Stress KAN påverka att man inte blir gravid!

Men alltså, nu är det väl ändå lite äpplen och päron som blandas här i tråden...

"Stress" som det pratas så mycket om kan vara av många olka slag, precis som bl a ellet säger. Man ska börja med att skilja på att "stressa", att ha en jobbig situation och att under en lång period leva under stor stress, den typen som får personer att gå in i väggen.

Det liston pratar om är inget nytt. Höga halter av något av stresshormonen (jag tror att det kan vara kortisol, men jag är väldigt osäker) _kan_ påverka hypofysen så att den utsöndrar för mycket prolaktin. Jag har läst några studier men har inga länkar till hands nu

Prolaktinet påverkar ägglossningen negativt och kan tom hålla den tillbaka. Alltså, det som några andra här också nämner - mensen kan bli rubbad om man lever under för stor stress under lång tid.

Det är därför man under en utredning bl a kollar prolaktinhalten. Vidare kollar man ju ÄL mha progesteronprov. Om man har en fungerande ÄL så är man INTE ofrivilligt barnlös av stress som orsakar höga prolaktinomhalter.

forts....

forts...

Den typen "du måste sluta tänka på det"-stress som vi alla har hört till leda, motbevisas av den studie som Sahlgrenska gjorde härom året. Där visar de att stress inte påverkar möjligheten att bli gravid under en IVF:
www.sahlgrenska.se/upload/su/omrade_oss/reproduktionsmedicin/infertslutversion.pdf

Alla som har gått igenom en IVF vet att man kan inte tänka på något annat än att bli gravid. Om inte stress förhindrar en graviditet, så påverkar tankar på att bli gravid absolut inte när man försöker på egen hand

//Peki som helt har kopplat bort alla tankar på barn ungefär 20 ggr de senaste två åren utan att bli gravid.

Tack!

Har varit igenom den här diskussionen några gånger vid det här laget...

Å vad trött jag blir ibland... gamla länken fungrerade inte *suck*
Den HÄR ska vara rätt

www.sahlgrenska.gu.se/digitalAssets/106962_050825_ivf_stress.pdf

Heja JennyS!

Trinity78: Fast på ett sätt är jag lite tacksam för diskussionerna för jag har blivit tvungen att hita bevis på att det itne är sant. Så numera är jag 100% övertygad om att jag har rätt

tigo: Jo det där med prolaktinet är helt sant och det har vi ju redan sagt. Jag har läst studier på det även jag.

Men det är som sagt något som kollas i en seriös utredning och har man fungerande ÄL så beror barnslösheten INTE på att man stressar sig till förhöjd prolaktinhalt.

I den studien du tar upp så hade man valt ut en grupp kvinnor som _alla_ hade förhöjd prolaktinhalt. Att sedan rubriksättaren har förstärkt det och kallat det "en huvudorsak" säger mer om bristen på kunskap än studiens slutsatser.

Så klart att höga halter av stresshormoner påverkar kroppen negativt. Det är klart att det säkert kan påverka fertiliteten. MEN det skapar en _fysisk_ orsak till fertilitetsproblem, t ex utebliven ÄL, det handlar _inte_ om mental blockering.

En reflektion för övrigt...
Varför skulle inte hög stress kunna påverka mannens spermieproduktion på samma sätt som den hos kvinnor kan påverka ägglossningen? Och senast jag kollade så var spermier lika väktiga som ägg .

Det som gör alla barnlösa trötta till max är "sluta stressa så blir du gravid"-kommentarerna. Och att den typen av stress inte påverkar fertiliteten visar som sagt Sahlgrenskas studie.

Pess: Det är inte skuldkänslor som gör att jag reagerar på den typen av kommentarer. Det är kravet från omgivningen att jag av någon anledning ska ha skuldkänslor. Varför ska jag känna skuld? Min barnlöshet orsakas inte av mina tankar och mitt sätt att hantera omvärlden. Jag orsakar INTE min barnlöshe mha huvudet. Det sköter min kropp på egen hand pga den sjukdom jag har.

Trinity: Ja det kan man fråga sig. Ibland tror jag att det handlar om kunskap. Kunskap om hur en graviditet kommer till stånd, och kunskap om vilka fertilitetsproblem och sjukdomar som finns och på vilket sätt e stör befruktningsprocessen.

Och dessutom - i en 1/3 av fallen finns ju orsaken hos mannen men han glöms liksom bort i de här diskussionerna.

Fröken fru: Det Sahlgrenskas studie säger är ju att det du råkar tänker - att du först stressade och misslyckades och sedan kopplade av och lyckades faktiskt INTE hänger samman.

*vinkar till JennyS*

Pess: Gör det. Jag inser nu att du inte ens har börjat försöka få barn och då är det inte så konsigt att vi har helt olika ståndpunkter i frågan.

Vi har nog allesammans varit där du är nu, men har med tiden fått lära om. Lära om alltså - inte börjat förneka några skuldkänslor.

Med tiden har vi tvingats lära oss saker om vår och mannens kropp som vi aldrig har velat lära oss. Vi har pratat med mågna fler läkare än vi någonsin velat. Vi har tvingats se våra reproduktionsorgan på en ultraljudsbild många gånger fler än vi har velat. Vi kan numera tolka den suddiga bilden ganska bra och se hur våra äggblåsor ser ut och själva dra slutsatsen om ungefär hur många dagar det är till ÄL. Vi vet numera hur många mm en äggblås växer på ett dyn. Vi har lärt oss vilka hormoner som styr ägglossningen och var i kroppen ägget normalt befruktas (i äggledaren, inte i livmodern). Vi har legat i gynstolen så många gånger att vi inte längre känner ångset. Våra män har tvingats stå på en toa och "runka i burk" inte bara en eller två gånger utan många fler. En del av oss har stuckit oss i magen med sprutor och har genomgått ÄP (man går in med en lång nål genom slidväggen, ut i buken och suger ut ägg. Inte helt behagligt)

Och vi har 100-tals gånger fått höra att det är vårt eget fel att vi utsätter oss för detta. Och vi har fått höra att vi ska känna skuld.

Jag hoppas av hela mitt hjärt att du kommer att få barn enkelt och lätt för jag önskar ingen annan det vi har.
Men om det skulle visa sig att din kropp inte fungerar riktigt som den borde, eller att det visar sig att mannen du har valt i ditt liv inte har så många spermier som han borde, då kanske du kommer att förstå i vad vi håller med dig, och i vad det faktiskt inte är så lätt som man tror. När man är på den andra sidan.

Pess: Nej, jag vet inte mycket om dina försök, det är helt sant.

Det jag gick på var
"Valet för mig är enkelt, så länge jag inte är gravid (och även om jag blir det) så kommer jag göra allt som står i min makt för att stressa så lite som möjligt."

Jag tolkade det som att du ännu inte försöker och om det inte är sant ber jag om ursäkt. Det var inte meningen min mening att pika dig på något sätt.

Men jag kan samtidigt inte se att du behöver känna dig påhoppad av mitt inlägg för jag gjorde verkligen mitt bästa att inte provocera. Min erfarenhet - efter 3,5 års försök, tre meningslösa pergokurer, två misslyckade IVFer - är att min kunskap om barnlöshet och min syn på hur man bäst hanterar den är idag långt ifrån där jag var när jag började.

Numera tänker jag
Jag vill inte leva mitt liv i väntan på det som kanske kommer en dag. Jag vill inte anpassa hela mitt liv till min sjukdom och barnlöshet. Jag vill inte ständigt tänka på allt vad jag borde och inte borde göra. Jag vill leva och leva idag. När jag ser tillbaka vill jag ha ett liv fyllt av minnen, inte ett liv fyllt av väntan och oro. I morgon är en annan dag.

Pess: eee? Var har jag sagt att jag är den enda med problem? Ensamrätt i trådarna? Det vore bra om du förkarar lite närmare så jag förstår hur du menar för nu gör jag inte det *förvirrad*

I så fall ber jag hemskt mycket om ursäkt för det var inte min mening att vara nedlåtande. Inte alls. Det jag menade var inte att du inte har rätt att tycka något, utan att det kan vara svårt att förstå när man är på olika ställen i livet.

Jag läste tydligen slarvigt, och trodde att en polett ramlade på plats, men så var det inte.

Förlåt, Pess.

Ja det är så lätt att haka upp sig på några ord som träffar på en öm punkt som den andra inte känner till.

Själv hakade jag på att få höra att jag inte tror att stress påverkar för att jag omedvetet känner skuldkänslor och det är hos mig en öm punkt av saker som har hänt mig för länge sedan. Jag lyckades tydligen träffa din ömma punkt utan att jag menat det.

Lycka till själv

Centurion: Ja det finns ju mycket de inte har upptäckt ännu. Ett område de nu börjat forska mycket på är ju livmoderslemhinnans beskaffenhet och vad som gör att ett embryo fäster. Det senaste jag läste var att det är något protein som behövdes som kanske inte alla har.

Dessutom märker man ju vid IVF att vissa ägg och spermier tillsmmans inte ger några befruktade embryon. Det märks ju inte förrän då.

Tjejjjen: Fast det finns faktiskt de som på fullt allvar säger att man inte ska äta ananas när man vill bli gravid, för det påverkar fertiliteten negativt .

Centurion: Ja just det där med att inget ägg blir befruktat är ju också ett exempel på att forskningen går framåt. Förr ansåg man att det var äggens skal som det var fel på. Sedan för något år sedan publicerade en japansk forskargrupp en studie som visade att spermierna måste ha ett speciellt protein för att kunna tränga in i ägget, och det visar sig att vissa män saknar det. Så det fanns mer än man trodde där också först.

Undrar hur nativiteten i Caribien ser ut *fniss*

Men visst lite mer allvarligt, det är klart att det finns mycket ämnen i det vi äter som påverkar kroppen både negativt och positivt. T ex omega-3 och att vissa saker skyddar mer mot cancer (det finns bl a något i kokta tomater som är bra mot någon specifik cancerform men jag minns tyvätt inte vilket nu). Mycket av de mediciner vi ha ridag är hämtade från naturen.

Men att ett visst ämne i något som är ett vanligt livsmedel stoppar en hel process i kroppen är nog inte alltför vanligt