Anonym (Varför?)

Äldre 11 Dec 15:06

112 svar

Varför "bonusbarn" när de uppenbarligen är en plåga?

Jag har läst en hel del trådar och inlägg från "bonusmammor" som uppenbarligen tycker att mannens barn är en plåga som bara är i vägen. De har en avskyvärd inställning till de oskyldiga barn som ofrivilligt och genom andras val hamnat i deras "vård".

Jag har några frågor:

Varför kallar ni er "bonusmamma" när ni uppenbarligen inte vill vara en positiv tillgång till barnen?

Varför kallar ni barnen "bonusbarn" när ni tydligen inte ser dem som en bonus över huvud taget, utan snarare en belastning?

Varför valde ni at leva med män med barn sedan tidigare?

Skulle ni vilja att era egna barn hamnade hos en styvmamma som ni?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-21 02:08
Jag är ledsen att jag bara skrev bonusmammor, naturligtvis är det inte bara kvinnor som ser bonusbarn som en belastning.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-21 02:31
Jag har varit väldigt otydlig märker jag, jag ber om ursäkt för det.

Jag pratar alltså inte om att man måste ta föräldraansvar, eller att man måste älska barnen som om de vore ens egna. Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är helt OK att skriva av sig när det är problematiskt eller frustrerande, för det blir det någon gång i de flesta relationer, oavsett "status" på barnen. Det jag pratar om är när folk uttrycker sig som om de önskar bort bonusbarnen, kallar dem "belastningar" o.s.v.

Anonym (Jo)

Äldre 13 Dec 08:58

#53

Anonym (F) skrev 2016-12-13 08:54:16 följande:

Det finns massor skriver om hur du ser på dina "bonusbarn".

Och så har du mage att stolt sitta och skriva att barnet/barnen brukar prata om dig som bonusmamna och verkligen verkar tycka om dig. Känner du dig stolt över det? Att barnet lyckas ta sig till dig men att du inte är kapabel och vuxen nog att lyckas ta dig av barnet och dess behov? Att du från början gått in med inställningen att barnet minsann inte är ditt ansvar på något sätt?

Att du förmodligen skulle försvinna fort som fan ur barnets liv om det tar slut mellan dig och pappan? Att du inte FATTAR att din och barnets relation är en jävligt viktig byggsten i hela barnets uppväxt? Att du och barnet inte ser er relation med samma ögon utan det du gör och känner påverkar för all framtid? Är det så jävla svårt att förstå?

Hade du haft egna barn hade du kanske haft mer känsla för hur din egen roll påverkar situationen.

Är det inte bra anser du att hon klarar att förhålla sig till hans barn sen innan på ett sånt sätt att dom gillar henne?

Brumma

Äldre 13 Dec 09:00

#54

Anonym (F) skrev 2016-12-13 08:54:16 följande:

Det finns massor skriver om hur du ser på dina "bonusbarn".

Och så har du mage att stolt sitta och skriva att barnet/barnen brukar prata om dig som bonusmamna och verkligen verkar tycka om dig. Känner du dig stolt över det? Att barnet lyckas ta sig till dig men att du inte är kapabel och vuxen nog att lyckas ta dig av barnet och dess behov? Att du från början gått in med inställningen att barnet minsann inte är ditt ansvar på något sätt?

Att du förmodligen skulle försvinna fort som fan ur barnets liv om det tar slut mellan dig och pappan? Att du inte FATTAR att din och barnets relation är en jävligt viktig byggsten i hela barnets uppväxt? Att du och barnet inte ser er relation med samma ögon utan det du gör och känner påverkar för all framtid? Är det så jävla svårt att förstå?

Hade du haft egna barn hade du kanske haft mer känsla för hur din egen roll påverkar situationen.

Fråga.

Tror du att ett barn kan ha nära relationer med vuxna människor som inte har ett föräldraansvar? Vuxna som bara finns i barnets liv och "bara gör det roliga"?

ungbrunett

Äldre 13 Dec 09:01

#55

Anonym (F) skrev 2016-12-13 08:54:16 följande:

Det finns massor skriver om hur du ser på dina "bonusbarn".

Och så har du mage att stolt sitta och skriva att barnet/barnen brukar prata om dig som bonusmamna och verkligen verkar tycka om dig. Känner du dig stolt över det? Att barnet lyckas ta sig till dig men att du inte är kapabel och vuxen nog att lyckas ta dig av barnet och dess behov? Att du från början gått in med inställningen att barnet minsann inte är ditt ansvar på något sätt?

Att du förmodligen skulle försvinna fort som fan ur barnets liv om det tar slut mellan dig och pappan? Att du inte FATTAR att din och barnets relation är en jävligt viktig byggsten i hela barnets uppväxt? Att du och barnet inte ser er relation med samma ögon utan det du gör och känner påverkar för all framtid? Är det så jävla svårt att förstå?

Hade du haft egna barn hade du kanske haft mer känsla för hur din egen roll påverkar situationen.

Men barnet är inte mitt ansvar men jag kan väl tycka om henne för det? Mina kompisars barn är heller inte mitt ansvar men likväl tycker jag om dem för det. Jag sitter inte och är stolt över relationen på något sätt. Jag anser att alla relationer är olika och att de kan byggas på olika sätt. I vår familj har vi hittat ett sätt som funkar för alla tre, anser jag. Mycket harmoniskt och bra och mycket bättre än för 1-2 år sedan. Vem är du att sitta och häva ur dig dessa saker? Vad är det jag inte är vuxen nog att ta till mig? Jag förstår dig verkligen inte. Det funkar superbra för oss och alla mår bra. Vem mår bättre av att jag tvingas till ansvar som jag inte vill ha? Jag mår sämre av det vilket direkt drabbar dem jag lever med: mannen och barnet. Jag vet, som du säger, inte hur det är att vara förälder. Men jag vet hur det är att leva med ett barn. Är det ingenting värt förrän jag eventuellt får egna? Och hur många mammor här på familjeliv vittnar om att de vill att "bonusmammorna" ska "ta" deras roll? Typ inga, för då får bonusmammorna skäll för det. Återigen, den otacksamma rollen som bonusmamma där man aldrig kan få frid även om det funkar fantastiskt bra i familjen. Ändå gör man fel. Härligt!

ungbrunett

Äldre 13 Dec 09:04

#56

Anonym (Kvinna) skrev 2016-12-13 07:40:41 följande:

Stackars barnet,som knappt har kontakt med sin mamma,vad är det fel på folk?Inte knappt ens veta vem är mamman..

Barnet vet mycket väl vem som är hennes mamma. Hon pratar om henne ofta, och är som sagt där varannan helg. Då gör de bara "roliga saker", åker på utflykter och lekland osv. Superbra för barnet som så vitt vi vet trivs bra. Sen gör mamman val och beter sig på ett sätt som för oss vuxna inte är okej, men min man är guld på att hålla barnet utanför det. Så hon märker inget, och sen kan jag och hennes pappa tycka vad vi vill om mammans beteende.

Anonym (F)

Äldre 13 Dec 09:05

#57

Anonym (Jo) skrev 2016-12-13 08:58:12 följande:

Är det inte bra anser du att hon klarar att förhålla sig till hans barn sen innan på ett sånt sätt att dom gillar henne?

Nej.. Det är ett vidrigt beteende att få ett barn att tycka om dig medan du själv spyr galla över dess existens bakom ryggen på barnet.

Hon skriver även i en annan tråd att hon inte förstår vitsen med att ha en god relation med mamman till barnet. Hade hon insett att det faktiskt är rätt viktigt så hade hon ju troligen också känt annorlunda inför barnet. Otroligt att en vuxen människa inte förstår sambandet och gör något åt saken istället för att göra illa. För det är precis vad hon (och många fler här) gör vare sig hon vill inse det eller ej.

Tror allt bottnar i en svartsjuka. Hon vet att hon inte är nummer ett för sin sambo men kan inte hantera det på ett moget sätt.

Anonym (F)

Äldre 13 Dec 09:07

#58

Brumma skrev 2016-12-13 09:00:58 följande:

Fråga.

Tror du att ett barn kan ha nära relationer med vuxna människor som inte har ett föräldraansvar? Vuxna som bara finns i barnets liv och "bara gör det roliga"?

Ja det klart. Det är ju inte relevant över huvud taget.

Anonym (Jo)

Äldre 13 Dec 09:09

#59

Anonym (F) skrev 2016-12-13 09:05:00 följande:

Nej.. Det är ett vidrigt beteende att få ett barn att tycka om dig medan du själv spyr galla över dess existens bakom ryggen på barnet.

Hon skriver även i en annan tråd att hon inte förstår vitsen med att ha en god relation med mamman till barnet. Hade hon insett att det faktiskt är rätt viktigt så hade hon ju troligen också känt annorlunda inför barnet. Otroligt att en vuxen människa inte förstår sambandet och gör något åt saken istället för att göra illa. För det är precis vad hon (och många fler här) gör vare sig hon vill inse det eller ej.

Tror allt bottnar i en svartsjuka. Hon vet att hon inte är nummer ett för sin sambo men kan inte hantera det på ett moget sätt.

Nu har jag inte för vana att följa efter medlemmar i trådar som inte resonerar som mig själv i det som diskuteras, men jag kan verkligen inte hitta dom trådar som "ungbrunett" har skrivit det som du påstår.

Påven Johanna II

Äldre 13 Dec 09:14

#60

Ja, så säger de väl för att andra inte ska upptäcka hur de verkligen känner. Det var ju under en lång period en medlem på Familjeliv som kallade sin sambos barn för "momsbarn", men det gjorde hon förmodligen inte när hon talade om pojken i verkligheten. Det krävs väl ett visst "mod" för att visa den sortens starkt avvikande beteendes fula tryne utanför textbaserade forum med anonymiserande möjligheter.

Jag säger bonusbarn för att det är så jag ser på dem. Mina barn säger "bonuspappa" eftersom de känner sig sedda, älskade och uppskattade av min man. Mina bonusbarn säger "bonusmamma" om mig för att de vet att jag älskar dem, bryr mig om dem, oroar mig för dem, väntat uppe på dem (när den tiden begav sig), hämtat dem när de behövt mig och allt annat som för mig hör ihop med att älska och bry mig om någon.

ungbrunett

Äldre 13 Dec 09:14

#61

Anonym (F) skrev 2016-12-13 09:05:00 följande:

Nej.. Det är ett vidrigt beteende att få ett barn att tycka om dig medan du själv spyr galla över dess existens bakom ryggen på barnet.

Hon skriver även i en annan tråd att hon inte förstår vitsen med att ha en god relation med mamman till barnet. Hade hon insett att det faktiskt är rätt viktigt så hade hon ju troligen också känt annorlunda inför barnet. Otroligt att en vuxen människa inte förstår sambandet och gör något åt saken istället för att göra illa. För det är precis vad hon (och många fler här) gör vare sig hon vill inse det eller ej.

Tror allt bottnar i en svartsjuka. Hon vet att hon inte är nummer ett för sin sambo men kan inte hantera det på ett moget sätt.

Varför ska jag ha en relation med mamman? Jag ser absolut ingen anledning till det. Jag kan ha en god relation med min sambo och barnet, men med henne? Varför? Är det mitt ansvar att skaffa en relation med mamman eller är det mammans ansvar? Eller bådas? Hon har heller inte visat något intresse om detta, och ser säkert inte heller anledningen. När hon knappt kan anstränga sig för sitt barn så ser jag inte varför hon skulle anstränga sig för sitt ex sambo. Vad exakt är det jag gör illa? Jag är nummer ett för min sambo, precis som hans barn är nummer ett för honom. Jag är inte svartsjuk på någon, ärligt talat. Jag trivs med vårt liv. Förstår inte dina aggressioner mot mig? Handlar de om mig, eller om dig?

Brumma

Äldre 13 Dec 09:15

#62

Anonym (F) skrev 2016-12-13 09:05:00 följande:

Nej.. Det är ett vidrigt beteende att få ett barn att tycka om dig medan du själv spyr galla över dess existens bakom ryggen på barnet.

Hon skriver även i en annan tråd att hon inte förstår vitsen med att ha en god relation med mamman till barnet. Hade hon insett att det faktiskt är rätt viktigt så hade hon ju troligen också känt annorlunda inför barnet. Otroligt att en vuxen människa inte förstår sambandet och gör något åt saken istället för att göra illa. För det är precis vad hon (och många fler här) gör vare sig hon vill inse det eller ej.

Tror allt bottnar i en svartsjuka. Hon vet att hon inte är nummer ett för sin sambo men kan inte hantera det på ett moget sätt.

Oj. Snacka om att lägga in egna förutfattade meningar..

Och nej - man måste inte ha en god relation till mamman. Det kan underlätta men i vissal fall fungerar det inte tillfredsställande. Huvudsaken är att man har en bra relation till barnet. Vilket ungbrunett säger sig ha. Hon TYCKER OM barnet. Men i dina ögon verkar det inget värt om man inte tar ett huvudansvar..

Dina prioriteringar verkar helt uppåt väggarna...

Varför "bonusbarn" när de uppenbarligen är en plåga?

INNEHÅLL