Inlägg från: Anonym (M) |Visa alla inlägg
  • Anonym (M)

    Olidligt att vara hemma med små barn under ledigheten

    Men har du ingenstans ute ni kan vara som är hyfsat avskärmat? Nu bor ju jag på landet så bara öppna dörren och ut, men så små barn behöver ju inte så mycket, pinnar och dyl. Räcker långt. Jag var ofta ute och gick med barnen även när de var så små, hade alltid vagn med så man kunde stoppa ner dem om de blev trötta i benen. Sedan upptäckte man världen och naturen. Blev mycket lugnare inne sen, hade inte gått annars då mina barn har oändligt med energi!

    Sedan såklart blir det en del jagande och tjatande när de är så små eftersom dem inte förstår vad som är farligt osv. Men sen blir det ju enklare om man blir mer avslappnad med saker som faktiskt inte är farligt som smuts och kladd ;) jag har helt enkelt låtit barnen plaska runt i vattenpölarna och gegga med leran, visst inte jättekul för en annan efteråt med allt det blöta och smutsiga, men barnen hade haft jättekul. En spade, en hink och en vattenpöl var ju toppen! 

    Sedan varar ju inte detta för evigt ;) det blir bättre, även om de fortfarande kommer vara små energiknippen kommer de allt eftersom klara mer och mer själva.

  • Anonym (M)
    Anonym (Inte ledig) skrev 2024-12-31 01:06:32 följande:

    Handlar ju mer om att barnen inte gör det jag anser vara lämpligt. vattenpölar och liknande är inga problem. Utan här handlar det om att springa ut i vägen och att springa ner i en sjö. 


    Så absolut finns det massor att upptäcka. För det barnet som har ro till detta. På somrarna har det varit enklare när jag bott hos mina föräldrar. Dom har jättemycket parker utanför huset och om det exempelvis kommer för mycket barn när vi är ute säger vi så mina ungar börjar göra olämpliga saker, då går vi till en annan lekpark, skogsdunge. 


    Det är sällan jag sätter barnen i vagnen för att dom är trötta utan för att det är omöjligt att hantera att dom ska springa ut i vägen den 20e gången och jag inte vill bära runt på någon som skriker, slår mig i huvudet. Gör sig otymplig så kan riskerar att tappa barnet. Det absolut bästa då är vagnen. Dom kan inte skada sig själva eller andra. Och jag riskerar inte att skada barnen som behöver lyfta bort barnet. Det blir liksom svårt att lyfta bort någon som gör något farligt som ålar sig samtidigt. Det är även situationer när ena ungen springer fram och sliter av ett litet barn dennes mössa och springer iväg med den. Jag kan inte tillåta barnen att bete sig så. Självklart måste man ha förståelse för barn. Men jag uppskattar att skapa aktiviteter som funkar. Hemmaaktiviterer kan vara fantastiska och vi kan sitta och pyssla. Men då behöver mina barn enormt mycket rörelse innan. Om dom varit fysiskt aktiva i 6 timmar på dagen så kan vi läsa böcker i två timmar sedan utan problem. Utan rörelse får jag mer boken i huvudet. 


    Ja absolut lätt att det blir tjatande, men hur hanterar du när de gör saker de inte får eller rent av farliga saker? Hur pass ofta är ni ute i sådana miljöer? Självklart påverkar det hur pass vana de är och om de lärt sig vad som är okej och inte. Sen är det jobbigt när de är så små och inte har något vett ;)

    Jag har varit stenhård med oacceptabelt beteende alltså vara elak mot andra eller rentav farliga saker. Har de inte kunnat bete sig vad gäller sånt ja då har det helt enkelt blivit fast i vagnen och hem och ha tråkigt, en direkt konsekvens. Detta är ju absolut enormt tråkigt och jobbigt men det är sällan jag behövt göra något sånt mer än en-två ggr för samma sak. Men det gäller ju då att vara konsekvent, säger du att de får en chans till ja då är det en chans. Självklart inget man tar till direkt, man börjar ju med en tillsägning och sen tar man barnet från situationen och förklarar varför och att om de fortsätter blir vi tvungna att lämna. Sen nästa gång det händer påminner man om vad som hände sista gången, det brukar vara effektivt. 

    Jag var ju ute med barnen jämt vilket ju allt eftersom gjorde att barnen visste hur man beter sig. Sen är ju barn olika såklart. Jag har en av varje, en lite mer eftertänksam och försiktig och den andre en riktig daredevil på alla sätt. Men båda fullkomliga energiknippen, de var i skolåldern första gången jag tog dem på bio för innan det hade de aldrig klarat av att sitta i en biograf. Museum skulle jag aldrig tagit mina barn till heller, numera är det däremot något de skulle uppskatta och klara av. Men när mina var så små var det i första hand utomhusaktiviteter som var bäst.

    Sedan hjälper det att prata mycket och rikta deras fokus, exempelvis: titta här vilken fin sten, kan ni hitta fler fina stenar? Ser ni hur den här stenen glittrar om man vrider på den såhär. Ska vi ta med dem hem och se om dem ändrar utseende när de torkat? Eller, titta på den bilen vilken färg har den, och den, och den?
  • Anonym (M)
    Anonym (Inte ledig) skrev 2025-01-01 21:10:06 följande:

    Kan inte relatera till din beskrivning alls. Detta handlar inte om att ha tråkigt? mina barn har aldrig haft surfplattor eller något sånt heller? hamnar mina barn på en bra plats kan dom leka i flera timmar utan problem. Jag roar dom inte? du utgår dessutom från att alla förskolor har en egen gård, detta stämmer inte. 

    I en begriplig miljö kan barnen som sagt leka? men mina barn kan fastna vid saker som inte är bra. Om jag skulle ta med dom till biblioteket idag så skulle dom springa konstant och försöka dra upp en dörr och dra igång ett larm i byggnaden. Dom är helt fixerade vid den dörren då. Ingenting är intressant förutom den dörren. Frågan är om någon normal människa skulle åka 40 minuter enkel väg och det är vad som händer, motsvarande saker kan hända i ett naturområde. Barnet har bestämt sig för att hoppa i en djup sjö. Då kommer all tid ligga på att springa ner mot sjön och det enda jag får ägna mig åt är att bära tillbaka barnet? ser du seriöst Mitt problem då som att jag vill inte att mina barn ska ha tråkigt?

    mitt perspektiv är att situationen är ohållbar. Skogen kan absolut funka men då ska det varit andra saker innan. Samma sak med biblioteket.. 

    Mitt ena barn som är under två år kan spela enkla låtar på pianot liksom, båda kan sitta i timmar och lyssna på böcker Som jag läser för dom?. Men detta funkar enbart om det hänt andra saker innan som varit fysiskt krävande. 


     


    Alltså dina exempel på miljöer som inte funkar är ju miljöer där det ju inte skulle funka med de flesta småbarn. Biblioteket är ju rätt tråkigt för de flesta småbarn och att då fokusera på det som verkar mest spännande, dörren, är ju då inte så konstigt. 

    Varför måste det varit andra saker innan skogen? Det förstår jag inte riktigt. 

    Du skriver också i ett annat svar att de funkar i begripliga sammanhang, men då som jag uppfattar det väldigt tydligt och uppstyrt. Men vad händer som ni är som i skogen och du styr upp en lek för att visa dem hur man gör? Självklart är det enklare att göra saker som är tydliga hur man gör, det som inte är självklart kan man ju behöva visa. Att de börjar äta lera för att de inte förstår hur man gör, ja då visar man dem hur man gör? 
  • Anonym (M)
    Anonym (Inte ledig) skrev 2025-01-01 22:56:52 följande:

    Jag vill inte styra alls? jag vill kunna göra samma sak som när dom leker på posten stället.., sätta mig ner och låta dom leka. 


    I skogen så går vi inte till sjön, dom springer däremot bara dit som dårar i den riktningen?. det är bara det som är intressant en dålig dag? 


    Okej men det är ju väldigt små barn, de behöver ju fortfarande mycket vägledning. Speciellt i miljöer där de inte är vana att leka, och alltså inte riktigt vet hur man kan/får leka. Om de är vana vid tydlig uppstyrd lek eller där de har andra barn att ta efter, är det inte konstigt om de har svårt för det mer fria på egen hand, där det ofta krävs lite mer fantasi. 

    Men vad gör du själv om ni är i skogen? När de springer mot sjön? Har du visat dem exempel på vad man kan/får göra? Är du delaktig i leken alls, eller släpper du dem och hoppas de ska komma på något själva? 
  • Anonym (M)
    Anonym (Inte ledig) skrev 2025-01-01 23:35:18 följande:

    Tro mig vad jag har försökt med saker.. det jag svarade på va att jag vill styra och att barnen kan hitta på något själv.? 

    Jag har inget egenintresse i att vilja styra. Jag försöker vägleda, rikta fokus på något som kan vara spännande. Det funkar 2 minuter och sedan ska dom springa iväg mot vattnet. 


    Så det jag syftar på är att jag märker att platser som dom förstår sig på direkt behöver jag inte anstränga mig så otroligt mycket för att det ska funka. Det är inte så att jag inte förstår att jag måste anstränga mig. 


    Men logiken här just nu är noll. Jag ska låta barnen ha tråkigt för att dom ska lära sig att aktivera sig.

    Detta fungerar enbart i någon anpassad lekhörna på ett museum. Där kan dom leka i timmar utan problem och knappt någon inblandning av mig. 


    Men om jag gör detta så blir dom tydligen överstimulerade när jag säger att allt funkar och alla är nöjda och glada. 


    Om jag tar med dom ut i skogen så ska dom få upptäcka själva Enligt råden. Det går inte för dom ska bara göra sånt man inte får. Platsen är inte intressant för barnen? Jag försöker avleda och aktivera och vet om att dessa problem inte existerar med några andra föräldrar omkring oss med barn och när vi har organiserade lekar. Då får dom vägledning och allt funkar.. men då överstimulerar jag tydligen barnen och borde låta dom vara? 


    Jo men med så små barn måste man ju ändå vara delaktig i det dem gör, utan att för den skull styra i allt de gör. 

    Och alltså barn måste ju lära sig att aktivera sig själva också men samtidigt när de är så små har de ju absolut inget konsekvenstänk eller förmåga till riskbedömning därför måste man ju som förälder ändå vara med för att förhindra farliga eller dumma situationer. Att du är MED barnen och delaktig i det dem gör är inte en motsats till att låta dem upptäcka själva. 

    Självklart behöver du ju inte anstränga dig lika mycket i miljöer som är avgränsade och tydliga för barnen vad de ska göra. Det finns ju liksom inte mycket utrymme för barnen att göra annat än just vad platsen är avsedd för. Men uppenbarligen funkar ju dessa platser inte för er just nu vilket var problemet du tog upp. Men inget utav förslagen folk kommer med passar ju, men som det verkar är ju problemet snarare just att barnen faktiskt inte är alls vana vid att vistas längre stunder i miljöer som inte är avgränsade och/eller tydligt uppstyrda. Varför du blir tvungen att anstränga dig mycket mer. 

    Det kräver ju mer engagemang som förälder för att få barnen trygga i sådana miljöer, dels för att det finns fler riskmoment på sådana platser som barnen måste lära sig att hålla sig borta ifrån exempelvis. Det kräver ju också mer i form av fantasi och frihet eftersom inget är uppstyrt eller tydligt dikterat hur man leker exempelvis i skogen. Vilket också kräver mer från dig som förälder oavsett hur lugna eller vilda barn du har. 

    Men alltså vad är det för lekar eller liknande du gör med dem när ni är ute?
  • Anonym (M)
    Aliona skrev 2025-01-02 09:20:36 följande:

    Nej, att låsa dörren är en konsekvens när gränsen redan är överskriden. I dina inlägg pratar du om hur saker spårar ur, hur det blir kaos, hur barnen styr och begränsar er tillvaro genom att inte klara av för barn vanliga miljöer. Till viss del beror det på att barnen inte får sina behov tillgodosedda, till viss del pga du som föräder ger dem möjlighet genom att inte ha tillräckligt tydliga och strikta regler och kontroll. Det är där jag tänker att du kan behöva hjälp i föräldrarollen. 


    Jag gav fler tips än Friskis och utgym. Det finns möjligheter men inte en enda gång i hela din tråd har du tagit till dig de tips du fått utan kommenterar vad du inte har och inte kan. 


    Jag håller med, på det hon skriver låter det som att problemet är just de situationerna där hon måste ansvara för att barnen leker på ett säkert sätt. För enligt henne beter sig ju barnen felfritt så snart det är andra med som visar vad som ska göras och det är mer uppstyrt. 
Svar på tråden Olidligt att vara hemma med små barn under ledigheten