Vad är det för fel på att vara hemmafru?

Har inte läst hela tråden men svarar ändå :) Jag har väl egentligen inga problem med att just du är hemmafru. Men om jag tänkte rent samhällsvetenskapligt så kan jag komma på några saker som gör att jag ändå kan tycka att hela hemmafrugrejen är förlegad:

De samhällen där kvinnan är hemma och mannen arbetar har i regel sämre ekonomi än de länder där män och kvinnor är mer jämställda. Det krävs att mer än halva befolkningen i ett land förvärvsarbetar och betalar skatt för att samhället ska kunna bli rikare och utvecklas. Skulle alla göra som du så skulle det landet du bor i ta ett rejält steg tillbaka i utvecklingen. De kvinnor som är hemma utnyttjar de förmåner som inbetald skatt ger (barnbidrag, sjukvård, du har väl gått i skolan i 12 år antar jag osv). Man behöver inte gå på bidrag för att kosta samhället pengar, hemmafruar blir lite av parasiter som bara tar och inte betalar tillbaka något i form av skatt (förutom om du shoppar upp din mans pengar).  På det personliga planet - den klassiska kvinnofällan-problematiken. Nu pratar jag inte om just dig utan generellt. Säg att kvinnan istället för att utbilda sig och ta ansvar för sin egen karriär rent yrkesmässigt är hemma mellan hon är 20 och 30 för att ta hand om barnen. När hon är 30 så spricker äktenskapet/maken dör eller vad som helst som man inte kan ha någon som helst kontroll över. Vad ska kvinnan göra då? Jag tror att det finns en hel del kvinnor som sitter fast i äktenskap för att de helt enkelt inte skulle klara sig ekonomiskt själva. De har varit hemma i 10 år och är inte direkt attraktiva på arbetsmarknaden. När de blir pensionärer kommer nästa bakslag - de får nästan ingen pension för att de inte arbetat. Den tredje grejen som jag kommer att tänka på just nu är signalerna man skickar till sina barn. Det gäller ju verkligen att man på något annat sätt visar att killar och tjejer har samma möjligheter i livet! Förr när alla levde som du, var flickors enda möjlighet att hitta en man att gifta sig med och det vill vi väl inte tillbaka till? :) 

Jag är också förvånad över den nedvärderande attityden mot hemmamammor i Sverige. Jag är hemmamamma, tar inga bidrag, jag och mitt barn umgås nästan dagligen i grupp tillsammans med andra hemmamammor och deras barn och jag lever ett socialt och lyckligt liv.

Jag är högutbildad och innan jag valde att säga upp mig och vara hemmamamma hade jag ett välbetalt jobb som jag trivdes med men för mig är tiden med mitt barn viktigare och en paus på några år i karriären är värt det för mig! Skulle min man nu lämna mig är jag väldigt säker på att jag kan skaffa mig ett nytt jobb.

Jag älskar mitt liv och känner mig vara priviligerad att få spendera så mycket tid med mitt barn. Varför irriterar min livsstil andra så mycket?