äggdonation; du med?

Dina0001, de försöker matcha med det utseende eller hudtyp som man har.
Du bör fråga dem om de kan matcha dig när du kontaktar kliniken.
Ang kliniker så läs i trådarna här och sök på nätet.  

Jag vet par där man ändå valt en ljus donator till en person med utomeuropeiskt utseende - och på en mindre nivå har jag donatorer som båda är mörkare än jag även om vi alla är europeiska. Vi har garvat lite åt det när det andra paret trots att de valde så mörk donator som möjligt fick ett barn med ljust blå ögon och vitt hår medan jag då har ett fantastiskt barn med mörkt hår och bruna ögon - det ser ut som om vi bytt barn med varandra (men det är inte så påtagligt för vår del att någon tror annat än att hon brås på den pappa vi inte har i familjen).

Jag känner också ett par familjer där man använt bara spermadonator där en hälften svart kvinna valt en vit donator - båda med resultatet att barnen ser ut att ha helt nordiskt ursprung eller vad man ska säga...  men det har i alla fall funnits en hälften svart man bland danska spermadonatorer och borde väl gå att få fram även med äggdonator tänker jag. Världen är ju blandad...

Nu vet jag inte vilket utomeuropeiskt ursprung du har men det finns möjlighet till ÄD i en del asiatiska länder, liksom i Indien - de är långt borta men inte så dyrt som USA. Vänder man sig till Östeuropa blir i alla fall blond och blåögd mer ovanligt och om din man har samma ursprung borde det inte behöva bli så uppenbart.

(Sedan - nej. För mig hade det inte varit så konstigt med donatorer som hade annat ursprung, det är inte särskilt viktigt för mig att mitt barn är likt mig - det viktiga är att det är mitt eget barn. Och det hade det varit vid internationell adoption lika mycket som om mina ägg hade varit dugliga som det är när hon blev till genom ED. Jag gjorde ingen matchning alls utan tog de embryon som erbjöds när det var min tur i kön - och det råkade bli brunögda... och helt klart det bästa embryot av dem alla )

Så bra skrivet Lillsudd! Och ja, det var det bästa embryot - din dotter är bedårande. Intressant att denna fråga kommer upp, för när man börjar tänka på det så är ju Sverige och Europa multikultuellt i större utsträckning nu, och vart ska de med utomeuropeiskt ursprung vända sig för att få hjälp om de behöver det?? Det känns ju lite orättvist att de ska behöva ta sig så långt som till Indien (resan dit blir dyr även om landet i sig är billigt), eller USA (ruskiga pengar vi talar där). Så det är kanske dags för någon klinik i Europa att specialisera sig på ägg- / embryodonationer från och för personer med utomeuropeiskt ursprung?

Jag tycker inte heller det spelar så stor roll för MIG om barnet är likt mig eller min man. Men jag vet inte vad barnet kommer att tänka om den saken när det blir större, särskilt om det är alldeles uppenbart att vi (eller åtminstone min man) inte kan vara barnets biologiska föräldrar (t ex barnet har annan hudfärg). Vi kommer ju i allmänhetens ögon att ses som barnets biologiska föräldrar, och adopterar inte ett utomeuropeiskt barn - då hade det inte varit något konstigt alls såklart.

Tänker på hur elaka barn kan vara, gliringar om att din "pappa inte är din pappa" osv. Det behöver inte bli så, men tänk om? Man vill ju skydda barnet från allt tänkbart ont som kan inträffa.

Har upplevt detta på rätt nära håll då en kompis i barndomen hade en pappa från ett utomeuropeiskt land, mamman skilde sig och gifte sen om sig med en blond svensk. Hon hade det tufft ofta pga detta, då ingen träffat eller ens visste om den biologiska pappan. De hade brutit all kontakt pga något jobbigt som hänt innan. Men i den bästa av världar så spelar ursprunget ingen som helst roll.

Serum i Grekland (http://www.serum-ivf.com) säger explict att de har donatorer av olika etniska ursprung. Saxat från FAQ:n om ägg donation (http://www.serum-ivf.com/treatment/donor-program)

"Our clinic have available in our donor pool, wonderful, beautiful, proven young donors originally from Greece, Poland, Ukraine, Africa and other countries.. We usually find a match for you within a month or less, unless you have a rare requirement."

Har själv ingen erfarenhet av dem då vi valt att använda AVA i Riga eftersom det matchar väl mot mitt eget ursprung som har slaver/östeuroper i historien, men har hört ett antal som uttrycker att de är nöjda med den behandling de fått på Serum.  

Vi ska åka till Serum kliniken i oktober och planerar både operation där (jag har endo) och eventuell äggdonation om det känns rätt. Första kontakten med läkare och läkarkonsultation via telefon var väldig bra. Jag har fått känsla att det är en väldig bra klinik. ÄD är billigare i Grekland än någon annanstans t.ex. USA eller Finland.  Cirka pris är 5 000 EUR och i Finland ÄD är 7400 EUR. Kolla om det finns donatorer i Grekland åt er? Det är mer centralt i Europa än i Finland. I Finland har vi gjort 3 st ÄD och där är det svårt att få en donator med utomeuropeiska utseende (kliniken har sagt det).  

Jag har kollat USA också men det kostar där ungefär 300 000 SEK plus resor men då kommer man få garanti att föda ett levande barn. Annars får man pengarna delvis tillbaka om man inte gör det. Det finns vissa regler innan man får en garanti.

Skam den som ger sig

Nu stå vi i kö igen och den ängel som hjälpte oss förra gången har sagt att hon kan hjälpa till ännu en gång. Vi är oerhört tacksamma!

Förhoppningsvis går det som planerat och jag får en viloperiod i väntan på nya försök. Den som väntar på något gott... Det känns bra! Vill inte stänga dörren helt, men inte heller rusa in i något för tidigt för min stackars kropp och psyke.   

En fråga, om man fött barn tidigare, är det lättare att ÄD lyckas? Känner kroppen igen en graviditet? Mycket tankar och funderingar när det börjar närma sig för oss.

Vet inte. En del säger att det kan vara så. Att kroppen känner igen sig. Jag fick mf för åtta år sedan och min kropp verkar inte funka så...

Vad tycker ni att man kan "kräva" vad det gäller att få sina önskemål om utseende hos donatorn? Den vi har fått erbjudande om nu har Samma hud- och ögonfärg som jag men annan hårfärg och är kortare (vårt önskemål var så lik mig som möjligt). Nu känner jag mig jätteosäker på hur jag kanske borde havreagerat istället för besvikelse att det inte stämde så bra som jag hade hoppats... Hur har ni andra gjort? Eller hur tänker ni?
Behöver råd och stöd i detta!!

Blev erbjuden en donator med annan ögonfärg och STOR skillnad i längd mot mig, tackade faktiskt nej och det var inga problem. Någon månad senare hörde kliniken av sig med ny donator men då passade det inte i tiden för vår del så tackade nej igen.  Nästa donator vi fick kändes toppen och den där härliga känslan att nu är vi på gång infann sig direkt. Jag tycker att det är viktigt att magkänslan är rätt och inte bara tacka och ta emot.

Jag tror du har rätt MissKitty! Det är magkänslan jag ska gå på, måste bara få fjärilarna att lugna ner sig och de svindlande frågorna i huvudet att lugna sig så att jag kan lyssna på den :)

Från början var det viktigt för mig med likhet. Ville gärna ha en öppen donator. Men har hel omvänt nu. Likhet spelar mig ingen roll längre. Min son sen tidigare är inte lik mig alls fast han är min biologiska. Imorgon åker vi och hämtar ett ägg att ruva på. Håller tummarna att det lyckas denna gång.

Lycka till i nästa försök Jenkis! Tänker på dig!

Tack!

Väntar med spänning på att de skall höra av sig i dec/jan, så vi kan börja. 

Jenkis: Snart är ni igång igen tiden går fort. Hur det går med andra? Några på gång här i tråden?

Verkar inte så. Jag har startat en ny tråd och där är det liv och rörelse.
www.familjeliv.se/Forum-7-147/m71368804.html

Jenkis: Spännande! Då kikar jag in i den tråden istället  Jag är in ganska sällan men vill ju veta hur det går!

Ruvar sedan en vecka tillbaka :):)