Hemmaföräldern skrev 2010-10-26 12:32:42 följande:
Så kunde det säkert se ut på sina ställen men då hade de ändå en person eller flera som de knöt an till men som också hade en äkta relation till barnen. De hade inte relation bara för att de hade betalt för det. Små barn är krävande och då krävs det ofta ett känslomässigt engagemang för att orka. Tänker på alla de små som får stå och "gråta av sig", där personalen helt enkelt inte orkar ta sig den tid det tar att trösta. Sedan byttes inte de vuxna ut hela tiden som på dagis, där personal slutar, vikarier hoppar in hela tiden och inte heller behövde barnen konkurrera med 10-11 andra små barn på en vuxen.....
Förskolor är olika, på min dotters förskola är de 6 barn på en vuxen om precis alla barn är på förskolan samtidigt, på måndagar och fredagar är det minst barn då är de vanligen 3-4 barn på en vuxen.
Personalen på hennes förskola ÄLSKAR sitt arbete, det är inte tal om att barn ska "gråta av sig" utan är de ledsna får de sitta i famnen hos någon fröken och få tröst. Att de har blandad barngrupp gör ju sitt till också, de stora barnen på 4-5 år klarar sig ju mycket själv och då har fröknarna lite mer tid att lägga till de små barnen, medan barn i småbarnsgrupper antagligen får mindre tid eftersom det är många barn som behöver tid och uppmärksamhet på ett annat sätt då. Dessutom har de tre ordinarier lärarna hon har jobbat tillsammans på samma avdelning på den förskolan i 15 år och har inga planer på att byta jobb, visst har det varit vikarier men kommunen rent generellt är noga med att så gott det går skicka samma vikarier till samma förskola varje gång så det har handlat om 2 eller om det är 3 olika vikarier totalt på det 1.5 år hon varit där.
Nu ser ju så klart inte alla förskolor ut på detta sätt, även om de borde göra det, men jag vill bara belysa att alla förskolor faktiskt inte är platser med utarbetad oengagerad personal, gråtande småbarn och ingen som har tid för ungarna
Jag skrev inte att kollektiven förr var detsamma som förskolan idag, tvärt om skrev jag tom inom en parentes att de inte är samma sak, men nått liknande iaf. De vuxna byttes ut en hel del även då eftersom dödligheten var så pass mycket större, eller ja, vuxna tillkom inte så ofta men vuxna försvann rätt ofta. Barngrupperna var ungefär densamma som idag med tanke på att varje kvinna födde i snitt 4-5 barn fram till början av 1900-talet. Om man då tänker sig att varje barn hade åtminstone 3 syskon, oftast tom fler att konkurrera med JÄMT så blir själva uppmärksamhetsbiten faktiskt inte så stor skillnad i jämförelse med idag. Mamman hade inte tid med barnen non stop, hon var tvungen att arbeta och barnen fick möjligen tid med mamman genom att vara med och arbeta, annars var det någon av de äldre kvinnorna vars barn var stora som kunde passa barnen lite.
Nä, det var faktiskt inte så romantiskt och fantastiskt förr om vi ska se till hur den stora massan lever. Håller vi oss till att titta på de rika hemmafruarna så visst, där ser det ju finare ut, men gemene man levde inte på det sättet.
