Olidligt att vara hemma med små barn under ledigheten

Det är ett problem när det är för mycket folk och fel typ av aktivitet?. Det är helt omöjligt. Kommer jag en tisdag kl 13 är det inga problem 

Jag var hemma heltid samtidigt med våra två barn tills då vår äldsta var 2,5 år (då vår yngsta fyllde 10 månader). Därefter var jag hemma heltid med yngsta medan äldsta var på förskolan 15h. Var hemma tills yngsta var 18 månader då min man tog över och var hemma ytligare ett år med yngsta (äldsta fortsatt 15h). 

Jag vill inte leka bror duktig utan mer ge en bakgrund i att vi har varit hemma mycket med våra barn och därför behövt hitta strategier för att få dagarna att fungera. 

Vad vi gjorde som jag upplevde fungerade:

* Vi gick ut. Spelade ingen roll om det var pissväder ute, vi drog på oss kläder efter väder och gick på skogspromenader, till lekplatsen eller bara på promenader där barnen fick leda vägen. Både för- och eftermiddag.

* Vi skapade lekhörnor i hemmet. Duplo på en matta. Stora plus-plus. Magna Tiles. Böcker. Obleck (kaos att städa men hey, it is what it is). Play Doh. Vi bytte ut material lite då och då. Ett av barnrummen fick bli ett rent lekrum. Vi skapade mycket. Rita, måla, trolldeg, pärlplattor osv. Vi byggde kojor och vi lekte lekar (kurragömma, springlek, hitta ljudet osv). Köpte en discolampa och hade disco. 

* Min man var duktig på att åka iväg på upptäcktsfärder. Det var inte museum eller andra folkfyllda ställen utan det var mer naturreservat eller slott (inte inne, utomhus med stora öppna ytor) där barnen kunde springa och ha sig bäst de kunde. De brukade ofta åka till samma plats där de kunde stå och kasta sten i en sjö. Barnen tyckte det var väldigt roligt och bad många gånger om att åka dit om vi frågade vad de ville göra.

Jag tror många gånger att föräldrar överkomplicerar saker. Det ska vara fartfyllda aktiviteter fyllda med mycket intryck och vuxenvärldsroligt. Barn behöver oftast inte besök på museum, badhus eller Leos Lekland för att ha det roligt. En lekplats eller en skogspromenad är lika bra, om inte bättre då det oftast inte är lika mycket tjo och tjim runtomkring som stressar och överstimulerar.

Om tråkigt är att ha sönder saker och springa på en trafikerad väg eller hoppa i en djup sjö..

Fast nu pratar vi ju om lovsituationen och du beskrev hur museerna och simhallen var omöjliga för att det är för mycket barn och väntetid när alla är lediga. Eller hur? Och då får du hitta annat för dina barn. Varför kan ni inte åka 40 min? Ni har ju semester. Jag förstår att det är jobbigt att sitta i bil eller kollektivtrafik med barn, men du bor som du gör. Det är inte dina barns fel och de ska inte behöva lida. Annars har folk tipsat om förskolans lekplats när där är stängt. Eller att ha sele. Eller så får du springa efter dem konstant så att dr inte hinner fram till vägen. 

Ja, man får åka 40 minuter bort om det är vad som krävs för att de ska bli stimulerade.
Jag åkte iväg kommunalt med mina barn och var borta i timmar för att stimulera barnen så dem fick en meningsfull fritid när det inte var förskola, det ligger på mitt föräldraansvar och inte på förskolan.

Ni är två VH om barnen, hur svårt kan det vara då?
Ni kan även dela på er och ha ett barn i taget ibland och umgås med barnen på tu man hand.

Jag tyckte inte heller det var speciellt kul att vara hemma med barn.  Vi överlevde tack vare att vi bor på hästgård med många hektar egen skog, gästar, höns mm.
Vi var hemma rätt länge med våra barn och d et är bara ett år mellan barnen. Så det var tufft! Vi såg dock till att vara föräldralediga länge samtidigt. Det var väldigt skönt. Då kunde den ena få en paus ibland :) 
Vår dotter var extrem till humöret. Det lugnade sig när vi började utmana henne mentalt. Vid 1,5 år började vi träna på att läsa ordbilder och nåt år senare började vi träna på att ljuda ihop ord. Sonen visade sig snabbt bli överstimulerad och blev utmattad( hyperaktiv) av mycket intryck ( npf-diagnos senare). Så han behövde mindre aktivitet inte mer. 

Fast är det verkligen allt eller inget? Är upplägget alltid så att de har möjligheten att förstöra och springa i trafikerade vägar så kanske du/ni ska ändra plats för vald aktivitet. Kanske ta bort det man inte vill ska gå sönder och sedan ha det som lärtillfälle att man inte tar sönder sina leksaker/sitt hem. Nu under ledigheten så är många förskolor stängda och då kan man ta tillfället att använda deras gård som lekplats. Väldigt bra: ingen risk att springa på trafikerade vägar. 

Personen i fråga har rätt. Barn måste lära sig att ha tråkigt. Aldrig har jag upplevt att så många barn inte kan ha tråkigt som nu. De har väldigt lite fantasi och kräver mycket extern stimulans i form av att omvärlden (föräldrar, pedagoger) ska ge dem allt serverat på ett silverfat. Det sjukaste är att de kan stå i ett rum fyllt med leksaker och säga att det inte finns något att göra. 

Vad ligger denna rädsla i att ett barn ska ha tråkigt? Är man en dålig förälder bara för att man inte alltid är där och närvarande? Jag upplever att många föräldrar har just det tankesättet: att de är sämre för att de inte hinner med att leka alla dygnets timmar. Men oftast är det föräldrar som valt tillfällen att vara närvarande och pushat för självständighet och egen lek som har barn som har en hejdundrande fantasi och kan leka självständigt utan att löpa amok.

Kan inte relatera till din beskrivning alls. Detta handlar inte om att ha tråkigt? mina barn har aldrig haft surfplattor eller något sånt heller? hamnar mina barn på en bra plats kan dom leka i flera timmar utan problem. Jag roar dom inte? du utgår dessutom från att alla förskolor har en egen gård, detta stämmer inte. 

I en begriplig miljö kan barnen som sagt leka? men mina barn kan fastna vid saker som inte är bra. Om jag skulle ta med dom till biblioteket idag så skulle dom springa konstant och försöka dra upp en dörr och dra igång ett larm i byggnaden. Dom är helt fixerade vid den dörren då. Ingenting är intressant förutom den dörren. Frågan är om någon normal människa skulle åka 40 minuter enkel väg och det är vad som händer, motsvarande saker kan hända i ett naturområde. Barnet har bestämt sig för att hoppa i en djup sjö. Då kommer all tid ligga på att springa ner mot sjön och det enda jag får ägna mig åt är att bära tillbaka barnet? ser du seriöst Mitt problem då som att jag vill inte att mina barn ska ha tråkigt?

mitt perspektiv är att situationen är ohållbar. Skogen kan absolut funka men då ska det varit andra saker innan. Samma sak med biblioteket.. 

Mitt ena barn som är under två år kan spela enkla låtar på pianot liksom, båda kan sitta i timmar och lyssna på böcker Som jag läser för dom?. Men detta funkar enbart om det hänt andra saker innan som varit fysiskt krävande. 

 

Det var ju bra. Det lät som att det generellt är olämpligt för barn där du bor.

Vad säger du om det andra jag skrev i mitt första inlägg? Om överstimulering?

Tvivlar starkt på det. Det som funkar är när det är lite folk omkring oss och tydliga och konkreta saker. Typ ett rum med tydliga leksaker. Typ en post där man kan sortera post, det finns säckar som breven är i. Det är begripligt. 

Då kan dom hänga i flera timmar i streck. Bara leka med lera hemma resulterar i om vi inte varit vid en sån här lekaktivitet innan att barnen enbart sitter och pressar in degen i munnen tills dom kräks. Ingen bra aktivitet. Så en sån där lekplats där det är tydlig, stor yta och 4-6 barn till där då funkar det.

På förskolan får dom gå in på storbarnsavdelningen flera gånger i veckan för att där är dom fantastiska. Dom kan prata med andra barn och dom kan leka med ett annat typ av material.