Anonym (Inte ledig) skrev 2024-12-31 01:06:32 följande:
Handlar ju mer om att barnen inte gör det jag anser vara lämpligt. vattenpölar och liknande är inga problem. Utan här handlar det om att springa ut i vägen och att springa ner i en sjö.
Så absolut finns det massor att upptäcka. För det barnet som har ro till detta. På somrarna har det varit enklare när jag bott hos mina föräldrar. Dom har jättemycket parker utanför huset och om det exempelvis kommer för mycket barn när vi är ute säger vi så mina ungar börjar göra olämpliga saker, då går vi till en annan lekpark, skogsdunge.
Det är sällan jag sätter barnen i vagnen för att dom är trötta utan för att det är omöjligt att hantera att dom ska springa ut i vägen den 20e gången och jag inte vill bära runt på någon som skriker, slår mig i huvudet. Gör sig otymplig så kan riskerar att tappa barnet. Det absolut bästa då är vagnen. Dom kan inte skada sig själva eller andra. Och jag riskerar inte att skada barnen som behöver lyfta bort barnet. Det blir liksom svårt att lyfta bort någon som gör något farligt som ålar sig samtidigt. Det är även situationer när ena ungen springer fram och sliter av ett litet barn dennes mössa och springer iväg med den. Jag kan inte tillåta barnen att bete sig så. Självklart måste man ha förståelse för barn. Men jag uppskattar att skapa aktiviteter som funkar. Hemmaaktiviterer kan vara fantastiska och vi kan sitta och pyssla. Men då behöver mina barn enormt mycket rörelse innan. Om dom varit fysiskt aktiva i 6 timmar på dagen så kan vi läsa böcker i två timmar sedan utan problem. Utan rörelse får jag mer boken i huvudet.
Ja absolut lätt att det blir tjatande, men hur hanterar du när de gör saker de inte får eller rent av farliga saker? Hur pass ofta är ni ute i sådana miljöer? Självklart påverkar det hur pass vana de är och om de lärt sig vad som är okej och inte. Sen är det jobbigt när de är så små och inte har något vett ;)
Jag har varit stenhård med oacceptabelt beteende alltså vara elak mot andra eller rentav farliga saker. Har de inte kunnat bete sig vad gäller sånt ja då har det helt enkelt blivit fast i vagnen och hem och ha tråkigt, en direkt konsekvens. Detta är ju absolut enormt tråkigt och jobbigt men det är sällan jag behövt göra något sånt mer än en-två ggr för samma sak. Men det gäller ju då att vara konsekvent, säger du att de får en chans till ja då är det en chans. Självklart inget man tar till direkt, man börjar ju med en tillsägning och sen tar man barnet från situationen och förklarar varför och att om de fortsätter blir vi tvungna att lämna. Sen nästa gång det händer påminner man om vad som hände sista gången, det brukar vara effektivt.
Jag var ju ute med barnen jämt vilket ju allt eftersom gjorde att barnen visste hur man beter sig. Sen är ju barn olika såklart. Jag har en av varje, en lite mer eftertänksam och försiktig och den andre en riktig daredevil på alla sätt. Men båda fullkomliga energiknippen, de var i skolåldern första gången jag tog dem på bio för innan det hade de aldrig klarat av att sitta i en biograf. Museum skulle jag aldrig tagit mina barn till heller, numera är det däremot något de skulle uppskatta och klara av. Men när mina var så små var det i första hand utomhusaktiviteter som var bäst.
Sedan hjälper det att prata mycket och rikta deras fokus, exempelvis: titta här vilken fin sten, kan ni hitta fler fina stenar? Ser ni hur den här stenen glittrar om man vrider på den såhär. Ska vi ta med dem hem och se om dem ändrar utseende när de torkat? Eller, titta på den bilen vilken färg har den, och den, och den?
