Självskadebeteende

I nuläget är det rätt väg för henne.

Är du dum på riktigt? Att "bara" skära sig är såpass utbrett att bup faktiskt inte tar i det hela som specialistmottagning. Man kan inte kräva vård av specialister och tro att man som förälder ska få mer insyn än vad hälso-och sjukvården har lagstöd för. 

Bup i min region arbetar bara på remiss och då behöver man ha sökt vård. Troligen är detta faktiskt inte vård, utan socialt stöd som ju kuratorer arbetar med.

Nja, forskningsmässigt så handlar det mer om hur man blir bemött och inte specifikt vilken metod. 

Sedan är inte BUP alltid det bästa. 

Barnet har en samtalskontakt och sedan kan vissa må bättre av att exempelvis få gå ut med en hund, ta hand om en häst, måla och ägna sig åt saker som får än att må bra istället för att fokusera på det som är dåligt. 

Så man kan faktiskt fokusera på det friska och positiva och på det sättet successivt få det destruktiva att försvinna. 

/Hälsningar från någon med 20 års erfarenhet inom psykiatrin, slutenvården och behandlingshem, men idag är beteendevetare m.m 

Jag skulle absolut inte kontaktat bup om det var mitt barn. Det betyder inte att man tittar bort, det är mitt sista hands val. Jag vill inte bli behandlad som sjuk för då blir jag sjuk. Jag vill inte heller bevisa att jag är tillräckligt sjuk för att få vård för då blir jag också sjuk?.

Jag vet bättre 

Jag skulle absolut inte kontaktat bup om det var mitt barn. Det betyder inte att man tittar bort, det är mitt sista hands val. Jag vill inte bli behandlad som sjuk för då blir jag sjuk. Jag vill inte heller bevisa att jag är tillräckligt sjuk för att få vård för då blir jag också sjuk?.

Jag vet bättre 

Att hänvisa till en vårdgivare som i många regioner kräver remiss och inbilla sig att det är ett konstruktivt råd är inte att hjälpa.

Jag säger inte att självskadebeteende är positivt, jag menar snarare att det är en utbrett beteende som i sin linda inte kräver spjutspets kompetens. 

Vi diskuterar våra barns bekymmer och då är det rimligt att faktiskt just vara anonym. Det betyder inte att jag inte står för vad jag säger. 

Något ligger väl i att du hänvisar till en vårdgivare som vanligtvis inte hanterar sådant som skolhälsovården gör, och att du skulle kräva insyn i saker som hälso och sjukvården troligen inte skulle ge dig p.g.a. rådande lagstiftning och praxis.

Nja inte direkt. Däremot tror jag att det finns något skadligt i hur vården är uppbyggd och kampen om att få vård via bup. Att man lägger sitt liv i händerna på att bup ska hjälpa till och så står man där och väntar på en vård som aldrig kommer, så blir det piller, piller och piller?. 

För den som varit i vårdsvängen och tagit mig ur och sett mina medpatienter dö innan 25 års ålder, jag ser inte vården som särskilt framgångsrik och jag ser att systemet inte fungerar. För att få hjälpa så ska man passa in i en viss mall, vem som passar in i den mallen är högst oklart. 

Har du själv varit i vårdsvängen och provat alla läkemedel?? 

Och mallen handlar om att det måste ta emot de mest vårdkrävande personerna. Blir en patient för frisk slutar den att få vård där, fast patienten inte är klar vilket kan leda till ett fortsatt sjukligt beteende skulle jag säga då. 

Hur insatt är du i vården egentligen? Jag har både teoretisk och egen erfarenhet. Skulle aldrig rekommendera någon bup, vilken målgrupp de tar emot är för mig högst oklar 

Det handlar mer om att vissa patienter blir söndermedicinerade med allt möjligt och får nya läkemedel pga biverkningar på ett läkemedel, då får man nya biverkningar och får andra mediciner mot det. Jag säger inte att läkemedel är dåligt men det ska skrivas ut kontrollerat och utifrån en väldigt bra grund. Vissa kan ju övermedicineras med Benzo istället för att få adekvat vård och istället får ett missbruk av tabletter istället. Vården är inte alltid bra och jag skulle inte säga att det är särskilt dyrt att gå privat om man är allvarligt sjuk. Om man har ett rejält sjukt barn så man inte kan jobba och två föräldrar måste vara tillgängliga dygnet runt för att inte barnet ska ta livet av sig eller svälta sig till döds, då är 5 tusen i månaden ingenting under en kortare period än att ha typ 6 år av rent helvete. 

Bup kan funka om man passar in exakt utifrån en icke komplex problematik. Typ ha inte missbruk, trauma och ätstörning samtidigt för då blir det rörigt? 

Jag står för mina åsikter, att det är ett dumt råd att hänvisa någon till en specialistmottagning, utifrån väldigt lite information om situationen. Och ditt exempel kring kardiolog för hjärtbesvär är faktiskt precis lika tydligt.

Vissa saker behöver man absolut söka vård för och det är för att upptäcka sådant som kurator och barn haft en dialog om kontakt m. föräldrar. Hade TS barn haft symptom på hjärtinfarkt är det naturligt 112, som ska kontaktas, på samma sätt som att man vanligen inte söker varken akut, eller till vården överhuvudtaget för en förkylning.

Personligen tycker jag att det är kontraproduktivt att BUP som specialistmottagning ses som "vägen in" och förväntas ta andra instansers ansvar. Att se kuratorn, eller mindre specialiserade mottagningar som "vem som helst", tyder på att du har dålig koll. 

Jag kanske har missat var i tråden du beskrivit sina erfarenheter, men i min region så kommer du inte ens fram till BUP som privatperson innan du lyssnat på deras telefonmeddelanden om vilka andra vägar som finns in. Dessutom STÅR det tydligt bredvid kontakt-uppgifterna vart man i första hand ska höra av sig vid nyupptäckt psykisk ohälsa hos barn.