Stress KAN påverka att man inte blir gravid!

Pess: Nej, jag vet inte mycket om dina försök, det är helt sant.

Det jag gick på var
"Valet för mig är enkelt, så länge jag inte är gravid (och även om jag blir det) så kommer jag göra allt som står i min makt för att stressa så lite som möjligt."

Jag tolkade det som att du ännu inte försöker och om det inte är sant ber jag om ursäkt. Det var inte meningen min mening att pika dig på något sätt.

Men jag kan samtidigt inte se att du behöver känna dig påhoppad av mitt inlägg för jag gjorde verkligen mitt bästa att inte provocera. Min erfarenhet - efter 3,5 års försök, tre meningslösa pergokurer, två misslyckade IVFer - är att min kunskap om barnlöshet och min syn på hur man bäst hanterar den är idag långt ifrån där jag var när jag började.

Numera tänker jag
Jag vill inte leva mitt liv i väntan på det som kanske kommer en dag. Jag vill inte anpassa hela mitt liv till min sjukdom och barnlöshet. Jag vill inte ständigt tänka på allt vad jag borde och inte borde göra. Jag vill leva och leva idag. När jag ser tillbaka vill jag ha ett liv fyllt av minnen, inte ett liv fyllt av väntan och oro. I morgon är en annan dag.

Mm stress är negativt men huruvida det påverkar fertiliteten lämnar jag till forskarna. Dock tror jag mer på faktorer såsom långvarig p-pilleranvändning samt att många väntar tills senare i livet med att skaffa barn.
Jag själv hade inte fungerande ÄL (vilket jag helt skyller på x antal års p-pilleranvändning) när utredningen började, fick dock igång den relativt snabbt. Efter detta har det knaprats pergo -utan resultat, lågdosstimuleringar med finfina äggblåsor och bevisad ÄL (enl prog.prov) ett fullt IVF med negativt resultat. Våra embryon (10st) uppvisade en mycket dålig utveckling då bara ett av 10 blev ok. Inför IVF:en opererade dom bort ett myom/polyp ur livmodern.
Hur det än är så blev vi spontant gravida efter detta, om stress haft med saken att göra så hade jag "stått med skägget i brevlådan" än idag. När det gäller ofrivillig barnlöshet så ska man inte generalisera eftersom det faktiskt bara är 1/3 av de 30% som är ofrivilligt barnlösa som står utan diagnos.

Pess: eee? Var har jag sagt att jag är den enda med problem? Ensamrätt i trådarna? Det vore bra om du förkarar lite närmare så jag förstår hur du menar för nu gör jag inte det *förvirrad*

Peki, du får väl helt enkelt var lite mer försiktig med dina tolkningar framöver. Vi har försökt jäkligt länge. -01 blev jag gravid men det slutade med ett jobbigt, sent missfall, sedan dess inget... Vi har alla våra erfarenheter...Jag är dock ALLERGISK mot att andra säger sig VETA hur saker och ting är...Jag tror på mitt, du på ditt...Må så vara hänt...

Peki, förlåt att jag klampar in här mitt i diskussionen, men med all respekt; det där uttalandet till Pess var längre än nedanför bältet!

INGEN av oss här inne har rätten att säga till någon annan "Du har inte ens börjat försöka få barn". INGEN!!

Tack och hej.

Du gjorde mig rosenrasande arg och ledsen med ditt antagande om att jag inte försökt...du drog en slutsats lite förhastat....

I så fall ber jag hemskt mycket om ursäkt för det var inte min mening att vara nedlåtande. Inte alls. Det jag menade var inte att du inte har rätt att tycka något, utan att det kan vara svårt att förstå när man är på olika ställen i livet.

Jag läste tydligen slarvigt, och trodde att en polett ramlade på plats, men så var det inte.

Förlåt, Pess.

Dvs sannolikheten att dessa 10% utan diagnos skulle vara barnlösa pga av stress tycker jag är obefintlig. Detta eftersom att det finns så mycket som inte forskats på. Jag tror att det flesta av dessa 10% har något oförklarat fysiskt handikapp som omöjliggör eller försvårar befruktning, graviditet etc..

Ja det är så lätt att haka upp sig på några ord som träffar på en öm punkt som den andra inte känner till.

Själv hakade jag på att få höra att jag inte tror att stress påverkar för att jag omedvetet känner skuldkänslor och det är hos mig en öm punkt av saker som har hänt mig för länge sedan. Jag lyckades tydligen träffa din ömma punkt utan att jag menat det.

Det är okej Peki. Jag försöker verkligen låta bli att hetsa upp mig, just för att alla har rätt till olika åsikter, det är inte ofta jag blir förbannad, men du trampade på en öm tå Därav mina något hetsiga inlägg därefter. Lycka till själv framöver...