Mad as snow skrev 2010-02-22 10:36:55 följande:
Jag tror inte att jag kommer att läsa hela den här tråden eftersom den verkar innehålla en massa debatter som inte har med ts problem att göra. Så, ts: jag hoppas att du har fått några bra råd angående din ätstörning. Hetsätning och matmissbruk som du beskriver det är ett helvete som är lika komplicerat (om inte mer) än renodlad bulimi eller anorexi. Att bara rikta in sig på dieten är fel väg att starta med enligt mig, eftersom det inte angriper de bakomliggande orsakerna. Vilka kan handla om väldigt många saker. Jag hoppas att du ser till att få hjälp, med både den psykologiska och den fysiologiska biten. Det finns en del småtips man kan använda sig av för stunden, för att få bukt med själva ätandet och tuggandet, men i slutändan är det känslorna man ska komma i kontakt med. Först då slutar man upp med beteendet. Jag själv var anorektiker och bulimiker under väldigt många år, och en behandling jag riktade just in sig på ätandet - i mitt fall fungerade det eftersom om man slutar missbruka mat så finns det heller ingen anledning till kompensatoriskt beteende = intensiv träning eller kräkningar osv. Och jag träffade på en hel del människor som inte använde sig av min typ av just kompensatoriskt beteende, utan som helt enkelt "överåt" och inte kunde sluta. De drabbades av ett dubbelt stigma eftersom de dessutom ofta var överviktiga, vilket ledde till att de förlorade kraft när det gällde att ta tag i problemet. Och de blev ofta pikade av sin omgivning för övervikten, de kände sig konstant misslyckade och kunde inte förmå sig till att just ta tag i det. I vilket fall: jag förstår att det är ett helvete. Jag ska leta upp boken som jag fick i samband med den behandlingen, eftersom den kom med en hel del praktiska råd för stunden, hur man ska stoppa själva ätandet när det har satt igång. Hur som helst, jag hoppas att du har fått några bra råd angående vart du ska söka dig för att få hjälp, det beror ju lite på var i landet man bor också.
Tack för ditt inlägg! Och tack för boktipset!
Jag är i kö för att få vård och jag har faktiskt, efter denna tråd, fått ett jävlar anamma som jag aldrig haft tidigare! Känner att jag kan hålla mig bättre och kan nöja mig med MAT och jag tycker det är ett steg i rätt riktning, eller ja, en början kanske?
