Din familj har 3 små portioner mat kvar..

delat, ingen svälter men alla ärlite hungriga.

Bara mitt barn får äta, så ger jag bort min portion. Man klarar sig utan mat i några dagar.

Det blir svårt att ge bort en portion mat till någon på andra sidan stad om det gäller Stockholm. Om jag skulle resa fr säg Västerhaninge till Täby med en portion mat, skulle det ta jättelång tid och...nej, jag vet inte. Det skulle kännas som att det inte var nån idé. Den ensamstående fick klara sig till imorgon. Men om det var närmare då skulle jag dela med mig.

Om både vårt kylskåp, frys och konto ekade tomma och jag har planerat så pass att jag har precis 3 mål mat kvar till vår familj på 3 personer så hade jag gett mat till min familj.

Orsaken är att jag omöjligtvis kan veta att det finns en person som jag inte känner som svälter (eller går hungrig) i en annan dal av stan.

Om det var någon jag kände så skulle jag självklart bjuda in personen ifråga att dela vår mat. Jag är inte stor i maten och så länge barnen blir mätta så kan jag gå utan mat en dag.

Det är jättesvårt att relatera till ditt scenario TS.

Ett alternativ är annars att den ensamstående är hungrig några timmar till och jag ger pengar på morgonen när jag fått min lön
Fast om nu den ensamstående på andra sidan stan ska ta sig till mig så kunde personen kanske köpt mat för de pengarna i stället?
Eller sålt sitt busskort?
Annars skulle jag då ha tagit pengar som jag inte har för att åka med mat till någon som jag inte känner?

Tycker att det är konstig fråga och sedan tolka det som att det är Sverige kontra invandring finner jag helt galen. Liknelsen är inte ens lik för 5-öre.

I så fall skulle det vara:
Du har mat till din familj i kyl och frys och din lön kommer i morgon, en ensam på andra sidan stan har ingen mat och inga pengar.
Kan du tänka dig att dela med dig av din mat eller pengar om du har några kvar på lönekontot.
Ja
Nej

Då hade det blivit betydligt fler som delat med sig.

Direkt gett bort en portion. Vi kan ju köpa ny mat imorgon. Att gå hungrig en dag är lätt att klara av, särskilt om man vet att någon annan fattig är mätt. 

Chansen att jag skulle veta att den där personen jag inte känner är utan mat är minimal. Jag skulle äta själv.

ahh jag ger en till mitt barn och resten till den andra familjens barn...sa far barnen ata, de vuxna kan klara sig en kvall utan mat.

jag ger min portion till grannens barn, om h*n har några.

Funderar på varför varken vi eller våran bekant inte kan planera ekonomin och ser till att ta tag i det till nästa månad.