• förväntansfull85

    1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !

    Min dotter är 13 månader och har haft ett oroväckande beteende sen hon var ca 11 månader.
    Hon bankar (väldigt hårt) huvudet i saker så som väggar, fönsterbrädor och bord.
    Detta uppkommer oftast när hon tycker att hon inte får all uppmärksamhet, inte får som hon vill eller är arg.
    Hon kan stå mot en vägg och bara slänga bak huvudet och det är riktigt riktigt hårt, man ser att detta är helt medvetet för om hon märker att hon missar så siktar hon in sig och gör ett nytt försök gång på gång på gång.
    Även marmor fönsterbrädan är utsatt det är samma sak där. Man kan höra smällarna från dom andra rummen och man ser att det gör ont men hon gör det ändå. Hela huvudet är jämt täckt av bulor och blåmärken.
    Man känner sig maktlös.
    Kan tänka mig att hon har mycket energi som ska ut ur kroppen då hon aldrig sovit en hel natt sedan födsel, hon kan aldrig sitta still och leka eller mysa i mer än 1 min innan det spritter i kroppen på henne.
    Jag har försökt att inte reagera på hennes beteende för då kanske hon slutar, har försökt avleda beteendet med roliga saker men inget fungerar. Bvc har inte några ideer dom heller.

    Är det någon som känner igen sig ? Och vad ska man göra ?

  • Svar på tråden 1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !
  • förväntansfull85
    Natulcien skrev 2013-03-28 06:47:41 följande:
    Fast nu skrev hon ju inte att barnet ska få gör som hon vill. Hon skrev bara att man ska undvika "nej". Och det är ju inte riktigt samma sak, eller hur? Klättrar hon där hon inte får klättra så lyfter man iväg henne istället föt att ryta "Nej!". Inte särskilt svårt...

    Natulcien skrev 2013-03-28 06:47:41 följande:
    Fast nu skrev hon ju inte att barnet ska få gör som hon vill. Hon skrev bara att man ska undvika "nej". Och det är ju inte riktigt samma sak, eller hur? Klättrar hon där hon inte får klättra så lyfter man iväg henne istället föt att ryta "Nej!". Inte särskilt svårt...

    Varför utsätta dom för "att inte få som dom vill" . Tycker att tolkningen är ganska enspårig men ok. Så om man inte säger nej och lyfter henne där ifrån, blir det bättre då? Svar nej det blir värre.
  • förväntansfull85
    Natulcien skrev 2013-03-28 06:47:41 följande:
    Fast nu skrev hon ju inte att barnet ska få gör som hon vill. Hon skrev bara att man ska undvika "nej". Och det är ju inte riktigt samma sak, eller hur? Klättrar hon där hon inte får klättra så lyfter man iväg henne istället föt att ryta "Nej!". Inte särskilt svårt...

    Natulcien skrev 2013-03-28 06:47:41 följande:
    Fast nu skrev hon ju inte att barnet ska få gör som hon vill. Hon skrev bara att man ska undvika "nej". Och det är ju inte riktigt samma sak, eller hur? Klättrar hon där hon inte får klättra så lyfter man iväg henne istället föt att ryta "Nej!". Inte särskilt svårt...

    Måste även tillägga att jag ALDRIG någonsin RYTER nej. Så vad baserade du de på? Om man får fråga?
  • augustisten
    Natulcien skrev 2013-03-28 06:47:41 följande:
    Fast nu skrev hon ju inte att barnet ska få gör som hon vill. Hon skrev bara att man ska undvika "nej". Och det är ju inte riktigt samma sak, eller hur?

    Klättrar hon där hon inte får klättra så lyfter man iväg henne istället föt att ryta "Nej!". Inte särskilt svårt...



    Åtminstone min ettåring begriper att lyfta iväg också är ett nej. Hon hanterar de uttalade nejen mycket bättre än de underförstådda.
  • Paisley

    Ni som ger en massa råd som inte själva har varit med om det, ni kan inte sätta er in i hur det är. Det är verkligen inte samma sak som ett barn som kastar sig på golvet för att det inte får som det vill. Detta är ett normalt steg i utvecklingen och det är inte alls jämförbart med vad barnen som skadar sig själva går igenom.

    Mitt barn brukade i samma ålder som TS barn springa och ta sats och kasta sig med hela huvudet mot väggen upprepade gånger. Ibland vad det relaterat till något som inträffat och ibland till synes inte. Men det fungerade absolut inte att distrahera. Så man MÅSTE ignorera. Det kan gå så långt att det enda man kan göra är att placera barnet någonstans där det inte kan skada sig själv. Utbrottet går över efter ett tag och då kan man trösta. Men man kan inte trösta när barnet är uppe i varv såhär för det går helt enkelt inte. Barnet blir som okontaktbart.

    Det var mitt första barn det gällde, så det var ingen brist på uppmärksamhet där. 


    Detaljerna är helheten
  • k girl
    Paisley skrev 2013-03-28 08:28:51 följande:
    Ni som ger en massa råd som inte själva har varit med om det, ni kan inte sätta er in i hur det är. Det är verkligen inte samma sak som ett barn som kastar sig på golvet för att det inte får som det vill. Detta är ett normalt steg i utvecklingen och det är inte alls jämförbart med vad barnen som skadar sig själva går igenom.

    Mitt barn brukade i samma ålder som TS barn springa och ta sats och kasta sig med hela huvudet mot väggen upprepade gånger. Ibland vad det relaterat till något som inträffat och ibland till synes inte. Men det fungerade absolut inte att distrahera. Så man MÅSTE ignorera. Det kan gå så långt att det enda man kan göra är att placera barnet någonstans där det inte kan skada sig själv. Utbrottet går över efter ett tag och då kan man trösta. Men man kan inte trösta när barnet är uppe i varv såhär för det går helt enkelt inte. Barnet blir som okontaktbart.

    Det var mitt första barn det gällde, så det var ingen brist på uppmärksamhet där. 
    Men det du säger är ju i så fall att TS dotters beteende är patologiskt och då borde hon ju få tid på BUP för att hantera det. Eller? Jag har ingen aning om du räknar mig som en av de som inte vet hur det "egentligen" är, men det var ju inte direkt så att min son "kastar sig på golvet för att de inte får som de vill". Vi har fortfarande kvar bitmärken i köksbänken.

    Jag ser det som ett lika normalt steg  i utvecklingen, bara det att min son känner mer och mer explosivt än andra. Jag tror inte att han har adhd, även om hans språkproblem kan innebära att han har underliggande problem som inte gett sig till känna ännu. Han har fortfarande explosivt humör, men kan ju hantera det på ett helt annat sätt än som ett- och tvååring.
  • Paisley
    k girl skrev 2013-03-28 09:00:45 följande:
    Men det du säger är ju i så fall att TS dotters beteende är patologiskt och då borde hon ju få tid på BUP för att hantera det. Eller? Jag har ingen aning om du räknar mig som en av de som inte vet hur det "egentligen" är, men det var ju inte direkt så att min son "kastar sig på golvet för att de inte får som de vill". Vi har fortfarande kvar bitmärken i köksbänken.

    Jag ser det som ett lika normalt steg  i utvecklingen, bara det att min son känner mer och mer explosivt än andra. Jag tror inte att han har adhd, även om hans språkproblem kan innebära att han har underliggande problem som inte gett sig till känna ännu. Han har fortfarande explosivt humör, men kan ju hantera det på ett helt annat sätt än som ett- och tvååring.

    Jag säger inte att barnet måste ha någon diagnos. Men det här verkar definitivt vara ett problembeteende och inga vanliga utbrott. Om det verkligen går överstyr och man behöver hjälp utifrån så kan man gå till BUP. Annars får man se om man själv kan hitta strategier som funkar. Ofta innebär det att man får planera mer i vardagssituationen. Man får helt enkelt undvika så gott det går sådant som triggar igång beteendet.    
    Detaljerna är helheten
  • Rocket Mania

    TS, varför startar du en tråd och ber om hjälp när det inte är råd utan är förståelse och lite ryggdunk du vill ha?

    De som kommer med handkraftiga råd och tips viftar du argt undan medan de som menar att din unge kan ha en diagnos eller bara ryggdunkar dig lite får ordentliga svar.

    Skogsvitter, Natlucien mfl sitter på en väldig massa bra kunskap om barn. I stället för att bli arg och ta åt dig personligt kan du väl ge deras tips en chans? Målet är väl att din dotter ska må bra eller har jag missförstått? Kan tipsen hjälpa er dit är väl allt gott?

    Ge det 1-2 veckor, anamma tipsen till 100%. De andra barnen får väl stå undan under tiden. I slutändan kommer det ändå bli en vinst för dom när lillasyster kommer sluta göra sig illa och därmed sluta ta upp all mammas och pappas tid. 

  • förväntansfull85

    Det är inte tipsen i sig jag reagerar på utan sättet man skriver dom på. Tycker inte ett tips där man bara ska "låta barnet få som det vill" är ett bra tips och jag har väl rätt att ge både negativ och positiv respons?

  • Aileen Allannah
    förväntansfull85 skrev 2013-03-28 11:18:58 följande:
    Det är inte tipsen i sig jag reagerar på utan sättet man skriver dom på. Tycker inte ett tips där man bara ska "låta barnet få som det vill" är ett bra tips och jag har väl rätt att ge både negativ och positiv respons?
    Fast det är väl inte det enda tipset du fått direkt?
  • k girl
    förväntansfull85 skrev 2013-03-28 11:18:58 följande:
    Det är inte tipsen i sig jag reagerar på utan sättet man skriver dom på. Tycker inte ett tips där man bara ska "låta barnet få som det vill" är ett bra tips och jag har väl rätt att ge både negativ och positiv respons?
    Fast läser man hennes inlägg ordentligt ser man ju faktiskt att hon föreslår att man ska försöka gå runt situationen på olika sätt samt att undvika att säga nej, inte att barnet ska få som det vill? 
Svar på tråden 1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !