Självskadebeteende

Jo men detta har ju även resulterat i att människor blir mer och mer radikala just för att få vård eller för att vården ska uppfatta att man behöver hjälp.

Om man går helt privat Och betalar själv så finns inte dessa kriterier och man kan träffa behandlare som jobbar med specifika behandlingsmetoder, man slipper strida för sin rätt att påbörja behandling och blir inte söndermedicinerad. Jag förstår nod vad lpt mässig betyder? typ att man är i så pass kasst skick så man behöver tvångsvård? 

Oklart om jag uppskattar vården inom slutenvården heller. Träffat så många cyniska vårdare genom åren eller personer med grava empatistörningar vilket det även finns dokumenterat i forskningen, om felaktiga bemötanden. 

Ja LPT=tvångsvård. När jag haft det (bara hänt en gång) så kände jag att jag fick väldigt bra hjälp. Ja, inte direkt då jag inte ville ha vård men jag var ju psykotisk. jag blev inställd på rätt medicin, övervakad, och trots att jag betedde mig som en riktig bitch (är trist att komma ihåg saker man sagt och gjort under drogutlöst psykos) mot personalen. Tom. när jag vägrade injektion så löste de detta väldigt smidigt. 

Vad har det för betydelse för ts dotter vilka läkemedel jag har testat? På vilket sätt blir dottern hjälpt av det? 

Att gå privat är förstås bättre än BUP men alla har inte råd med det och det är de två alternativen man har.

Har alla som skurit sig i denna tråden klarat sig bra och är medelklass samt tjänar bra idag Eller ?

Bara för att det löste sig för er så betyder det itne att det löser sig för alla.

Alla skär sig inte enbart för uppmärksamhet,.

Många skär sig för att de mår dåligt. O oftast när man inte vill visa det så är det mer underliggande än endast uppmärksamhet. 

Skar mig med som liten. När pérsonen jag inte ville skulle se det såg det blev man ju rädd. Och sa ja till allt som den faktiskt krävde.

Men visst, många skär som som yngre. Och det går bra för de flesta. Men det baseras ju på en slg på en oförståddhet, eller trauman, eller stark stress.

Som tjej så är det mera allvarligt om det är på ställen som inte syns i "sexig utstyrsel" likt topp. Då dom skär sig högre upp på armarna eller på benen. (vet detta p ga min första flickvän) som kille så skär man sig t om ner till skelettet på händerna, Men vill inte gärna visa händerna.

Jag tror ts ska lugna ner sig, inte sätta press på sin dotter utan låta skolan göra vad dom kan o kan dom inte hjälpa till den grad att de faktiskt säger det så är det dags att ta riktig hjälp. Något verkar störa ts dotter på riktigt. Då denna vet om detta och det ändå fortsätter. 

Det handlar mer om att vissa patienter blir söndermedicinerade med allt möjligt och får nya läkemedel pga biverkningar på ett läkemedel, då får man nya biverkningar och får andra mediciner mot det. Jag säger inte att läkemedel är dåligt men det ska skrivas ut kontrollerat och utifrån en väldigt bra grund. Vissa kan ju övermedicineras med Benzo istället för att få adekvat vård och istället får ett missbruk av tabletter istället. Vården är inte alltid bra och jag skulle inte säga att det är särskilt dyrt att gå privat om man är allvarligt sjuk. Om man har ett rejält sjukt barn så man inte kan jobba och två föräldrar måste vara tillgängliga dygnet runt för att inte barnet ska ta livet av sig eller svälta sig till döds, då är 5 tusen i månaden ingenting under en kortare period än att ha typ 6 år av rent helvete. 

Bup kan funka om man passar in exakt utifrån en icke komplex problematik. Typ ha inte missbruk, trauma och ätstörning samtidigt för då blir det rörigt? 

Jag tror att det är bra om du som mamma också har någon att prata med...
Om du känner oro för din dotter, känner skuldkänslor etcetera....
Så att du själv kan hantera dina känslor bättre och vara en trygg vuxen... För att våga prata om känsliga saker så  behöver din dotter känna en trygghet hos dig...  att du inte är dömande, inte reagerar för starkt känslomässigt på det som hon berättar....
Tänker att en promenad eller någon aktivitet tillsammans på tu man hand kan vara bra..... försök lyssna på vad som förmedlas som inte sägs och var uppmärksam på tonfall, kroppsspråk, mimik etc... visa att du lyssnar aktivt....
Visa att du verkligen vill lyssna... låt tystnaden få finnas där också....prata inte så mkt själv. Ställ öppna frågor.
Att kunna sätta ord på tankar och känslor är inte enkelt... 
Tänk att du kanske kan säga till henne att du vill lyssna på henne om hon ger dig förtroendet och sen om hon berättar något, tacka för förtroendet. Kanske inte behöver berätta precis lika mkt som hos kuratorn dock...
Kanske kan du anförtro dottern hur du hade det när du var ung....eller om du haft ngt som du brottats med som gett dig ångest....
Sen kan jag tycka att pappan i familjen borde se till att få mer kunskap om psykisk ohälsa.... det kanske är rädsla som gör att han inte vill veta mer....
Att han inte själv skulle veta vad han skulle ta sig till om han drabbades av ångest...och då förtränger han att såna problem finns... Jag tycker det är viktigt att han ska ta sin dotters mående på allvar... att inte bli tagen på allvar kan ge upphov till skamkänslor och att vilja dölja sitt mående. Det gör ju att såklart att man mår ännu sämre....
Det finns ju mkt böcker och info på nätet att ta del av som han kan förkovra sig i....

Det är skitsvårt att få benso utskrivet. Vill man se så svart på tillvaron som du gör kan man lika gärna lägga sig ner och dö direkt inget kommer ändå fungera och alla är ute efter att skada än. 

Skönt att du har så bra ekonomi att du kan undvara 5000 i månaden (det är inte säkert att det räcker) alla kan inte det. 

Jag står för mina åsikter, att det är ett dumt råd att hänvisa någon till en specialistmottagning, utifrån väldigt lite information om situationen. Och ditt exempel kring kardiolog för hjärtbesvär är faktiskt precis lika tydligt.

Vissa saker behöver man absolut söka vård för och det är för att upptäcka sådant som kurator och barn haft en dialog om kontakt m. föräldrar. Hade TS barn haft symptom på hjärtinfarkt är det naturligt 112, som ska kontaktas, på samma sätt som att man vanligen inte söker varken akut, eller till vården överhuvudtaget för en förkylning.

Personligen tycker jag att det är kontraproduktivt att BUP som specialistmottagning ses som "vägen in" och förväntas ta andra instansers ansvar. Att se kuratorn, eller mindre specialiserade mottagningar som "vem som helst", tyder på att du har dålig koll. 

Jag kanske har missat var i tråden du beskrivit sina erfarenheter, men i min region så kommer du inte ens fram till BUP som privatperson innan du lyssnat på deras telefonmeddelanden om vilka andra vägar som finns in. Dessutom STÅR det tydligt bredvid kontakt-uppgifterna vart man i första hand ska höra av sig vid nyupptäckt psykisk ohälsa hos barn.

Nu har jag dubbelkollat hurvida du tillfört något som helst vettigt i tråden utifrån DINA egna erfarenheter av barn som självskadat och konstaterar att du inte en enda gång berättat om detta.

Snarare sprider du falsk information om hur du tror det fungerar och glider från ämnet så det står härliga till. 

En kurator jobbar ju inte ens unde hälso-och och sjukvård på en skola, så att hänvisa till insyn i vård blir löjligt. Likaså diskuterar du snarare än att faktiskt beskriva en väg framåt.

Jag blir faktiskt lite upprörd över att du fortsatt hänvisar till bup och tycker att de borde ha resurser till människor som skulle sökt annan vård.  TS borde väl snarare söka på 1177 om vilken hjälp som finns i hennes region om hon bedömer att det sociala stöd som dottern nu tar emot behöver kompletteras med vård...

Det är inga som helst svårigheter att få benso och annat skit utskrivet. Det ska vara svårt att få Benzo utskrivet, men vissa psykiatriker är extremt glada i piller. Vissa läkare testar allt på en. Gå in som patient några år och träffa olika läkare. Det är inte kul. 

Visst, jag är dubbel anonym men vågar stå för vad jag tycker =D

Du vet att det finns andra hjärtproblem än hjärtinfarkt eller hur? Hjärtproblem innebär inte automatiskt att man behöver söka vård akut. 

Nu är ts barn inte lite allmänt deprimerad hon skär sig fast hon pratar med kuratorn. Telefonsvararen ger tips för att vissa hör av sig för småsaker. Men visst man kan skita i hur hon mår och hoppas att det löser sig av sig självt och riskera att det blir tusen gånger värre istället.