• Ingrid 801

    Mitt barnbarn förvägras mig.

    Jag är en mormor till en liten tjej som jag har haft förmånen att få träffa och ha hand om när föräldrarna behövde avlastning. Efter det att jag blev sjuk och inte kunde komma de femtio milen till den lilla familjen fick jag sms om att jag inte längre är önskvärd. Min dotter som fått diagnosen ADHD hotar med att anmäla mig om jag inte låter familjen vara i fred. Jag får inte skicka presenter eller något annat till den lilla. jag älskar detta barnbarn lika mycket som de andra och jag har haft henne så mycket och varit glad för det. Jag har inga missbruksbroplem.aldrig skadat mina barn eller barnbarn och har god kontakt med mina andra barn och barnbarn. Jag förstår ingenting och har inte fått någon förklaring då jag har frågat varför. Så nu står jag här sorgsen och undrande med massa saker som är nyköpta för att vi skulle få gladjen att låna henne någon vecka i sommar.Så blev det inte.
    Ledsen mormor

  • Svar på tråden Mitt barnbarn förvägras mig.
  • astro
    Njut av livet ta inget för givet skrev 2011-06-13 00:30:47 följande:
    Det finns 2 sidor av sånt här läge och vad du gjort och inte, kan jag ej svara på men skulle hon verkligen ha misshandlat dig som liten så skulle hon inte ens fått se sitt barnbarn från början. Om du vet att hon är så sjuk, se till att hon får hjälp då istället. nej man kan inte tvinga någon att ta emot hjälp men det finns alltid arguemnt om man vill att det ska fungera. Är mormor sjuk så är hon inte elak/dum på ett medvetet sätt.
    astro skrev 2011-06-12 13:56:27 följande:
    Notera att ts inte ens försöker försvara sig. Jag misstänker att tråden inte alls gick som ts ville. Eller också är hon nöjd med att ha lockat in sin dotter i debatten.

     Du kommer inte från en problemfamilj, antar jag.
    Det är mycket möjligt att ts valde att misshandla ETT barn, just denna dotter, men inte sina andra barn. I så fall har ju dottern växt upp med "det drabbar bara mig, det är mig det är fel på". Och då är dotterns logiska förstahandsuppfattning kanske att mamman är ofarlig - mot andra.

    Jag har erfarenhet av fenomenet, en familj jag inte vill peka ut här, där ALLT var det ena barnets fel och INGET det andra barnets fel oavsett vad som hade hänt. Om det mobbade barnet kom hem med bra betyg hette det: "Jaha - tänk vad du hade kunnat få för betyg om du hade ansträngt dig lite!" och om syskonet kom hem med samma betyg hette det: "OJ vad du är duktig! Med sådana fina betyg kommer du att gå långt!".
    I just det här fallet handlade det enbart om psykisk misshandel men det är illa nog.
    När mamman är den pådrivande parten är det ofta ETT barn som singlas ut. 
    Nu handlar inte tråden om mig så att antyda vad jag varit med om och inte hör sig inte hit, jag kan ha samma uppfattning om dottern här ändå förstår du. Att antyda att mormor har misshandlat dottern är inget man säkert vet och även om mormor vill sätta dottern i dåligt läge så är det ingen ursäkt, då borde dottern redan från start hatat henne samma dag hon kröp ur boet! Har det verkligen skett misshandel så är det inget som kommer och går, det lever hos en varje dag även om man vill förtränga detta, får man i vuxen ålder sen egna barn, då vet man vad man ska och inte ska göra, alltså man låter inte ens barn få träffa denna människa som behandlat en illa !
    Barn försvarar ofta sina föräldrar. Även i vuxen ålder.

    Mina föräldrar t ex lät mig bo hos farfar, som misshandlat min pappa under hela hans uppväxt. Och hos morfar, som en gång slog min mamma så att hon fick ligga på sjukhus i fem dagar.

    Många misshandelsoffer tar på sig skulden i många många år. Ibland livet ut. 
  • Njut av livet ta inget för givet
    astro skrev 2011-06-13 00:40:18 följande:
    Barn försvarar ofta sina föräldrar. Även i vuxen ålder.

    Mina föräldrar t ex lät mig bo hos farfar, som misshandlat min pappa under hela hans uppväxt. Och hos morfar, som en gång slog min mamma så att hon fick ligga på sjukhus i fem dagar.

    Många misshandelsoffer tar på sig skulden i många många år. Ibland livet ut. 
    Jaha så hon var bara ett litet barn själv när hon sen fick egna barn. I vuxen ålder brukar man sällan försvara sina föräldrar om det verkligen har hänt extremt hemska saker nej, då får man nämligen egen instikt och är så pass mogen så man förstår hur jävla fel det var även om man tar på sig skulden. Självklart finns det inombords alltid, det försvinner aldrig (som oftast) men det försvarar inte att låta ens egna barn umgås och träffa vederbörande som i detta fallet, mormor. Är hon då så pass sjuk som påstås i tråden så hade man ju defenitivt inte tillåtit dom träffats överhuvudtaget från början, såvida man har sunt förnuft!
  • Njut av livet ta inget för givet

    "Jaha så hon var bara ett litet barn själv när hon sen fick egna barn"
    menade ts här , så det ej blir missförstånd Flört

  • Anonym

    Jag blev psykisk misshandlad under min uppväxt, under vissa perioder var det även materiell förstörelse. Och mina syskon råkade värre ut. Jag är 30 år och inser nu hur fel det var. I vissa perioder i mitt vuxna liv har jag inte ens haft ett enda minne av någon form av misshandel på mig som liten. Och i vissa perioder kommer jag ihåg men anser att de var inte så farligt. Men nu är jag på väg att bryta kontakten men det får gå långsamt.

  • Anonym (ja)

    Själv har jag upplevt att det var mitt eget fel hela tiden, och att det ändå var normalt. Det var inte förrän jag fick dottern som jag insåg riktigt vidden av hur vidrigt jag blivit behandlad.

    Min mor är död för mig.

  • pluppfamiljen

    Jör mig som har en alkholiserad mamma som mest ställer till problem så skulle du vara en guda gåva. barnen saknar en mormor att skicka kort till. 


    Blivande 6 barns mamma
  • Anonym (ja)
    pluppfamiljen skrev 2011-06-22 13:41:33 följande:
    Jör mig som har en alkholiserad mamma som mest ställer till problem så skulle du vara en guda gåva. barnen saknar en mormor att skicka kort till. 
    Varsågod, hon är din. Vill du ha hennes namn och adress eller?
  • astro
    Njut av livet ta inget för givet skrev 2011-06-13 22:48:59 följande:
    Jaha så hon var bara ett litet barn själv när hon sen fick egna barn. I vuxen ålder brukar man sällan försvara sina föräldrar om det verkligen har hänt extremt hemska saker nej, då får man nämligen egen instikt och är så pass mogen så man förstår hur jävla fel det var även om man tar på sig skulden. Självklart finns det inombords alltid, det försvinner aldrig (som oftast) men det försvarar inte att låta ens egna barn umgås och träffa vederbörande som i detta fallet, mormor. Är hon då så pass sjuk som påstås i tråden så hade man ju defenitivt inte tillåtit dom träffats överhuvudtaget från början, såvida man har sunt förnuft!
    Som sagt, så var det i alla fall inte med mina föräldrar. Trots att båda blivit ruskigt behandlade (se mitt förra inlägg) så fann de det lämpligt att låta mig bo hos förövarna.

    Känner flera familjer med samma struktur så jag tror nog visst att många även i vuxen ålder tror att misshandeln/övergreppen bara gällde dem. Det handlar knappast om sunt förnuft. 
  • Anonym (Förstår)

    Jag förstår Ts dotter fullt ut, min mamma lider av (eller ja..alla andra lider av att hon har det) narcissism, enligt henne är det alla andra det är fel på och hon ljuger och manipulerar gärna folk runt omkring för att få som hon vill.

    Hon är störd och elak och på sista tiden har det blivit farligt att umgås med henne av olika anledningar, hon har förstört min barndom, "gett" mig borderline och mina psykologer har rådit mig att inte ha kontakt med min mamma mer, har försökt ha henne nära i flera år men det slutar alltid med att hon dränerar mig på självrespekt och får mig att må skit.

    Bl a har hon sagt att hon inte älskar mig och aldrig har gjort i heller, att ingen i min släkt tycker om mig och att jag förtjänade att bli slagen av mitt x för att "du kan ju vara rätt provocerande". Hon kan få vara mormor bäst hon vill men kontakt med mitt barn kommer hon aldrig få ha igen så länge jag bestämmer.

    Stå på dig Ts dotter. 

  • Anonym (ja)

    Ts har inte varit inne och skrivit något en enda gång. Är inte det väldigt uppenbart att hon försöker provocera?

  • Anonym

    Den här tråden som hade sådan potential.

Svar på tråden Mitt barnbarn förvägras mig.