Olidligt att vara hemma med små barn under ledigheten

Någon annan som upplever ledigheten som plågsam med små barn? Mina barn är under två år. Massa energi som vill klättra överallt. Pissväder, kallt ingen snö och understimulerade barn hemma. Mina försök till aktiviteter kan vara direkt plågsamma, barnen vaknar fulla av energi klockan 7. 

Dom vill till förskolan men den är stängd. Museumen vi har provat är överfulla. Mina barn saknar ju tålamodet och förstår inte varför dom behöver stå i kö och vänta, dom ligger på golvet och ålar sig och skriker när dom inte får göra något på museet för allt är upptaget, det är liksom redan fullt av barn överallt. Att köa till allt blir liksom plågsamt. Att vara hemma är detsamma. 

Blir fascinerad av alla dessa hemmaföräldrar som pratar om att förskolan skadar barn och deras anknytning. Mina barn går knappt deltid på förskolan men jag märker hur magisk denna platsen är för mina barn. Det finns andra barn. Där vi bor så finns det inga lekparker knappt om man inte ser en park som ett ställe med en gunga och så är det inget mer? Vill jag ha något mer så kräver det 40 minuters resväg? 

Vi har inga vänner med barn som är i mina barns ålder. 

Är jag ensam om att känna såhär? 

Längtar till nästa vecka!!