Jag är sjuk i matmissbruk...

Boken heter Att övervinna hetsätning och är skriven av Christopher Fairburn. Den består av två delar, den första delen innehåller fakta om hetsätningsproblem och den andra är uppbyggd som en självhjälpsmanual, där man lär sig att ta kontrollen över ätandet. Oavsett hur din ätstörning ser ut så kan den vara till hjälp, eftersom jag själv som inte led av ett klassiskt hetsätningssyndrom ändå tyckte att den gjorde väldigt mycket för att jag skulle kunna angripa problemet. Vid sidan av professionell hjälp förstås. www.bokus.com/b/9789189091337.html?pt=search_...

Vet inte om TS läser i tråden längre, men jag tackar ändå för boktipset, för jag kommer köpa den. Är själv hetsätare och har nu professionell hjälp, men även böcker kan hjälpa till med tankarna.

Skönt att höra att man kan hitta vägar ur! Jag har jojo-bantat i 12+ år.. äter efter en diet, går ner. Börjar hetsäta igen (går på känslor, dövar känslor etc..) . Går upp.. på med nästa diet.. jag behöve rhitta balans och hantera mat på ett vettigt sätt. En bok som, parallellt med terapin, har hjälpt mig, är "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi", som också ger handfasta råd och tips kring hantering av maten. Så härligt att du lärt dig hantera maten, det ger även mig hopp för framtiden!

Jag tror inte att jag kommer att läsa hela den här tråden eftersom den verkar innehålla en massa debatter som inte har med ts problem att göra. Så, ts: jag hoppas att du har fått några bra råd angående din ätstörning. Hetsätning och matmissbruk som du beskriver det är ett helvete som är lika komplicerat (om inte mer) än renodlad bulimi eller anorexi. Att bara rikta in sig på dieten är fel väg att starta med enligt mig, eftersom det inte angriper de bakomliggande orsakerna. Vilka kan handla om väldigt många saker. Jag hoppas att du ser till att få hjälp, med både den psykologiska och den fysiologiska biten. Det finns en del småtips man kan använda sig av för stunden, för att få bukt med själva ätandet och tuggandet, men i slutändan är det känslorna man ska komma i kontakt med. Först då slutar man upp med beteendet.  Jag själv var anorektiker och bulimiker under väldigt många år, och en behandling jag riktade just in sig på ätandet - i mitt fall fungerade det eftersom om man slutar missbruka mat så finns det heller ingen anledning till kompensatoriskt beteende = intensiv träning eller kräkningar osv. Och jag träffade på en hel del människor som inte använde sig av min typ av just kompensatoriskt beteende, utan som helt enkelt "överåt" och inte kunde sluta. De drabbades av ett dubbelt stigma eftersom de dessutom ofta var överviktiga, vilket ledde till att de förlorade kraft när det gällde att ta tag i problemet. Och de blev ofta pikade av sin omgivning för övervikten, de kände sig konstant misslyckade och kunde inte förmå sig till att just ta tag i det. I vilket fall: jag förstår att det är ett helvete. Jag ska leta upp boken som jag fick i samband med den behandlingen, eftersom den kom med en hel del praktiska råd för stunden, hur man ska stoppa själva ätandet när det har satt igång. Hur som helst, jag hoppas att du har fått några bra råd angående vart du ska söka dig för att få hjälp, det beror ju lite på var i landet man bor också. 

exempel. även när jag vägde 45 som minst så hade jag kött/fett på kroppen och en DD-kupa. Inga ben stack ut och jag såg normal ut även om jag var smal. Min syrra som är i samma längd ser ut som att hon lider av cancer när hon väger 50. Samma sak med min mamma. Hon ser sjuk ut om hon kommer under 55 och då är hon fem cm längre. Svägerskan väger 65 och är tunn som en sticka trots att hon är 165 lång. Kroppstyp, benstomme, kalla det vad du vill.... poängen är att jag är en liten person även när jag är överviktig. Och den stora poängen var att jag INTE förbränner (enligt gamla mått) 3000 kcal om dagen stillasittandes när en fullvuxen karl som rör på sig normalt ska äta runt 2500. smal men normal - 48 kilo tunn:

Jag är också liten person fast jag är överviktig, trots att jag är mer än tio centimeter längre dig. Detta för att min kroppsform ser ut så.  Men varför har du ett sådant enormt behov utav att visa bilder på dig själv i olika trådar? Lite faschinerande, faktiskt.

varför inte om jag ska illustrera nåt som har med mig att göra? stör det dig?