Var jag elak?

Och nu sitter jag och har ångest för att jag reagerade, blev sur och ställde in. För nu tycker han säkert att jag är en jobbig, krävande och kvävande tjej och det orkar han inte med. 

Jag får liksom inte visa mina negativa känslor i förhållandet. Är jag ledsen för något får jag på min höjd ett "oj så vad jobbigt", ställer jag rimliga krav känner han sig trängd, blir jag sur är det ett för "tungt ansvar" att ha ett förhållande och det orkar han inte med.

Radiotystnad i flera dagar från hans sida - inga problem! Han låter skitsur och distanserad i telefon - och? Han kände ju så just då. Han orkar inte träffas för han ska typ tvätta - inget konstigt med det!
Och jag bara sitter och accepterar det. Men när jag är mänsklig, nej då är det asjobbigt. 

Ett exempel: jag var jätteledsen för en sak som hände för några månader sen. Jag orkade inte åka hem till honom (inte för att jag var trött efter att ha umgåtts med andra eller för att jag skulle dammsuga) utan för att jag var väldigt ledsen. I ett normalt förhållande hade han ju sagt; jag kommer, du är inte ensam, jag vill vara hos dig när du är så ledsen.
Men nej. Hans respons? "Jaha är du ledsen, nej men då ska vi inte ses I helgen".

Detta är tråden där du skriver att du gjort slut snart. Dra inte ut på det. Han är inte för dig.

Men du, han låter inte som någon du ska vara med. Strunta i om du var elak eller inte. Tycker inte att du ska vara med någon som får dig att känna så och som inte vill ses när du är ledsen. (Dejtade en sådan kille. Jag grät för att en vän hade dött, då förstörde jag kvällen.)

Jag hoppas verkligen att jag vågar ta det steget!
Men det är som om han är ett beroendeframkallande gift. Jag tänker logiskt att han är en stor jävla självisk skithög. Ändå har jag inte styrkan att bryta mig loss?

Jag tycker som du att han inte prioriterar dig, och han visar föga intresse. Det låter inte som en bra relation, med tanke på vad du skrivit. Men sen vet vi inte mer än det vi har sett du skrivit här, men det låter inget vidare.

"Be a priority, not an option"

Precis, han har varit jätteelak mot mig många gånger och jag har också rätt till mina reaktioner. Han betedde sig fruktansvärt mot mig för något år sen, kastade min kärlek till honom, vår kärlek, rakt i ansiktet på mig. Den hade inte betytt nåt, det hela hade varit trevligt men han kände absolut ingenting alls för mig. Allt han sagt och gjort var bara stundens ingivelse som jag antingen misstolkat eller hittat på (!). Svårt att misstolka "jag älskar dig du är mitt livs kärlek" va? Jag borde ju ha fattat att han egentligen menade "du är inte mer än ett helgnöje för mig när det passar och jag slänger dig åt sidan som en sopa när jag tröttnat"!

Han har varit så här hela tiden i perioder. Sen kommer det några månader när han är jättefin och engagerad. För att plötsligt bli tyst, irriterad och kall. Som om han straffar mig för något som jag inte vet vad det är. Får mig att känna mig som en belastning. Helt utan förklaring eller orsak. Det ger mig jättemycket ångest, det här ambivalenta beteendet.

Så var det för mig också, men jag var manipulerad av en kvinnlig narcissist. Hon var helt utan empati, det handlade bara om henne.

Det sätter sig i huvet, men det är först när man får tid utan de kan styra dig, då kan man reflektera och förstå vad man utsätts för.

Nu säger inte jag att han är narcissist, men jag tror att du kanske behöver en paus så du får tid att reflektera över er relation.

Kan du tänka dig med honom och hans arroganta oempatiska sätt ett, två eller tre år framåt?

aldrig få visa dina känslor och få en kram och förståelse istället för att känna dig som den som förstör stämningen?

att inte bli prioriterad och bekräftad när du behöver det?

att du inte ska få vara hela ditt potentiella jag och duga som du är?

Kärlek ska inte göra ont, inte göra att man tassar på tårna och förminskar sina egna känslor, anpassar sig för en annan till den milda grad att man tas för given!

Du är värd att bli bekräftad i vått och torrt och växa tillsammans i en sund kärleksrelation där ni känner er lika trygga, älskade och bekräftade.

Släpp denna kille nu och ta tillbaka ditt självvärde.

Har inte denna kille ändrats än efter tre år känns det som att du inte kan förvänta dig så mycket mer.

Finns ju en anledning till att han har skilt sig.
Kanske han var lika självisk i den relationen.

Jag är hellre själv än i en toxisk relation.