Varför "bonusbarn" när de uppenbarligen är en plåga?

Tack! Jag håller med dig, när jag tänker efter så är det verkligen så. Jag är inte gravid så det är oklart varför men vi har nog som du säger landat i våra roller på ett bra sätt!

Någon skrev högre upp att jag tillhörde den skara som aldrig talar illa om mitt bonusbarn eller har uttryckt att jag önskar att hon inte finns. Så att jag inte behöver "ta åt" mig. Och det gör jag inte. Och nej jag har nog inte ventilerat de problemen här på FL (för då blir man halshuggen direkt ;) )

Men trots att vi har en fin relation och är en fungerande familj med dins och mina ungar, så har det absolut funnits tillfällen i alla vårdnadstvister, hatmail/sms/telefonmeddelanden från mamman som jag känt att det vore lättare om bonus inte fanns. Hur mycket lättare det varit om inte mannen i mitt liv hade ett barn med sig in i relationen. Konstigt hade det väl varit annars?

Men det är skillnad på att känna dessa känslor, och i mitt fall tack och lov ha vänner som jag kan prata med det om utan att bli idiotförklarad, och att agera på dem.

Visst har jag spytt galla över alla problem som uppstår i vardagen med en autistisk, utåtagerande liten pojke eller en bonusdotter vars mamma får frispel varenda gång jag försöker göra något kul med barnet. Men har det gått ut över barnen? Självklart inte. När jag gråtit, skrikit, svurit klart så har jag kramat om dem och fortsatt älska/tycka om dem för de underbara små individer de är. 

Och det är lite min utgångspunkt när jag svarar i trådar här också. Att det som skrivs i trådarna är en sån liten del av livet med barn/bonusbarn. När man fått skriva/skrika/gråta av sig så brukar man ha lite mer ork att ta tag i det verkliga livet och lösa problemen.

Och alla dessa känslor bottnar inte i att man inte tycker om sitt barn/bonusbarn utan handlar oftast om specifika situationer som man kanske inte alltid reder ut direkt utan behöver input och synpunkter på.

Skulle säkert vara bra för alla inblandade om barnet kunde vara hos mamman vv.Men det är ju inte självklart.

För att?

Barnet behöver sin mamma ochså.Ganska vanligt att barnen bor med sin mamma,eller hur?

Är det inte snarare vanligt att barnet bor vv hos sina föräldrar,när sina föräldrar har separerat?

Så är det i varje fall för min brors barn sen tidigare.

Det är vanligare men inte den vanligaste lösningen. Ungefär 35% bor växelvist

Det är vanligare men inte den vanligaste lösningen. Ungefär 35% bor växelvist

Då är jag med.

Dock har det ändrat sig. Barn till separerade föräldrar vars föräldrar gått isär de senaste åren bor i 50% växelvist.

www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Fler-barn-bor-vaxelvis-hos-mamma-och-pappa/

Skrämmande att se hur måna som önskar bort sina bonusbarn.. det är ju ett val man gör när man skaffar en partner med barn. Min man har två jag har två. Jag hade aldrig valt att bli hans sambo och fru om det inte funkat på alla plan. Då kan man va särbo istället. Barn är inte dumma klart som fanken att dom känner när dom inte är önskade. Här har vi enbart problem med mamman. Och det är om saker som barnen far illa av då hon är ett kontrollfreak.