Olidligt att vara hemma med små barn under ledigheten

Inte begriper vad ni ska göra? Det kanske är där problemet ligger, att du vill styra? En skog är ju perfekt att göra ingenting i, särskilt för en tvååring. Samla pinnar, kasta stenar i vattnet (om ni nu måste vara vid en sjö), klättra, osv. 

Jag vill inte styra alls? jag vill kunna göra samma sak som när dom leker på posten stället.., sätta mig ner och låta dom leka. 

I skogen så går vi inte till sjön, dom springer däremot bara dit som dårar i den riktningen?. det är bara det som är intressant en dålig dag? 

Ja att sitta och fika som förälder är ju sällan man kan i den åldern, åtminstone om det inte är inhägnat. 

Testat naturbingo? Dvs ta med bilder på olika saker de ska hitta och hämta. Eller olika färger. Och fika trots att ni inte har kompisar med er. Avled barnen när de springer. Har ni inte en enda skogsdunge utan sjö? Och vad vill de göra vid sjön? 

Okej men det är ju väldigt små barn, de behöver ju fortfarande mycket vägledning. Speciellt i miljöer där de inte är vana att leka, och alltså inte riktigt vet hur man kan/får leka. Om de är vana vid tydlig uppstyrd lek eller där de har andra barn att ta efter, är det inte konstigt om de har svårt för det mer fria på egen hand, där det ofta krävs lite mer fantasi. 

Men vad gör du själv om ni är i skogen? När de springer mot sjön? Har du visat dem exempel på vad man kan/får göra? Är du delaktig i leken alls, eller släpper du dem och hoppas de ska komma på något själva? 

Du har valt att ha barn. Du får jätte gärna ta hand om dem och sluta gnälla. Lämna dem till deras pappa eller mamma då. 
Du var likadant när du var lite. Vad är för fel med vissa människor i nuförtiden? 
Det är sjukt att ställa såna frågor. 

Vi vill knappast just nu sitta och fika? du sa att jag vill styra? det vill jag inte. Och tro mig vad jag kämpar med att avleda. Avleda och avleda. Jag har nog provat det mesta. Det kastas bort. Dom är under två år? 

dom vill hoppa ner. Och jag är inte så sugen på det. Den andra skogen ligger förhållandevis nära en bilväg. Om vi ska säga några hundra meter ifrån. Men om den ena bestämt sig för att det är kul så är det bilar som är roligt. Jag kan försöka visa saker och ja. Det funkar om jag spänt fast barnen i vagnen och vi tittar på kottar. men så fort dom kommer ner ska det springas och göras saker som är farligt. 

Sedan är inte detta ett problem när det är organiserat vilket vi kan ordna när det inte är semester? 

En bra dag när jag har gett dom exakt rätt stimulans så kan jag ta med dom på finare restauranger, låta dom äta trerätters med mina vänner och dom sköter sig ytterst exemplariskt. Alla som är barnvakt åt dom säger att dom är fantastiska och roliga och undrar när dom får vara barnvakt igen. På förskolan säger dom att barnen är skötsamma, ordentliga och att dom är riktigt duktiga på att leka NÄR dom är på avdelningen med dom stora barnen. Vanligtvis är dom på förskolan mellan 9:30-13:30. Vissa dagar får dom vara kvar till 15. Men när jag kommer och hämtar vid 15 så har dom suttit och bläddrat i böcker i minst en timme och vill bli lästa för. Då har dom ro till detta för att dom blivit intellektuellt stimulerade på förmiddagen. Tidigare var dom hemma två dagar i veckan också och då åkte vi alltid till ett museum och där fick dom sina utmaningar vilket gjorde att allt flöt på exemplariskt resten av dagen. 

Dom är inte dåligt uppfostrade eller monster. Däremot har dom behov av andra saker än saker som barn i deras ålder normalt sätt gör. Förskolan brukar ju vanligtvis inte ha sådär små barn på storbarnsavdelningen heller. Men ja, det blir trevligast så för alla inblandade parter? 

Tro mig vad jag har försökt med saker.. det jag svarade på va att jag vill styra och att barnen kan hitta på något själv.? 

Jag har inget egenintresse i att vilja styra. Jag försöker vägleda, rikta fokus på något som kan vara spännande. Det funkar 2 minuter och sedan ska dom springa iväg mot vattnet. 

Så det jag syftar på är att jag märker att platser som dom förstår sig på direkt behöver jag inte anstränga mig så otroligt mycket för att det ska funka. Det är inte så att jag inte förstår att jag måste anstränga mig. 

Men logiken här just nu är noll. Jag ska låta barnen ha tråkigt för att dom ska lära sig att aktivera sig.

Detta fungerar enbart i någon anpassad lekhörna på ett museum. Där kan dom leka i timmar utan problem och knappt någon inblandning av mig. 

Men om jag gör detta så blir dom tydligen överstimulerade när jag säger att allt funkar och alla är nöjda och glada. 

Om jag tar med dom ut i skogen så ska dom få upptäcka själva Enligt råden. Det går inte för dom ska bara göra sånt man inte får. Platsen är inte intressant för barnen? Jag försöker avleda och aktivera och vet om att dessa problem inte existerar med några andra föräldrar omkring oss med barn och när vi har organiserade lekar. Då får dom vägledning och allt funkar.. men då överstimulerar jag tydligen barnen och borde låta dom vara? 

Ok, du vill sitta och titta på utan att fika då. 

Men några hundra meter? Det är ju gott om plats för en knapp tvååring! 

Lek kull? Vad händer om du leker monster? Eller tävlar om vem som kommer först till en viss punkt? 

Om ni går och tittar på bilarna?
Mer utmanande med två såklart, men ni är ju också två föräldrar framkom det till slut så använd er av det. 

Att barnen behöver aktiveras och röra sig, och att det blir ansträngande för föräldrarna, är inte ett dugg konstigt. Det som blir underligt i den här tråden är att allt bemöts som omöjligt. Från att de inte kan sitta still (ni har väl barnstolar?) för att plocka fram pyssel till att de inte vet vad ni ska göra ute. Min erfarenhet av tvååringar är att det kan vara intensivt, men inte direkt svårt att aktivera dem. 

Logiken är att du dels får svar från olika personer, och dels att du får tips om olika saker eftersom du påstår att er situation är stört omöjlig. 

Vad, mer än sjön, är det de inte får göra i skogen? Vad är det för magisk vägledning andra kan ge men inte du? 

Vad menar du med det sista?