efter 3 år, 6 pergokurer, 3 lågdosstimuleringar m gonal-f, ett fullt IVF-försök så blir vi spontant gravida (?) hur nu det gick till?
Poängen är dock att vi som gjort olika behandlingar som misslyckats vet hur man mår efteråt och det är långtifrån bra. Vi båda mådde asdåligt, vårt förhållande hade en rejäl kris och detta om något är stressande.. Dvs enligt stressteorin skulle vi verkligen inte ha kunnat bli gravida då..
Mm stress är negativt men huruvida det påverkar fertiliteten lämnar jag till forskarna. Dock tror jag mer på faktorer såsom långvarig p-pilleranvändning samt att många väntar tills senare i livet med att skaffa barn.
Jag själv hade inte fungerande ÄL (vilket jag helt skyller på x antal års p-pilleranvändning) när utredningen började, fick dock igång den relativt snabbt. Efter detta har det knaprats pergo -utan resultat, lågdosstimuleringar med finfina äggblåsor och bevisad ÄL (enl prog.prov) ett fullt IVF med negativt resultat. Våra embryon (10st) uppvisade en mycket dålig utveckling då bara ett av 10 blev ok. Inför IVF:en opererade dom bort ett myom/polyp ur livmodern.
Hur det än är så blev vi spontant gravida efter detta, om stress haft med saken att göra så hade jag "stått med skägget i brevlådan" än idag. När det gäller ofrivillig barnlöshet så ska man inte generalisera eftersom det faktiskt bara är 1/3 av de 30% som är ofrivilligt barnlösa som står utan diagnos.
Dvs sannolikheten att dessa 10% utan diagnos skulle vara barnlösa pga av stress tycker jag är obefintlig. Detta eftersom att det finns så mycket som inte forskats på. Jag tror att det flesta av dessa 10% har något oförklarat fysiskt handikapp som omöjliggör eller försvårar befruktning, graviditet etc..
Peki: Precis.. Kombinationen av man-kvinna kan vara dålig.. Det är så mycket som ska klaffa så för mig är stress en obefintlig faktor i det hela..