• förväntansfull85

    1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !

    Min dotter är 13 månader och har haft ett oroväckande beteende sen hon var ca 11 månader.
    Hon bankar (väldigt hårt) huvudet i saker så som väggar, fönsterbrädor och bord.
    Detta uppkommer oftast när hon tycker att hon inte får all uppmärksamhet, inte får som hon vill eller är arg.
    Hon kan stå mot en vägg och bara slänga bak huvudet och det är riktigt riktigt hårt, man ser att detta är helt medvetet för om hon märker att hon missar så siktar hon in sig och gör ett nytt försök gång på gång på gång.
    Även marmor fönsterbrädan är utsatt det är samma sak där. Man kan höra smällarna från dom andra rummen och man ser att det gör ont men hon gör det ändå. Hela huvudet är jämt täckt av bulor och blåmärken.
    Man känner sig maktlös.
    Kan tänka mig att hon har mycket energi som ska ut ur kroppen då hon aldrig sovit en hel natt sedan födsel, hon kan aldrig sitta still och leka eller mysa i mer än 1 min innan det spritter i kroppen på henne.
    Jag har försökt att inte reagera på hennes beteende för då kanske hon slutar, har försökt avleda beteendet med roliga saker men inget fungerar. Bvc har inte några ideer dom heller.

    Är det någon som känner igen sig ? Och vad ska man göra ?

  • Svar på tråden 1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !
  • förväntansfull85
    Aileen Allannah skrev 2013-03-28 11:23:31 följande:
    Fast det är väl inte det enda tipset du fått direkt?

    Aileen Allannah skrev 2013-03-28 11:23:31 följande:
    Fast det är väl inte det enda tipset du fått direkt?

    Nej det är inte det enda tipset och som jag skrev i min kommentar så har man väl rätt att reagera både negativt och positivt till alla tips?
  • Aileen Allannah
    förväntansfull85 skrev 2013-03-28 11:41:56 följande:


    Nej det är inte det enda tipset och som jag skrev i min kommentar så har man väl rätt att reagera både negativt och positivt till alla tips?
    Ja visst. Men vill man ha mer tips så kan det ju vara vettigt att vara trevlig mot de som försöker hjälpa en, i stället för att anta saker som du inte har en aning om och anse att man pekar finger.
  • förväntansfull85
    Aileen Allannah skrev 2013-03-28 11:47:51 följande:
    Ja visst. Men vill man ha mer tips så kan det ju vara vettigt att vara trevlig mot de som försöker hjälpa en, i stället för att anta saker som du inte har en aning om och anse att man pekar finger.

    Aileen Allannah skrev 2013-03-28 11:47:51 följande:
    Ja visst. Men vill man ha mer tips så kan det ju vara vettigt att vara trevlig mot de som försöker hjälpa en, i stället för att anta saker som du inte har en aning om och anse att man pekar finger.

    Men man behöver absolut inte ha en fnäsig ton i sitt skrivande. ex det är bara att lyfta henne där ifrån, ska det va så svårt??
  • skogsvitter
    Kelsson1 skrev 2013-03-28 06:03:52 följande:

    Själv väljer jag att inte ge barnet något som kan skada henne istället för att "låta henne få göra/utforska" det hon vill! Så istället för att ge henne den vassa kniven som hon just för tillfället vill ha så försöker jag ge henne någon leksak istället men det resulterar i att hon slänger sig bakåt o slår huvudet i stolsryggen. Men du vill säkert att jag med älskvärd röst svarar istället: "Ja mitt älskade barn självklart får du utforska den vassa kniven". Idioti!
    Ursäkta men hur får ditt barn ens tag i en livsfarlig kniv? Det är ju där jag skulle börja, i så fall... föräldraskap handlar om att vara där barnet är, på den nivå barnet befinner sig. Detta rör sig om ett beteende som började när hon var en liten bebis, 11 mån är ingenting det är helt omöjligt för så här små att förstå rätt och fel, farligt och ofarligt, varför de får eller inte får. Att se till att barnet inte utsätter sig för fara känns extremt grundläggande, faktiskt så självklart att jag inte trodde att det öht skulle behöva diskuteras...
  • skogsvitter
    k girl skrev 2013-03-28 11:27:05 följande:
    Fast läser man hennes inlägg ordentligt ser man ju faktiskt att hon föreslår att man ska försöka gå runt situationen på olika sätt samt att undvika att säga nej, inte att barnet ska få som det vill? 
    Tack
    Men somliga tycks inte vilja förstå helt enkelt.
  • Aileen Allannah
    skogsvitter skrev 2013-03-28 13:21:20 följande:
    Ursäkta men hur får ditt barn ens tag i en livsfarlig kniv? Det är ju där jag skulle börja, i så fall... föräldraskap handlar om att vara där barnet är, på den nivå barnet befinner sig. Detta rör sig om ett beteende som började när hon var en liten bebis, 11 mån är ingenting det är helt omöjligt för så här små att förstå rätt och fel, farligt och ofarligt, varför de får eller inte får. Att se till att barnet inte utsätter sig för fara känns extremt grundläggande, faktiskt så självklart att jag inte trodde att det öht skulle behöva diskuteras...
    Det trodde jag också, för mig är det självklart att man avlägsnar sitt barn från en farlig eller potentiellt farlig situation, om man inte kunnat hindra att barnet ens hamnar där från första början. Men där tänker man tydligen olika...
  • Kelsson1
    skogsvitter skrev 2013-03-28 13:21:20 följande:
    Ursäkta men hur får ditt barn ens tag i en livsfarlig kniv? Det är ju där jag skulle börja, i så fall... föräldraskap handlar om att vara där barnet är, på den nivå barnet befinner sig. Detta rör sig om ett beteende som började när hon var en liten bebis, 11 mån är ingenting det är helt omöjligt för så här små att förstå rätt och fel, farligt och ofarligt, varför de får eller inte får. Att se till att barnet inte utsätter sig för fara känns extremt grundläggande, faktiskt så självklart att jag inte trodde att det öht skulle behöva diskuteras...
    Så ingen annan på denna planet kan tänkas ha en vass kökskniv på köksbordet(diskbänken (utom räckhåll från golvet) när barnet sitter i matningsstolen så att barnet kan få syn på det? Jag sa aldrig att hon fick tag på kniven men kan vara just den hon fått för sig att hon vill ha. Ingenting annat duger och jag ryter inte åt henne och säger inte nej, utan försöker fortsätta få henne att äta. Men låter henne inte få kniven, kan resultera i att hon blir förbannad o slänger sig bakåt så att hon slår huvudet i stolsryggen. Som sagt är nog inte nivån hög här när man blir tvungen att förklara sig med ett så här långt inlägg att barnet faktiskt inte får tag i knivar...
    Men fortfarande enligt ditt resonerande så ska barn få göra exakt så som de vill oberoende på om det är farligt för de eller inte. Tycker fortfarande att det är bland det dummaste jag läst.
    förväntansfull85 skrev 2013-03-28 11:18:58 följande:
    Det är inte tipsen i sig jag reagerar på utan sättet man skriver dom på. Tycker inte ett tips där man bara ska "låta barnet få som det vill" är ett bra tips och jag har väl rätt att ge både negativ och positiv respons?
    Förstår dig fullt. Jag reagerade också på sättet vissa här skriver. Det är inte råd o tips utan det är pekpinnar som man faktiskt kan klara sig utan.
     
  • Mars12

    Våran dotter började med precis samma sak runt 11månader. Kunde lägga sig på golvet och dunka pannan i golvet hårt, eller gå till en vägg och dunka huvudet 1,2 och 3 gånger. Kändes lite som ett uppmärksamhetsgrej eller så kunde det hända när hon inte fick som hon ville.
    Vi började försöka avleda det, låtsas som vi inte såg det. Hämtade någon leksak eller frågade om hon kunde hämta bilen, hästen eller något annat. Nu är hon 14 1/2 månad och jag minns inte när hon gjorde det sist. Så avledningen funkade bra för oss!

  • blubbblubb
    skogsvitter skrev 2013-03-28 13:21:20 följande:
    Ursäkta men hur får ditt barn ens tag i en livsfarlig kniv? Det är ju där jag skulle börja, i så fall... föräldraskap handlar om att vara där barnet är, på den nivå barnet befinner sig. Detta rör sig om ett beteende som började när hon var en liten bebis, 11 mån är ingenting det är helt omöjligt för så här små att förstå rätt och fel, farligt och ofarligt, varför de får eller inte får. Att se till att barnet inte utsätter sig för fara känns extremt grundläggande, faktiskt så självklart att jag inte trodde att det öht skulle behöva diskuteras...
    Det handlade inte om knivar i sig. Frågan de undrade är  hur får du bort ett barn som inte går att avleda från en situation den inte kan utforska på annat sätt än att säga nej eller lyfta bort barnet?

         
          

        
  • lnflrmn

    Min son gjorde också så, BVC sa att barn ibland gör så innan de kan uttrycka sig. Vi tog bort och avledde, han fyller 2 snart och har slutat sedan länge och sedan orden började komma.

Svar på tråden 1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !