1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !

Barn som skallar väggar och skadar sig själva.. Nej det är inte normalt någonstans.. BVC är verkligen ett gäng knäppskallar alltså..
Att ignorera hjälper ju knappast!!!
Hon skadar sig själv när hon inte får uppmärksamhet av er.. Antagligen har hon pockat på uppmärksamheten länge.. Ett barn som är ledset och skadar sig själv ska man väl för fan trösta!! Det finns ju en anledning varför de gör så...

Min dotter har gjort sånt där sedan hon var riktigt liten också. Hon har ADHD.

Håller helt och hållet med Aileen Allannah och Natulicien!

Angående ADHD så måste jag bara kommentera, det finns tydliga samband mellan hög stress/ångest under de första åren och en utveckling av ADHD (om man dessutom har den genetiska sårbarheten) och sådana här situationer är väl om något extremt stressande för barnet??

Nu är det ju inte så att självskadebeteende förutsäger ADHD, eller att det orsakar ADHD, men det är ju sannerligen ett tecken på att barnet inte förmår hantera sina känslor, de blir för överväldigande och därmed blir stressreaktionen hos barnet extremt kraftig. Det kan i allra högsta grad vara värt att fundera över hur man ska kunna minska stressen hos ett så här upprört barn på snabbast möjliga vis samt undvika så långt som det öht är möjligt att det alls uppstår, med tanke på att hög stress faktiskt är direkt skadligt för så här små barn (läs tex Sue Gerhardt för många referenser gällande denna forskning). Deras kortisolnivåer störs ut och hamnar i obalans liksom även andra signalsubstanser, sker det för mycket och för ofta så kan inte hjärnan återhämta sig och halterna förblir på en onormal nivå (endera för hög eller för låg beroende på anlag och andra förutsättningar, och det som man sett hos specifikt barn med ADHD är att såväl deras kortisolhalt liksom andra signalsubstanser som dopamin är onormalt låga vilket gör att upplevelsen av stress blir värre).

För låga nivåer av dessa signalsubstanser innebär att det centrala nervsystemet inte kan fungera normalt.

Jag ville bara skriva mitt svar på de jag läste i TS . Men man borde helt klart ta de på allvar när ett litet barn gör sådant! Och inget man bara ser förbi.

Många här inne kan verkligen få en att känna sig som en riktig skit. Tror ni på fullaste allvar att jämt jämt ignorerar henne, jag sa att jag har provat det. Och ett annat rum ja man måste få gå till köket för att hämta mat exempelvis utan att man bär med sig henne, oftast springer man. Hon lugnar ju sig tillslut även om trösrandet fungerar men sen kommer nästa motgång osv. Det gör ont i en när man ser det och man försöker förklara för sin 1 åring att man ska inte göra så det gör ont. På bvc kan dom inte hjälpa då dom bara säger att det händer att barn gör så, därför vände jag mig hit men det va ju som att få en käftsmäll. Tack ni som inte körde någon blame game och ja hjälmen är väl bra tmedans man jobbar på en lösning?

Känns inte speciellt snällt att skrämma TS med en massa eventuella diagnoser på barnet, att en ettåring blir arg och visar det med kroppen är absolut inget ovanligt.
Min argbigga här hemma har aldrig ägnat sig åt just huvuddunkandet men när hon blir arg slänger hon sig och sprattlar och sparkar hejdlöst och det är i stort sett omöjligt att avleda, kramar och gullande fungerar verkligen inte. Men självklart får man se till att barnet inte skadar sig! Som någon skrev här ovan, lyft henne till någon mjuk plats som mattan eller sängen! Eller håll fast i värsta fall.

Men jag tror inte att det är något fel på din dotter TS.

Det handlar inte om att någon (inte jag i alla fall) vill få dig att känna dig dålig. Jag förstår bara inte varför i hela världen man skulle vilja ignorera ett litet barns sökande efter hjälp? Du skriver att du provat allt, men har du försökt förstå varför ditt barn gör så? Har du försökt sätta dig in i hur hon känner, tänker och mår när hon står där och bankar sitt huvud i väggen?

Jag förstår att det är jobbigt att se henne, men betänk att hon har det oändligt mycket mer jobbigt än vad du har det. Hjälp henne. Var där för henne. Gå inte och hämta mat om det innebär att hon börjar dunka huvudet i väggen, ta med dig henne. Det är bara att gilla läget, hon behöver er, hon behöver er uppmärksamhet.

Nej, det skulle jag också passa mig för att säga, det behöver inte alls betyda att något är fel. Min 2,5-åring kastar sig fortfarande på golvet och skriker och vrålar ibland, man får vänta ut det när ingenting annat hjälper. Men, man sitter kvar, man lämnar inte ett barn mitt i ett så starkt känsloutbrott. Man stannar kvar och ser till att barnet inte gör sig illa.