Mäns problem är avsaknad av en maskulin figurer

Ha skoj betyder inte att (lumpen) nödvändigtvis skapar ansvarstagande män. En militärtjänstgöring handlar om att lyda order. Få måltider på bestämda tidpunkter, bli tillsagd att göra ditten och datten. Det någon lär sig då är att bli omhändertagen, detta kan då appliceras på dynamiken i ett förhållande med en kvinna.

Sen så kan lumpen fostra män i det avseendet att man inte uppför sig si eller så. Att man förväntas respektera andra. Men det borde en pappa (och mamma) kunna ha förmågan att implementera hos sitt barn.

Ja, det undrar jag också. 

Jag tror personligen att polariseringen mellan könen måste upphöra. Jag tror att män i stället förväntas ska ta hand om kvinnor på ett bättre sätt. Jag tror att en man i ett förhållande med en kvinna själv tar ansvar för familjen i stort. Han ska vara den maskulina fyren, och då innebär det delad ekonomi (då män speciellt tjänar mer) om kvinnan är hemma med barn så ser han till att hon har det gott ekonomiskt ställt utan att hon behöver begära något. Han ska själv förstå vad som behövs göras för familjen. Han ska delta i familjehögtider, självmant sätta upp julbelysning utan att någon vill ha hjälp, i övrigt ta hand om manligt kodade bestyr utan att kvinnan säger till. Han ska självmant hitta på saker med sina barn, och föreslå saker. Han ska uppvakta sin kvinna, köpa blommor eller på annat sätt visa uppskattning. Går hon igenom en förlossning så förväntas han köpa ett smycke, eller visa sin uppskattning på annat sätt. Får han en dödsdom så ser han till att allt är ordnat med papper för fru och barn. Jag vet. Vissa saker är provocerande i det jag skriver.

Jag tror att män behöver bli mer toleranta för att andra män kan må dåligt och anstränga sig för att hjälpa dom. Inte föraktfullt kalla män som mår dåligt för svaga.

Det här är bara vad jag tycker med exempel förstås. Det finns varianter. 

Sverige kallar sig för ett jämställt land, visst på pappret, men tittar man närmare så visar det sig att många män förväntar sig bli behandlade som ett av barnen i ett förhållande. Mannen blir som en ensam ö med mest pengar i ekvationen som han håller på, tjatar om sex lite ynkligt, trots att kvinnan går på knäna ekonomiskt med föräldraledighet, vab och allmänt projektlederi.

Du beskriver en vek man där det på något sätt är kvinnans fel att han inte är en ansvarstagande förälder. Du betraktar saken som att män är offer för kvinnor från start. I realiteten så är vårdnaden om barn inga problem. Kvinnan råkar vara den som föder fram barnet så släktförhållanden är redan bestämt där. Det är extremt sällan det blir en konflikt här.

Har han varit en ansvarstagande maskulin man så har han naturligtvis friat till henne på ett relativt storslaget sätt. Idag så verkar det vara upp till kvinnan att styra upp frieri. Du uttrycker dig med att någon ska tvinga mammor att gifta sig. Så om mannen saknar stake för frieri så kan staten ingripa?

Det du beskriver är ingen maskulin man.

Men det är upp till var och en. Somliga vill ha ett förhållande där mannen går och ynkar för kvinnan i en offerroll. Tror inte mannen blir en särskilt bra förebild för barn däremot.

Inte från aspekten förhållande däremot. 

Jag har en bild av hur en maskulin man är. Han betraktar sig inte som ett offer för kvinnor, eller att män är offer för kvinnor. Han är en ansvarstagande individ som visar ett omhändertagande om kvinnor, speciellt sin partner. 

Han förväntar sig inte heller att värnplikten ska sköta en uppfostran av sin pojke utan gör det själv.

Hur skapas en närvarande fadersgestalt då? En fadersgestalt som på olika sätt tvingas vara närvarande och tvingas uppfostra sina barn är en ganska dålig pappa från start. Hur ska män bli mer ansvarstagande?

Hur kan man lägga en förväntan på män att ta ansvar för sin familj? Som det ser ut nu så vill en man ha en kvinna och barn men bli betraktad som ett barn i ekvationen. Visst, han kanske tar ut föräldraledighet men behöver styrning och bli tillsagd. dvs bli omhändertagen av en kvinna. Kvinnan ledsnar på att ta hand om sin partner som en bortskämd tonåring och väljer att skilja sig.

Bilden av maskulinitet idag verkar handla om att fortfarande förväntar dig att bli omhändertagen av en kvinna såsom ett barn. Hålla hårt i den högre (mans)lönen förvänta sig att hon styr upp hans sysslor i hemmet. Bli tillsagd att sätta upp julbelysningen (i stället för att göra det självmant) Kanske ta föräldraledighet

Den enda skillnaden någon som föreställer sig vara maskulin kontra ickemaskulin verkar vara att den sk maskulina tror det handlar om att ha en hätsk, misogyn attityd mot kvinnor.

En maskulin man tar hand om sin kvinna och kvinnor överlag. En attityd där han sätter kvinnor i livbåtarna först. När han friar gör han det storslaget. Han ser till så att sin kvinna har det ekonomiskt bra ställt om han går bort. Gemensam ekonomi naturligtvis då han med mer pengar förväntas försörja henne. Han kommer ihåg födelsedagar och firar årsdagar, uppvaktar och tar hem blommor till frun. Har tonårsbarnen en attityd mot mamman så styr han upp och ger konsekvenser dvs uppfostrar. Kärleksfull mot sina barn. Lagar hon mat och den råkar vara äcklig så äter han och håller god min. Dvs ingen barnrumpa utan en stark fyr.

Bilden jag har av en maskulin man är generellt uppskattad av alla.

Det är bara förvirrade barnrumpor som tror att maskulinitet är något som människor ser ner på. Men har du en bild av en sk maskulin man som en misogyn, oansvarsfull man så ser naturligtvis andra ner på den bilden.

Jag tror inte heller att män vill ha barn i samma utsträckning som kvinnor.

Ha ett förhållande där en man blir tjatad på och intar en passiv roll är inte hållbart. Män behöver steppa upp i så fall. Om han inte vill ha barn behöver han klargöra det.

Du har säkert inte missat soft-girl trenden.

Allt som gör individen lycklig antar jag. Man ska ju inte skaffa barn om man inte vill naturligtvis.

När barn väl kommer i ett förhållande så blir det oftast inte som man tänkt sig. Är inte ovanligt att bördan faller på mamman och pappan intar en relativt passiv roll i föräldraskapet. Tror att det också är anledningen till att kvinnor vill behålla sin självständighet med jobb. För att män generellt inte går att förlita sig på. Det brukar då bli synligt att han förväntar sig bli omhändertagen av kvinnan. Hon förväntas berätta vad han ska göra för saker.

Så småningom så leder det relativt ofta till skilsmässa för att kvinnan vill ha en vuxen, maskulin, ansvarstagande man.