Varför "bonusbarn" när de uppenbarligen är en plåga?

Jag har läst en hel del trådar och inlägg från "bonusmammor" som uppenbarligen tycker att mannens barn är en plåga som bara är i vägen. De har en avskyvärd inställning till de oskyldiga barn som ofrivilligt och genom andras val hamnat i deras "vård".

Jag har några frågor:

Varför kallar ni er "bonusmamma" när ni uppenbarligen inte vill vara en positiv tillgång till barnen?

Varför kallar ni barnen "bonusbarn" när ni tydligen inte ser dem som en bonus över huvud taget, utan snarare en belastning?

Varför valde ni at leva med män med barn sedan tidigare?

Skulle ni vilja att era egna barn hamnade hos en styvmamma som ni?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-21 02:08
Jag är ledsen att jag bara skrev bonusmammor, naturligtvis är det inte bara kvinnor som ser bonusbarn som en belastning.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-21 02:31
Jag har varit väldigt otydlig märker jag, jag ber om ursäkt för det.

Jag pratar alltså inte om att man måste ta föräldraansvar, eller att man måste älska barnen som om de vore ens egna. Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är helt OK att skriva av sig när det är problematiskt eller frustrerande, för det blir det någon gång i de flesta relationer, oavsett "status" på barnen. Det jag pratar om är när folk uttrycker sig som om de önskar bort bonusbarnen, kallar dem "belastningar" o.s.v.