Partner tycker jag är en ekomisk börda

Jag är politiskt engagerad, men tack ändå.

Synd att du skiter i barn med psykisk ohälsa samtidigt som du mjölkar mamma staten på pengar själv, till ett faderslöst barn allt pga dig.

 Är ju dock hundra gånger bättre att ha EN sund förälder än en förälder + en helt värdelös förälder. Gå och sprid ditt aktivistiska skit någon annanstans.

Jag är väldigt nöjd med mitt beslut kring hur jag har fått barn. Bättre att göra så som jag gjort än att få barn med något jäkla stolpskott. Min övertygelse är dock att det bästa för barnet är att ha två vettiga föräldrar. Tyvärr kunde inte jag ge det till mitt barn. Men det jag kan ge är fullt tillräckligt. 

Mannen som ts skriver om i tråden verkar dock inte vara intresserad av att ta hand om sitt barn. Jag tänker att sånt ger ett barn större men för livet än att aldrig ens ha haft en pappa. Det finns liksom ingen som väljer bort dig då. 

Jag kanske har fel men jag tycker att det låter som att han är orolig för ekonomi och depression. Låter ju märkligt att han var annorlunda innan och nu inte gör något. Mitt råd är att du försöker prata med honom en dag när han verkar må lite bättre. Han kanske behöver hjälp att förstå varför han mår dåligt? 

Gör du det på riktigt eller tycker han bara det?

om hushållssysslor blir en börda för dig gör du som han: struntar i det. var med barnet istället.

tycker du ska protokollföra era gemensamma utgifter och hushållsarbeten. Ert barn går under gemensamma utgifter. tycker inte att den som får mindre pengar ska betala mer än den som får mer pengar. det borde han förstå? om han köper kläder t ex så behöver han inte swisha dig.

men har du ett orealistiskt shoppingbegär och köper nya och onödigt dyra kläder till barnet kan jag fatta att han ledsnar.

när han är hemma så ska han göra lika mycket som dig. Mitt barns pappa vägrade t ex tvätta barnets kläder ?det är inte mina kläder!? nej..det inte mina heller..men våran bebis kan ju inte tvätta själv..

Fattar mig inte på er som skaffar barn när man har delad ekonomi. Man har enligt mig missuppfattat hela poängen med en familj, man er en enhet, man blir ett. Även om man har egna liv på sidan så är grundläggningen att man går in med allt i den enheten.

Men ska tilläggas att hennes man betalar hela hyran och elen och stor del av maten samt swishar henne pengar för att hon inte ska ha slut med pengar.
Sen är det inte konstigt att den som är hemma under dagen gör mer hemma eftersom man är hemma lika mycket att den som jobbar och tjänar pengar medans den andra är föräldraledig också betalar mest hemma, men det verkar han göra eftersom han aldrig låter henne vara pank på kontot.
Han tycker att det slösas för mycket, men ts har inte berättat hur mycket pengar som går till vad och det är svårt för oss att ge objektiv feedback. 

Håller verkligen inte med.

"Det jag kan ge är fullt tillräckligt"? Vad händer som du skulle bli sjuk, eller i värsta fall dö? Vem ska ta hand om barnet då?

När pappan, oavsett engagemang, går bort så ärver barnet. Vem finns att ärva nu?
Och jo, jag är medveten om att inte alla lämnar ett arv efter sig men den stora majoriteten gör det. OCh det berövar du ditt barn.

Sedan är det käpprätt åt varmare breddgrader att staten ska leka farsa och ge dig underhåll. Underhållet ska föräldern som inte har hand om barnet stå för, och det var knappast staten som gjorde dig gravid. Eller jo, på sätt och vis men jag tror att andemeningen går fram.

Ok, inseminera, gör det. Men stå för fiolerna själv. Det är inte mer än rätt.

Man MÅSTE diskutera ekonomin INNAN man skaffar barn.

Detta för att många män tyvärr försöker komma undan så billigt som möjligt, medan kvinnan subventionerar familjen under barnåren och betalar för det med mindre besparingar och lägre pension.

Att ta ansvar för sina egna barn är inte något män tycker att de ska göra numera, och då slutar det med att kvinnan får dra lasset tills hon tröttnar och sen drar mannen tillbaka varenda öre han kan från de stackars barnen.

Jag hade vägrat barn om inte FL delades lika.
Nu hade vi relativt lika löner men det är annars egentligen den som tjänar minst som inte har råd att vara hemma i åratal och tappa pension.

Om den med högre lön är så satans duktig men trots det inte kan planera och spara för att fylla ut kassan så det räcker för att täcka ynka 7 månader till hens FL, då är man inte så ekonomiskt slug och borde nog väntat med barn lite till.

Ts och hennes man diskuterade detta innan, om du missat det.
Sedan backade mannen, men det är en annan fråga.

Utöver det, alla vill inte dela lika på ledigheten Jag ville det inte och fick ta all möjlig ledighet, ingen var gladare än jag.

Lättare att se era meningsskiljaktigheter om vi hade mer exakta siffror på era inkomster och utlägg.

Svårt att ta någons parti efter din beskrivning eller hjälpa till att stötta.

Att pappan inte knyter an till sonen är en annan femma, han borde verkligen LÄNGTA ihjäl sig efter sonen efter arbetsdagen och bara vilja umgås och mysa med honom!
Att han inte gör det tyder ju på ett stort problem, har du frågat om varför han är undvikande?

Har vi svaret här är det lättare att få en tydligare bild.

Att du tar större ansvar hemma under föräldraledigheten är kanske inte så märkligt men att pappan inte kan förvänta sig att det ska se exakt likadant ut som innan ni fick barn, att det kan ta tid att hitta nya rutiner med barn och att vissa sysslor ska delas på trots att du är f-ledig för alla barn är inte lika lätta och kan vara väldigt krävande och behöver mycket närhet.

När jag och min man skaffade barn och jag var f-ledig tog jag det mesta i hemmet för att jag KUNDE det men det är långt ifrån lika i alla hushåll.
Jag kunde småhandla i vardagen men de större inköpen planerade vi gemensamt och i det inräknades allt för barnet tex kläder, mat, leksaker, blöjor, apoteksvaror som salvor mm mm 
Där får man en gemensam tydlig inblick i vad barn kostar.

Tvätt och större städ tog vi gemensamt på helgen, men klart att jag slängde in en tvätt då och då under vardagen också, inga problem och särskilt inte när barnet var bebis och ändå sov den mesta tiden.

Det viktigaste i en relation och särskilt som när man har fått barn ÄR väll att må om varandra och stötta och vara lyhörda för varandras behov, avlasta varandra för att bryr som om sin partners välmåend,inte börja bråka om vem som har det jobbigast ( oavsett om man jobbar eller är f-ledig) eller betalar mest? Och självklar ha en VILJA att vara med sitt barn .

Kan ju vara att pappan har kommit in i någon slags kris och eller oro.
Kan det vara att han är orolig för ekonomin och att så mycket hänger på honom nu?
att han NU inser att barn och f-ledighet kostar?
Det behöver ni prata om.

Hur som helst, svårt att ge råd när man inte har en mer tydlig bild.

Och när en feg icke-man då backar på ingånget avtal bör kvinnan hastigt avlägsna sig från barnförrädaren och låta F-kassan sköta resten med underhåll etc.

Rätt många kvinnor har på senare tid skrivit om hur de fick bättre ekonomi (eller framförallt bättre kontroll på ekonomin) utan mansbebisen, för att en massa krav på dyra bilar och hus och dyr elektronik då försvann.

Vem vill bo med en opålitlig snålröv? Sparka honom åt helvete bara!

Ja, och sedan har de mage att gnälla på att deras kvinnor tröttnar på att ställa upp på sex och att det är kvinnor som i högre grad tar ut skilsmässa. Hehehe.

allt ska ske På lika villkor. man ska ställa upp för varandra. vill han inte diska så ska man väl kunna inte vilja ställa upp på hans jävla köttsliga begär varje kväll tex.

nej det är tydligen mycket värre. män saknar förmåga att tänka rationellt när det kommer till deras sociala relationer

Nej säkert var ingen gladare än du. Säkert inte barnet som inte fick chansen att vara hemma med båda sina föräldrar. 

Haha, jag är säker på att det är bäst att vara med den som faktiskt vill vara hemma.