Ingrid83

Äldre 24 Oct 10:33

82 svar

Vad är det för fel på att vara hemmafru?

Jag är då en så kallad hemmafru. Bor i Storbritanien och här är det ingen som tar illa vid sig eller vad man nu ska sägga!
Men så fort jag är i Sverige tycker folk att det är hemskt att jag är det, många säger att jag bara är arbetslös och ska säga det men så är inte fallet. Jag vill inte jobba och behöver inte jobba får inga bidrag heller då hade jag förstått att folk reta sig på det. Vad är det som är så hemskt igentligen? Vi väntar också vårat första barn och när jag säger som det är, att jag helre tar hand om mitt eget barn en att lämna bort det och låte någon annan uppfostra mitt barn blir svenskar helt galna...

Längtan2010

Äldre 25 Oct 08:51

#41

CaCC skrev 2010-10-24 23:17:10 följande:

Det jag menar är att man måste ju kunna säga sin åsikt, inte ska man behöva hålla tyst för att någon annan inte tycker samma sak. Sen beror det ju givetvis på HUR man säger sin åsikt.
Säger jag till en av mina vänner som har sitt/sina barn på dagis att jag aldrig skulle kunna ha mina barn på dagis, så är ju det vad JAG känner inför MINA barn, inte inför hennes barn. Säger jag däremot jag förstår inte hur du kan ha dina barn på dagis, så är det ju ett otrevligt och nedvärderande sätt att säga sin åsikt på.

Där håller jag inte med. Jag tycker inte man behöver diskutera sånt, med tanke på att det KAN vara känsligt för vissa. Om min vän som har valt att inte ha sina barn på dagis skulle säga så till mig (att hon aldrig skulle kunna ha barnen på dagis) så skulle ju inte jag förstå varför hon berättar det för mig, med tanke på att hon vet om mitt val och jag vet om hennes?

Det är ju som att säga till någon "jag skulle aldrig köpa en sån bil" "jag skulle aldrig sminka mig som du" "jag skulle aldrig jobba som städerska" osv osv (alltså saker som ens kompis val att göra)

Farligt är det väl inte att säga vad man tycker, men jag förstår bara inte poängen? Alla gör vi olika, punkt. Eller varför känner man behov för att säga sin åsikt?

humma

Äldre 25 Oct 08:56

#42

chokladkaffe skrev 2010-10-25 08:14:45 följande:

Problemet i Sverige är intoleransen mot de föräldrar som inte följer normen. Som mamma ska man jobba lagom mycket, vara med sina barn lagom mycket, ha ett jämställt förhållande och dessutom ha egna intresen och eget liv. Vi stressar livet ur oss för detta ideal. De mammor som väljer att bli hemmafru eller trivs med att vara skilda för barnen inte är allt och de gillar att vara själva varannan vecka faller inte in i normen och då blir folk provocerade. Många vittnar om att det inte är så snävt med moderskap och föräldraskap i andra länder.

Finns säkert länder som tycker vår syn är snäv men det finns många länder där vi anses, i denna fråga, liberala.
Min syster bor i Schweiz med sin man och deras två barn, han har fått frågan rakt ut vad det är som är problemet, eftersom min syster också jobbar. För så gör inte många mammor i Schweiz, i allafall inte utanför Zurich.
Och min syster "får" således inte vara med i "mamma-gemenskapen" eftersom hon jobbar!

sirisdotter

Äldre 25 Oct 09:42

#43

Blablabla skrev 2010-10-24 10:46:32 följande:

Tycker inte heller det är något fel att vara hemmafru. Så länge man inte får pengar från samhället så är det ok!!! Självklart är det bättre för barn & vara hemma med föräldrar än på dagis. Det är bara & se på hur samhället i Sverige har urartat sig när alla jobbar mer & mer & lämnar barnen på dagis längre & längre dagar.

Dock ska man se till att man har en bra "deal" med mannen, pga man vet aldrig vad som händer.... Dvs att mannen betalar in ens pensionssparande tex.

Menar du att det är fel att använda sig av möjligheten till vårdnadsbidrag?

aldrigmer

Äldre 25 Oct 11:20

#44

chokladkaffe skrev 2010-10-25 08:14:45 följande:

Problemet i Sverige är intoleransen mot de föräldrar som inte följer normen. Som mamma ska man jobba lagom mycket, vara med sina barn lagom mycket, ha ett jämställt förhållande och dessutom ha egna intresen och eget liv. Vi stressar livet ur oss för detta ideal. De mammor som väljer att bli hemmafru eller trivs med att vara skilda för barnen inte är allt och de gillar att vara själva varannan vecka faller inte in i normen och då blir folk provocerade. Många vittnar om att det inte är så snävt med moderskap och föräldraskap i andra länder.

Problemet rent generellt är att man kastar skit på varandra och det tror jag förekommer i alla samhällen. Hemmamammor skuldbelägger den yrkesarbetande, den yrkesarbetande lyxförklarar hemmamamman. Jag arbetar för att jag måste försörja mig och de mina. Du får gärna vara hemma om du vill, har råd och det passar dig. DÄREMOT betalar jag inte till din hemmatillvaro i form av vårdnadsbidrag, du får bekosta ditt liv och jag mitt.

"Andra länder" har sina sätt att se på samhället och sina system för dagis mm vilket helt säkert påverkar.

Mela75

Äldre 25 Oct 11:22

#45

Det är inget fel på det..personligen skulle jag bli uttråkad. Men kan man och vill så är det jättebra.

sirisdotter

Äldre 25 Oct 11:50

#46

Thursday skrev 2010-10-24 14:24:29 följande:

Generellt är det naturligtvis inget fel på det. Sen att jag personligen antagligen tagit livet av både ungen och mig själv (i nämnd ordning) är ju en annan femma. Men om du upplever att du får mycket mothugg kan du ju fundera lite på hur du formulerar dig. T.ex. "vi väntar också vårat första barn och när jag säger som det är, att jag helre tar hand om mitt eget barn en att lämna bort det och låte någon annan uppfostra mitt barn" kan ju, beroende på hur man uttrycker sig, lätt uppfattas som en kritik av andras livsval. Och då är du ju inte bättre själv.

sihn

Äldre 25 Oct 11:52

#47

Jag önskar att vi hade ekonomin till att jag skulle kunna vara hemmafru. Älskar att vara hemma med barnen men det går inte ekonomiskt.

Livisu

Äldre 25 Oct 12:25

#48

Jag känner att jag vill bidra till samhället på annat sätt än indirekt genom att ta hand om mina barn och hus själv. Jag har ett yrke som jag vill praktisera och sen tänker jag på min pension som skulle krympa avsevärt om jag inte arbetade. Det skulle kännas orätt att förlita mig på att min man skulle få slita ihop pengar för att jag skulle kunna vara hemma och ha lyxen att umgås med våra barn. Då väljer jag hellre att båda jobbar halv- eller deltid.

Plutteli

Äldre 25 Oct 12:58

#49

Hemmaföräldern skrev 2010-10-24 23:35:23 följande:

Det kan jag nog inte hålla med om ;) Men att vara förälder och ta ansvar för att ge sina barn den närhet, kärlek och omsorg som de har rätt till har väl varit ett framgångsrecept för homo sapiens. Illustrerad vetenskap skriver;

"För 160 000 år sedan växte barn lika långsamt som i dag. Det vet paleontologerna efter att ha studerat käkfossil av ett åttaårigt barn från Marocko. Fyndet är det tidigaste kända exemplaret på den synnerligen långsamma utveckling som Homo Sapiens går igenom under barndomen. Tidigare studier har avslöjat att tänder från neandertalarna växte fram mycket snabbare än människans.Homo Sapiens lade betydligt mer tid än andra arter på att hjälpa barnen, så att de hade lugn och ro att tillägna sig kunskap, innan de blev vuxna. Det bidrog till att ge vår art det avgörande försprånget."

Vem som väljer att stanna hemma och ansvara för vården och omsorgen om barnen spelar väl inte så stor roll. Jag tror att pappor är lika bra men vem som ska vara hemma ska föräldrarna bestämma själva.

Som sagt att ge sina barn tid och ansvara för deras vård och omsorg har varit ett framgångsrecept för människan fram tills nu när många tycks tro att dagis kan göra ett bättre jobb och andra t o m tror att det är en nödvändighet.

Ser man till hur den psykiska ohälsan hos barn bara ökar så är nog frågan om det är så där jättelyckat att plocka bort barnen från föräldrarna redan vid 1 års ålder.........

Fast du får dock betänka att förr när vi levde i samlarsamhällen som vandrade runt (och även till stor stor del i början när människosläktet blev mer bofasta) så levde vi i kollektiv. Dvs det var inte bara mamma och pappa som tog hand om barnen utan HELA kollektivet (ofta en 10-12 familjer med mor och farföräldrar, föräldrar och barn). Inte alls samma sak som med förskola, men barn togs ifrån sina föräldrar väldigt tidigt då också på det sätt att de sköttes lika mycket av andra i kollektivet som av de egna föräldrarna, tom amningsbiten kunde ju mammorna turas om att göra!

1977a

Äldre 25 Oct 13:08

#50

aldrigmer skrev 2010-10-25 11:20:36 följande:

Problemet rent generellt är att man kastar skit på varandra och det tror jag förekommer i alla samhällen. Hemmamammor skuldbelägger den yrkesarbetande, den yrkesarbetande lyxförklarar hemmamamman. Jag arbetar för att jag måste försörja mig och de mina. Du får gärna vara hemma om du vill, har råd och det passar dig. DÄREMOT betalar jag inte till din hemmatillvaro i form av vårdnadsbidrag, du får bekosta ditt liv och jag mitt.

"Andra länder" har sina sätt att se på samhället och sina system för dagis mm vilket helt säkert påverkar.

Hemmaföräldrar betalar flera gånger mer för att förvärvsarbetande föräldrar ska kunna ha sina barn i förskola än du betalar för hemmafamiljens vårdnadsbidrag. En förskoleplats kostar cirka 13 000 kronor per barn och månad, medan vårdnadsbidraget ligger på 3000. Två barn i förskolan kostar alltså cirka 26 000 per månad, medan hemmaföräldern får 3000, i några fall 6000 om båda barnen är äldre än 1 år och yngre än 3. Är bara ett barn mellan 1-3 år blir det 3000 och inget mer. Ytterst få har så höga inkomster att de betalar mer i skatt än de får ut genom barnomsorgssubventionen. Därtill kommer x antal vab-dagar. Vårdnadsbidraget är således inget bidrag för att hemmaföräldern ska kunna "bekosta sitt liv" som du skriver. Det är ett alternativ till offentligt finasierad barnomsorg och kopplat till barnet, inte föräldern. Två förvärvsarbetande föräldrar kan få vårdnadsbidraget om de ordnar barntillsyn på egen hand, t ex genom en pensionerad mor- eller farförälder. Det verkar som att relativt få är insatta i vårdnadsbidragets konstruktion.

Livisu skrev 2010-10-25 12:25:36 följande:

Jag känner att jag vill bidra till samhället på annat sätt än indirekt genom att ta hand om mina barn och hus själv. Jag har ett yrke som jag vill praktisera och sen tänker jag på min pension som skulle krympa avsevärt om jag inte arbetade. Det skulle kännas orätt att förlita mig på att min man skulle få slita ihop pengar för att jag skulle kunna vara hemma och ha lyxen att umgås med våra barn. Då väljer jag hellre att båda jobbar halv- eller deltid.

Att vara hemmaförälder handlar inte i första hand om att FÖRÄLDERN ska få "lyxen att umgås med sina barn" som du skriver. Det handlar om att man gör det som man tror är bäst för BARNET. Vilket är en stor skillnad.

Ett litet men viktigt tillägg: Jag tror att det finns ytterst få hemmafruar i Sverige. Själv har jag varit hemmaförälder, men jag skulle aldrig i livet ha kunnat tänka mig att vara hemmafru. Det är två väsensskilda saker som ofta blandas ihop. Jag tror dessutom att de få män som är hemmaföräldrar känner sig tämligen främmande för att tituleras hemmafruar...

Vad är det för fel på att vara hemmafru?

INNEHÅLL