Anonym (Varför?)

Äldre 11 Dec 15:06

112 svar

Varför "bonusbarn" när de uppenbarligen är en plåga?

Jag har läst en hel del trådar och inlägg från "bonusmammor" som uppenbarligen tycker att mannens barn är en plåga som bara är i vägen. De har en avskyvärd inställning till de oskyldiga barn som ofrivilligt och genom andras val hamnat i deras "vård".

Jag har några frågor:

Varför kallar ni er "bonusmamma" när ni uppenbarligen inte vill vara en positiv tillgång till barnen?

Varför kallar ni barnen "bonusbarn" när ni tydligen inte ser dem som en bonus över huvud taget, utan snarare en belastning?

Varför valde ni at leva med män med barn sedan tidigare?

Skulle ni vilja att era egna barn hamnade hos en styvmamma som ni?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-21 02:08
Jag är ledsen att jag bara skrev bonusmammor, naturligtvis är det inte bara kvinnor som ser bonusbarn som en belastning.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-21 02:31
Jag har varit väldigt otydlig märker jag, jag ber om ursäkt för det.

Jag pratar alltså inte om att man måste ta föräldraansvar, eller att man måste älska barnen som om de vore ens egna. Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är helt OK att skriva av sig när det är problematiskt eller frustrerande, för det blir det någon gång i de flesta relationer, oavsett "status" på barnen. Det jag pratar om är när folk uttrycker sig som om de önskar bort bonusbarnen, kallar dem "belastningar" o.s.v.

Anonym (Kvinna)

Äldre 14 Dec 17:16

#93

ungbrunett skrev 2016-12-14 17:03:39 följande:

Du sa att det var bättre för alla om barnet bodde mer hos sin mamma, varannan vecka sa du. För att barnet behöver sin mamma. Oavsett om du pratar om mitt fall (som du inte vet något om) eller generellt så finns det massa mammor som av olika anledningar inte kan/vill ta hand om sina barn. Vore fint om du kunde lägga ner dina generaliseringar som helt saknar grund.

Ja,du skulle väl inte ha nåt emot det?Att barnet skulle bo hos mamman mera.Ofta handlar det om mammans psykisk ohälsa/missbruk ,att barnet bor heltid hos pappan.

ungbrunett

Äldre 14 Dec 17:47

#94

Anonym (Kvinna) skrev 2016-12-14 17:16:27 följande:

Ja,du skulle väl inte ha nåt emot det?Att barnet skulle bo hos mamman mera.Ofta handlar det om mammans psykisk ohälsa/missbruk ,att barnet bor heltid hos pappan.

Vad vet du om det? Om nåt?

I detta fall handlar det om en mamma som är lat och bortskämd och inte har det ordnat för sig. Varken missbruk eller ohälsa.

Påven Johanna II

Äldre 14 Dec 17:59

#95

ungbrunett skrev 2016-12-14 17:47:19 följande:

Vad vet du om det? Om nåt?

I detta fall handlar det om en mamma som är lat och bortskämd och inte har det ordnat för sig. Varken missbruk eller ohälsa.

En del kvinnor tror inte att andra kvinnor kan vara lata bortskämda slarviga egoister. De tror att dylikt beteende är förbehållet män. Nu har jag svårt att utläsa vad det är Anonym (kvinna) egentligen menar i sina inlägg men möjligen tillhör hon gruppen vars omvärldsanalys ser ut på det sättet.

Anonym (Kvinna)

Äldre 14 Dec 18:06

#96

ungbrunett skrev 2016-12-14 17:47:19 följande:

Vad vet du om det? Om nåt?

I detta fall handlar det om en mamma som är lat och bortskämd och inte har det ordnat för sig. Varken missbruk eller ohälsa.

Jag vet inte om "nåt",skulle aldrig blanda i såna familjer.Intressant bara läsa hur styvmammor agerar.

Brumma

Äldre 14 Dec 18:08

#97

Anonym (Kvinna) skrev 2016-12-14 18:06:14 följande:

Jag vet inte om "nåt",skulle aldrig blanda i såna familjer.Intressant bara läsa hur styvmammor agerar.

Har du barn?

Lever du med barnens pappa?

Anonym (Kvinna)

Äldre 14 Dec 18:08

#98

Påven Johanna II skrev 2016-12-14 17:59:24 följande:

En del kvinnor tror inte att andra kvinnor kan vara lata bortskämda slarviga egoister. De tror att dylikt beteende är förbehållet män. Nu har jag svårt att utläsa vad det är Anonym (kvinna) egentligen menar i sina inlägg men möjligen tillhör hon gruppen vars omvärldsanalys ser ut på det sättet.

Säger bara det jag sett i verkligheten och är inte särskilt ung.Inte så vanligt att kvinnor föder barn på löpande band och sen ger dom barnen bort,bara för lite lathet.

Påven Johanna II

Äldre 14 Dec 18:12

#99

Anonym (Kvinna) skrev 2016-12-14 18:08:32 följande:

Säger bara det jag sett i verkligheten och är inte särskilt ung.Inte så vanligt att kvinnor föder barn på löpande band och sen ger dom barnen bort,bara för lite lathet.

På löpande band? Den kvinnan som det pratas om har vad jag förstår ett (1) barn. Och hon har väl heller inte gett bort barnet?

ungbrunett

Äldre 14 Dec 20:23

#100

Anonym (Kvinna) skrev 2016-12-14 18:06:14 följande:

Jag vet inte om "nåt",skulle aldrig blanda i såna familjer.Intressant bara läsa hur styvmammor agerar.

Ojdå. Ändå pratar du som om du vet hur saker är.

ungbrunett

Äldre 14 Dec 20:33

#101

Anonym (Kvinna) skrev 2016-12-14 18:08:32 följande:

Säger bara det jag sett i verkligheten och är inte särskilt ung.Inte så vanligt att kvinnor föder barn på löpande band och sen ger dom barnen bort,bara för lite lathet.

Det förekommer att kvinnor väljer bort sina barn helt eller delvis. Det vet jag med säkerhet då jag vet om flera. Därmed betyder det att det finns fler. Som har olika bakgrunder. Lathet och bortskämdhet däribland.

AbbyTheTabby

Äldre 21 Dec 02:05

#102

ungbrunett skrev 2016-12-11 18:13:43 följande:

Jag lever med min man för att jag älskar honom. Jag lever med honom trots hans barn. Jag väljer att inte ta något ansvar och har varit extremt tydlig med det, att jag inte vill ta ansvar och att jag inte har några känslor eller intresse för hans barn. Han har fått ta ställning till det och vi lever än tillsammans och har det svinbra.

Jag hade tänkt till både ett och två gånger innan jag skaffat barn med någon och ansträngt mig på alla plan för att inte separera från min man efter något år. Vår relation har hållit bra trots hans barn, så nog tror jag vi skulle klara av barnliv tillsammans ganska bra. Vi känner varandras positiva och negativa egenskaper i sammanhanget. Hade vi trots det separerat så hade jag förstått hur det var att vara bonusmamma. dessutom skulle jag va en bra och närvarande mamma så jag hade inte varit ett problem för hans eventuella nya kvinna.

Jag är TS, vet inte varför jag ville vara anonym i början.

Jag menade inte att du skulle vara ett problem för henne, jag menade att hon kanske skulle vara en dålig styv/bonusmamma.

För övrigt håller jag delvis med dig, är själv extramamma som min mans barn valde att kalla mig och jag sade från början att jag inte hade några intentioner att försöka vara "fullvärdig" (hoppas alla förstår hur jag menar) mamma eftersom de hade en mamma redan, utan jag ville vara för dem vad de ville att jag skulle vara. Ville de att jag skulle vara som deras "riktiga" mamma kunde jag förstås vara det (självklart minus de egenskaper som gjorde att hon numera är Makens ex

). De valde en mellanväg, oftast var jag mer som en kompis, även om jag självklart tog del i att se till de uppförde sig bra, gjorde läxor o.s.v. men de har även känt att jag varit någon de kunnat prata om saker som de kanske inte velat ta med mamma eller pappa. Har det varit något allvarligt har jag självklart uppmanat dem att berätta för sina föräldrar.

Numera är de vuxna, och vi har fortfarande fin kontakt, likaså har jag väldigt bra relation till alla deras vänner vilket naturligtvis är jätteroligt.

Jag har en son, också vuxen nu, sedan tidigare och så har vi en gemensam sladdis, och jag kan ärligt säga att jag älskar alla barnen precis lika mycket. Frågar någon hur många barn jag har säger jag fyra. Jag har aldrig medvetet gjort någon skillnad på barnen, har frågat Makens barn om de någonsin upplevt att jag gjort det och de har bägge eftertryckligen sagt nej.

Jag kan ibland tycka att du (ta inte illa upp!) och flera andra har en väldigt negativ inställning till bonus/styvbarn, vilket jag inte riktigt förstår. Väljer man att leva med en man eller kvinna som har barn sedan tidigare väljer man ju även att leva med barnen, åtminstone en del av tiden om de inte stadigvarande bor hos ena föräldern. Jag menar inte att man måste älska dem som sina egna barn, jag vet att vissa barn inte accepterar mammas/pappas nya partner och ibland kan göra livet riktigt surt för honom/henne, men vissas inställning är bara för negativ. Jag tycker det känns sorgligt, både för barnens skull och bonus/styvförälderns, och självklart även för biologiska förälderns.

En hund har ägare, en katt har personal.

AbbyTheTabby

Äldre 21 Dec 02:14

#103

Brumma skrev 2016-12-12 11:04:54 följande:

Min uppfattning är att m0nga av de där trådarna är ett sätt att skruva av sig. Precis som man som förälder ibland behöver skriva av sig. Tex i trådar som "jag orkar inte med mitt barn", "vill inte vara mamma längre" osv.. i de trådarna får skribenten mestadels stöttning och förståelse- det är ibland skit jobbigt att vara förälder. Ibland så är jag Såååååå trött på testande, bråk vid läggdags, likande vid matbordet, utbrott mellan syskonen osv att jag knappt orkar. En bonusförälder hamnar ofta i precis samma situationer men har nackdelen att man ofta inte "får" klaga. För då möts man av "din man borde lämna", "du visste vad du gav dig in på" och "du VALDE". Ja. Men det är skit jobbigt ibland ändå.

En bonusförälder har dessutom inte den där kärleken nästan alla föräldrar fylls med när när barnen fötts. Eller som mamma, när man känner första spararna i magen :)

Jag undrar - varför får inte bonusföräldrar tycka det är jobbigt med barn ibland?

Varför får man som bonusförälder inte skriva av sig?

Varför bemöts bonusföräldrar negativt vid FÖRSTA MINSTA negativa saker om bonusbarnet?

Självklart får man skriva av sig, men vissa är ju så otroligt negativa och verkar tycka att deras partners barn är Satans avkomma/avkommor. Och jag menar inte bara här på Familjeliv utan även IRL. Ofta undrar jag vad de skulle tycka om deras egna [eventuella] barn tvingades bo med så negativa och [till synes] nästan hatiska bonusföräldrar.

En hund har ägare, en katt har personal.

AbbyTheTabby

Äldre 21 Dec 02:30

#104

Anonym (Oiu) skrev 2016-12-14 09:21:06 följande:

Jag tycker att "bonusmamma" låter bättre att säga än "styvmamma"

Så kan man enligt dig inte kunna kalla sig "bonusmamma" utan att vilja ta ett direkt föräldraransvar för sin partners barn sen tidigare?

Men jag pratar inte om att man måste ta föräldraansvar, eller att man måste älska barnen som om de vore ens egna. Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är helt OK att skriva av sig när det är problematiskt eller frustrerande, för det blir det någon gång i de flesta relationer, oavsett "status" på barnen. Det jag pratar om är när folk uttrycker sig som om de önskar bort bonusbarnen.

Skulle kanske ha varit tydligare med det. Bäst att uppdatera igen.

En hund har ägare, en katt har personal.

ungbrunett

Äldre 21 Dec 08:56

#105

AbbyTheTabby skrev 2016-12-21 02:05:24 följande:

Jag kan ibland tycka att du (ta inte illa upp!) och flera andra har en väldigt negativ inställning till bonus/styvbarn, vilket jag inte riktigt förstår. Väljer man att leva med en man eller kvinna som har barn sedan tidigare väljer man ju även att leva med barnen, åtminstone en del av tiden om de inte stadigvarande bor hos ena föräldern. Jag menar inte att man måste älska dem som sina egna barn, jag vet att vissa barn inte accepterar mammas/pappas nya partner och ibland kan göra livet riktigt surt för honom/henne, men vissas inställning är bara för negativ. Jag tycker det känns sorgligt, både för barnens skull och bonus/styvförälderns, och självklart även för biologiska förälderns.

Jag tycker att varje individ själv får avgöra hur de vill ha det och vad de vill ha för inställning till saker i sin omgivning. Ingen annan än jag bestämmer hur jag ska förhålla mig till exempelvis hans barn. Folk hänvisar mig till att vara en bonusmamma till min partners barn, såväl släktingar som barnet själv och dennes vänner. Jag säger att nej, jag är inte bonusmamma. Barnet har en mamma och jag är ingen mamma eller bonusmmam oavsett hur gärna barnet eller någon annan vill det. Så enkelt är det.

BioBonus

Äldre 21 Dec 09:15

#106

AbbyTheTabby skrev 2016-12-21 02:30:33 följande:

Men jag pratar inte om att man måste ta föräldraansvar, eller att man måste älska barnen som om de vore ens egna. Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är helt OK att skriva av sig när det är problematiskt eller frustrerande, för det blir det någon gång i de flesta relationer, oavsett "status" på barnen. Det jag pratar om är när folk uttrycker sig som om de önskar bort bonusbarnen.

Skulle kanske ha varit tydligare med det. Bäst att uppdatera igen.

Fast jag har önskat bort mitt bonusbarn i perioder. Och säkerligen också uttryckt det. När vi varit mitt uppe i vårdnadstvister kring henne, när hoten och hatet mot mig har haglat - så nog har jag önskat bort henne. Inte som person kanske - det har ju aldrig varit hennes fel allt som hänt, men som företeelse eller vad jag ska kalla det.

Jag har även funderat på att skilja mig för att slippa kaoset. Och kanske skrev jag ett ilsket, frustrerat, olyckligt inlägg om det.

Men dagen efter så har nåt hänt som gjort att det varit värt att fortsätta vara gift. Och antagligen skrev jag inget inlägg om det för då låg ju allt på plats igen och allt var bra.

Så det faktum att jag hittade bra saker i mitt äktenskap som gjorde allt värt det kom kanske aldrig på pränt - bara de ledsna orden från igår. Och då är det förstås lätt att tro att det är så varje dag i mitt liv ser ut, trots att det egentligen är rätt underbart 360 dagar om året.

Men de bra dagarna behöver jag inte skriva av mig. Och så tror jag det är för många här inne. Man ventilerar här, anonymt, för att få det ur sig, ta sig igenom det och sen se att det mesta är ganska bra trots allt. Och ingen i ens närhet har behövt höra de bittra, sårande orden - de blev anonyma ord på nätet istället som inte sårar någon.

Och relationerna i verkliga livet går vidare, både de bra och de mindre bra dagarna.

Brumma

Äldre 21 Dec 10:08

#107

AbbyTheTabby skrev 2016-12-21 02:14:28 följande:

Självklart får man skriva av sig, men vissa är ju så otroligt negativa och verkar tycka att deras partners barn är Satans avkomma/avkommor. Och jag menar inte bara här på Familjeliv utan även IRL. Ofta undrar jag vad de skulle tycka om deras egna [eventuella] barn tvingades bo med så negativa och [till synes] nästan hatiska bonusföräldrar.

Och det kanske man tycker JUST DÅ. Nästa dag myser man i soffan eller iallafall tycker det är "ok". Men som BioBonus skriver ovan är det inget som märks.

Jag har inte behovet att skriva av mig här när allt är pest. Det tar jag med mina vänner som lyssnar utan att döma men säger ifrån och ger konstruktiva förslag. IRL som du skriver..

Men alla har inte den förmånen. Så då låter det som "kräks o pina" här istället..

Anonym (Bonusdottern)

Äldre 21 Dec 10:10

#108

Håller med dig ts. Det är en viktig diskussion! Egoismen får inte normaliseras.

Anonym (--)

Äldre 21 Dec 18:00

#109

Anonym (Bonusdottern) skrev 2016-12-21 10:10:50 följande:

Håller med dig ts. Det är en viktig diskussion! Egoismen får inte normaliseras.

Höjden av egoism är föräldrar som tycker att andra ska ta hand om barnen dom valt att sätta till världen av enbart det själviska skälet att dom velat ha en unge. Klarar du inte av att tillgodose ditt barns behov utan att belasta din nya partner så är du en kass förälder och partner och bör antingen göra slut med din partner eller låta den andra, förhoppningsvis mer kompetenta föräldern ta hand om barnet på heltid.

Ess

Äldre 21 Dec 19:04

#110

Anonym (--) skrev 2016-12-21 18:00:18 följande:

Höjden av egoism är föräldrar som tycker att andra ska ta hand om barnen dom valt att sätta till världen av enbart det själviska skälet att dom velat ha en unge. Klarar du inte av att tillgodose ditt barns behov utan att belasta din nya partner så är du en kass förälder och partner och bör antingen göra slut med din partner eller låta den andra, förhoppningsvis mer kompetenta föräldern ta hand om barnet på heltid.

Precis min åsikt också.

Skulle aldrig drömma om att varken kalla mig bonusmamma eller kalla dem bonusbarn, eftersom den enda relationen vi har till varann är pappan/maken.

Anonym (Förälder)

Äldre 21 Dec 21:06

#111

Ess skrev 2016-12-21 19:04:41 följande:

Precis min åsikt också.

Skulle aldrig drömma om att varken kalla mig bonusmamma eller kalla dem bonusbarn, eftersom den enda relationen vi har till varann är pappan/maken.

Har ni inte utvecklat en egen relation? Alltså inte en föräldra/barn-relation men jag tänker en relation som man kanske har till vänners barn eller liknande?

För övrigt är jag en biomamma som håller helt med om att det är föräldrarna som ska ta ansvar för sina barn. Har själv gått i taket då jag som mamma och förälder har förväntats lämna mitt barn för att exets nya skulle ta hand barnet hälften av pappans tid. Det hände inte kan jag säga.

Ess

Äldre 22 Dec 14:18

#112

Anonym (Förälder) skrev 2016-12-21 21:06:57 följande:

Har ni inte utvecklat en egen relation? Alltså inte en föräldra/barn-relation men jag tänker en relation som man kanske har till vänners barn eller liknande?

För övrigt är jag en biomamma som håller helt med om att det är föräldrarna som ska ta ansvar för sina barn. Har själv gått i taket då jag som mamma och förälder har förväntats lämna mitt barn för att exets nya skulle ta hand barnet hälften av pappans tid. Det hände inte kan jag säga.

Vi har ingen egen relation då det inte finns intresse av det, hade det inte varit för mannen så hade vi varken träffats eller än mindre pratat med varann. Vi har inget gemensamt överhuvudtaget.

Varför "bonusbarn" när de uppenbarligen är en plåga?

INNEHÅLL