Inlägg från: Kelsson1 |Visa alla inlägg
  • Kelsson1

    1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !

    TS: Blir så irriterad på en del av kommentarerna här i tråden, låter som folk tror att barn som gör såhär blir totalt ignorerade. Kan bara berätta att vår dotter bankar också huvudet i golvet eller i matningsstolen när hon sitter i den (det gör hon om hon inte får sin vilja igenom oberoende på vad det gäller).
    Hon är då inte det minsta ignorerad! Hela vår värld kretsar kring henne o hon får inte annat än uppmärksamhet nästan 24/7. Vi kämpade i flera år innan vi fick henne så hon är det absolut viktigaste i vårt liv. Ta inte åt dig av dumma kommentarer från folk som inte vet ett smack av vad de pratar om. Självklart har även vi försökt att avleda, uppmärksamma, ignorera (beteendet inte barnet) osv. Förhoppningsvis växer våra små ur det.

  • Kelsson1
    Aileen Allannah skrev 2013-03-27 22:13:49 följande:
    Med tanke på att ts skrivit att de ignorerar barnet så är det rätt lätt att få den bilden ja...

    Jag pekar inte finger, jag försöker ge dig tips och råd, vilket du väl ville ha? Om du inte kan ta till dig dem utan behöver göra antaganden om den som försöker hjälpa och gå i försvarsposition direkt så är det tråkigt.

    Tyckte mig inte läsa att barnet blir ignorerat, tror att som vi försöker ignorera beteendet, stor skillnad!
    Det går att ge råd på olika sätt, dela ut pekpinnar eller stötta o försöka hitta en lösning... Men är man själv helt perfekt är det svårt att sätta sig in i andras situation. 
  • Kelsson1
    skogsvitter skrev 2013-03-27 22:33:11 följande:
    Jag tror att man med begreppet ignorera också innefattar utebliven bekräftelse. Om du sagt nej till en så här liten så får du också vara beredd att ta smällen, de är inte mogna att hantera alla de känslor som kommer om de inte får göra/utforska så som de vill och tycker att de behöver. De förstår ju inte varför! Därför ska man undvika nej. Och jag vet att en stor orsak till självskadebeteende hos småttingar är när de inte "får som de vill". Så varför utsätta dem för det?! Helt idiotiskt.

    Själv väljer jag att inte ge barnet något som kan skada henne istället för att "låta henne få göra/utforska" det hon vill! Så istället för att ge henne den vassa kniven som hon just för tillfället vill ha så försöker jag ge henne någon leksak istället men det resulterar i att hon slänger sig bakåt o slår huvudet i stolsryggen. Men du vill säkert att jag med älskvärd röst svarar istället: "Ja mitt älskade barn självklart får du utforska den vassa kniven". Idioti!
  • Kelsson1
    skogsvitter skrev 2013-03-28 13:21:20 följande:
    Ursäkta men hur får ditt barn ens tag i en livsfarlig kniv? Det är ju där jag skulle börja, i så fall... föräldraskap handlar om att vara där barnet är, på den nivå barnet befinner sig. Detta rör sig om ett beteende som började när hon var en liten bebis, 11 mån är ingenting det är helt omöjligt för så här små att förstå rätt och fel, farligt och ofarligt, varför de får eller inte får. Att se till att barnet inte utsätter sig för fara känns extremt grundläggande, faktiskt så självklart att jag inte trodde att det öht skulle behöva diskuteras...
    Så ingen annan på denna planet kan tänkas ha en vass kökskniv på köksbordet(diskbänken (utom räckhåll från golvet) när barnet sitter i matningsstolen så att barnet kan få syn på det? Jag sa aldrig att hon fick tag på kniven men kan vara just den hon fått för sig att hon vill ha. Ingenting annat duger och jag ryter inte åt henne och säger inte nej, utan försöker fortsätta få henne att äta. Men låter henne inte få kniven, kan resultera i att hon blir förbannad o slänger sig bakåt så att hon slår huvudet i stolsryggen. Som sagt är nog inte nivån hög här när man blir tvungen att förklara sig med ett så här långt inlägg att barnet faktiskt inte får tag i knivar...
    Men fortfarande enligt ditt resonerande så ska barn få göra exakt så som de vill oberoende på om det är farligt för de eller inte. Tycker fortfarande att det är bland det dummaste jag läst.
    förväntansfull85 skrev 2013-03-28 11:18:58 följande:
    Det är inte tipsen i sig jag reagerar på utan sättet man skriver dom på. Tycker inte ett tips där man bara ska "låta barnet få som det vill" är ett bra tips och jag har väl rätt att ge både negativ och positiv respons?
    Förstår dig fullt. Jag reagerade också på sättet vissa här skriver. Det är inte råd o tips utan det är pekpinnar som man faktiskt kan klara sig utan.
     
Svar på tråden 1-åring med självdestruktivt beteende! Hjälp !