Vad är det för fel på att vara hemmafru?

DrKejs och sirisdotter:
Ni ser inte poängen med mitt inlägg eller?

Förklara gärna poängen?

Jag är också förvånad över den nedvärderande attityden mot hemmamammor i Sverige. Jag är hemmamamma, tar inga bidrag, jag och mitt barn umgås nästan dagligen i grupp tillsammans med andra hemmamammor och deras barn och jag lever ett socialt och lyckligt liv.

Jag är högutbildad och innan jag valde att säga upp mig och vara hemmamamma hade jag ett välbetalt jobb som jag trivdes med men för mig är tiden med mitt barn viktigare och en paus på några år i karriären är värt det för mig! Skulle min man nu lämna mig är jag väldigt säker på att jag kan skaffa mig ett nytt jobb.

Jag älskar mitt liv och känner mig vara priviligerad att få spendera så mycket tid med mitt barn. Varför irriterar min livsstil andra så mycket?

Fast det där var kanske den sämsta uträkning jag någonsin har sett. De har ju bara tittat på kommunalskatten. De har alltså inte räknat med:

Arbetsgivaravgifter (vilket ofta är en större summa än kommunalskatten!)

Att kostnaden för förskolan till största delen är personalkostnader vilket dels generarar skatteintäkter i sin tur dels alla andra positiva effekter av skapade arbetstillfällen.

Att föräldrarna på sin arbetsplats förhoppningsvis genererar värde i någon form, troligen också beskattningsbart.

Att föräldrarna är kvar på arbetsmarknaden och behåller kompetens och har löneutveckling mm

Pensionsavsättningar från företagen som ger skatter i framtiden
mm

Kommunalskatten är ju en piss i havet i jämförelse. Visst KOMMUNEN kanske går back men SAMHÄLLET går definitvt inte back.

Med det sagt, inget fel att vara hemmafru, se efter era rättigheter bara. Det finns en anledning att folk tjatar på er om pensionen.

Om man vidgar beräkningen på det sätt du gör finns det ytterligare x antal faktorer att ta med, men som stärker Hemmaförälderns påstående:

För familjer med förskolebarn tillkommer t ex samhälleliga kostnader för

-x antal vab-dagar per år

-x kronor högre vårdkostnader på grund av smittor som går runt runt på vissa förskolor.

-större hälsomässiga påfrestningar för vissa känsliga barn som får täta infektioner med korta friska perioder däremellan. Samma sak för känsliga småsyskon i spädbarnsåldern

-x antal fler sjukdagar när föräldrar smittas av sina förskolebarn

En förälder som är ledig från sitt jobb med vårdnadsbidrag innebär vidare en chans för en annan (kanske arbetslös?) person att vikariera och därmed få in en fot på arbetsmarknaden, betala skatt, bygga på sina meriter osv

En arbetslös förälder som är hemma med barn belastar inte a-kassan, vilket ger en besparing åtminstone kortsiktigt.

Man får heller inte glömma bort att långt ifrån alla barn på förskolan har förvärvsarbetande föräldrar. Många är föräldralediga med yngre syskon till exempel, eller uppbär a-kassa.

Jag är egentligen helt emot att värdera de här frågorna i kronor och ören. Jag är övertygad om att det finns betydligt fler dimensioner än så att ta hänsyn till. Men OM man nu ska tala om kronor och ören så finns det många faktorer att ta hänsyn till, på bägge sidor om man säger så.

Ja det är väl givet att det är een ekonomisk förlust att ha förskola för dem som inte förvärvsarbetar.

Mycket klokt skrivet

Tackar, tackar

Jaha, jag vet manga kvinnor i min narhet, som numera ar hemmafruar, som har varit jatteduktiga och framgangsrika i sina jobb, men som har valt att sluta jobba anda. Eller vad menar du med "lysande akademisk karriar"? Later iofs lite mer som att doktorera och snabbt som sjutton fa en professur, snarare an en karriar i naringslivet eller som lakare t ex. Sjalv ar jag ek mag i nationalekonomi, har ingen som helst lust att doktorera, och hade ett bra jobb innan jag slutade.

Vaniljkex: fast de kunde åtminstone stava till "hemmafru" va?

Sjalvklart!