ngn annan, eller skiter i dig och dina önskningar så är det han som sviker inte du. Jag skrev mina åsikter från ts fall där hon inte anger mycket detaljer...och det är sant jag kanske skulle regagera annorlunda om det hände mig ...
Suzolina: Jag har själv befunnit mig i en situation där jag tvingades göra ett val som Anonym står inför. Det är inte roligt och jag gör allt för att mina barn ska ha det bra! Vissa saker kan vara våra att förstå innan man står där själv! Mina barn mår idag jättebra och har många viktiga vuxna runt omkring som bryr sig om dem och fungerar som förebilder. Det behöver inte nödvändigtvis inte vara en biologisk förälder! Mina barn bröt upp när de var små och har inte farit det minsta illa av det! Dessutom har de stor glädje av en mor som är lycklig, glad med ett stort kontaktnät och inte deprimerad....Så att mitt råd till dig Anonym är att inte vänta för länge innan du flyttar! Gör det medan barnet är litet.
Suzolina: Förlåt jag såg inte ditt senaste inlägg!
mso : som jag skrev ovan så var mina svar mest riktade till ts som inte anger några viktiga skäl alls, vi får inget veta förutom att kärleken är borta. vi vet inte hur henens parner är som pappa,varför just Australien varför inte en annan stad i Sverige där barnet får träffa sin far lite mer regelbundet. Och om det nu handlar om att mamma vill pröva lyckan i ett annat land och pappan är en bra pappa dvs ingen misshandlare då undrar jag vaför ska barnet följa med mamman och ej stanna hos pappan.
hos anonym får man lite mer uppgifter, jag vet fprfarande inte vad somhänt mellan henne och hennes man men det verkar inte fungeraoch det verkar som om det är pappan som svikit. sen verkar de ha det både ensamt och svårt ekonomiskt .iomed att hon gick med på att flyta säger mig att hon ville satsa på förhållandet och att det är den andra parten som sviker. Då kan jag förstå att hon vill h em till sverige och ja då skulle jag oxå säga att det är helt ok att barnet följer med iomed att pappan verkar vara helt konstig...
Jag ber till gudarna för lite medvind och tackar anonym för lyckönskningen. Ikväll drog mannen ut, antagligen till en älskarinna. Mobilen är av. Jag befinner mig 30000 kilometer från mina vänner, har ingen att prata med. Barnet mår inte bra av att mamma mår dåligt och gråter hela dagarna. Vill härifrån nu!