Anonym (Hjälp)

Idag 06:22

23 svar

Treåringen har tagit över vad gör man?

Har en treåring son hemma som är,i brist på annan beskrivning, en terror just nu.

Han slåss, sparkas och nyps för att testa framför allt mig och har tagit nyp kring halsen på mig med för han märker att jag reagerat på det.

Allt blir krig om allt men att bli slagen, sparkas och nyps över hals varje dag är faktiskt otrevligt.

Vi ger honom jättemycket tid både ihop och enskilt. Sambon är föräldraledig med lillasyskonet och jag har gått ned på deltid för att äldsta ska få mer tid med föräldrar. Men han tar ändå som varje chans att starta ett bråk. Vi kan sitta och läsa,baka eller rita och poff kommer slag, spark eller nyp. Och sen är det BARA det han vill försöka,det blir en fix ide att han MÅSTE få slåss eller ta halsgrepp. Bryter jag då och byter med sambon blir äldsta helt tokigt ledsen att han inte får vara med mig mer...

Jag orkar inte ha det såhär. Vem kan man vända sig till för stöd? Om det här är treårstrots klarar jag det inte längre.

Anonym (Gm)

Idag 06:26

#1

Jag tycker det låter som att ni har kommit fram till en väldigt bra strategi att bryta och byta när han gör sina hyss. Det är viktigt att göra samma sak när du är ensam. Sätt ner honom på golvet, bryt leken eller samspelet och gå därifrån. Gör något annat en stund Och förmedla att du inte vill umgås när han gör sådär. Upprepa föralltid, han är stor och förstår.

Att han blir arg och förbannad för att han inte får vara med dig längre är bara känslan av att hantera en konsekvens och ingenting som är direkt farligt. Vad han gör med känslorna, om han blir mer utåtagerande, är naturligtvis en annan sak. Har ni pratat med BVC? Får ni någon vägledning där?

TvillingmammaVästgöte

Idag 06:26

#2

Hur fungerar han på förskolan?
Kan det vara något barn som slår honom och är jobbig där? Det är ju inte helt ovanligt. Föreslår att du tar ledigt en dag och är med sonen en dag på förskolan. Det gjorde jag och upptäckte att min son inte fick vara med och leka , han var utfryst.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Idag 06:33

#3

TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-21 06:26:58 följande:

Hur fungerar han på förskolan?
Kan det vara något barn som slår honom och är jobbig där? Det är ju inte helt ovanligt. Föreslår att du tar ledigt en dag och är med sonen en dag på förskolan. Det gjorde jag och upptäckte att min son inte fick vara med och leka , han var utfryst.

Han är lugn och snäll enligt personalen. Men det kan ju vara vad som. Vi ska faktiskt göra så och be om att vara med em dag eftersom vi börjar tro att han faktiskt har det tufft där, det har smugit fram att ett barn slagit honom för ett tag sen (det barnet är dock inte kvar då det behövde andra resurser).

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Idag 06:36

#4

Anonym (Gm) skrev 2024-11-21 06:26:45 följande:

Jag tycker det låter som att ni har kommit fram till en väldigt bra strategi att bryta och byta när han gör sina hyss. Det är viktigt att göra samma sak när du är ensam. Sätt ner honom på golvet, bryt leken eller samspelet och gå därifrån. Gör något annat en stund Och förmedla att du inte vill umgås när han gör sådär. Upprepa föralltid, han är stor och förstår.

Att han blir arg och förbannad för att han inte får vara med dig längre är bara känslan av att hantera en konsekvens och ingenting som är direkt farligt. Vad han gör med känslorna, om han blir mer utåtagerande, är naturligtvis en annan sak. Har ni pratat med BVC? Får ni någon vägledning där?

Jo jag har gjort så med, blir det slag och så är leken just då slut för att det inte är kul längre. Han blir ju superarg då med, men hellre det än att fortsätta en sits där han bara vill gå på mig som lek.

Bvc ger noll hjälp. Vi fick ett telefonnummer till nån stödenhet men de gav bara en föräldrakurs per år och den var först sent i vår.

Anonym (J)

Idag 07:04

#5

Går det att känna när han är på väg att explodera? Försök lära er se tecken och avled direkt när ni ser dem. Byt aktivitet. Börja dansa, kittlas (om han gillar det), tramsa. Gör något oväntat som att sätta kritburken på huvudet som en hatt. Något som får honom att byta spår. Om ni gjorde något stillasittande när tecknen kom, börja röra på er.

Och när det blir utbrott hade jag gjort som du beskriver. Ta bort honom från det ni gör. Byta vuxen och du går iväg. Mitt barn kunde också få såna där utbrott och behövde då vara ensam för att lugna ner sig. Men det får ni ju känna av om det passar ert barn.

Anonym (Sofia)

Idag 07:53

#6

Låter verkligen kämpigt.
Har ni observerat VAD det är som triggar dessa känslor?
Hur är språket?
Det känns som att han har ett behov som han inte kan uttrycka och går i affekt kanske bara trots eller båda.

Jag har en metod som jag använder när jag försöker att reda ut konflikter med barn för att förstå situationen som skett och det är genom att rit prata.
Kort och gott ritar jag miljön där situationen har skett och pratar lugnt kring miljön och jag placerar de inblandade i miljön och fokuserar på ansiktsuttrycken och kroppsspråket på de inblandade tex arga eller ledsna ögon och en hand som flyger upp och nyps (inget avancerat utan enkla streckgubbar) och beskriver / pratar under tiden tex att säga - Vi lekte med bilarna och hade jätteroligt ( då har gubben glad mun och ögon) sedan tutade jag med min bil bakom din och då blev du ARG??!! jag sade till dig att ok du vill inte att jag tutar men du blev bara argare och nöp mig??!!
Det gjorde ont och jag blev ledsen. Paus.
Vänta in om sonen säger något.
Är det tyst så kan du bara lugnt säga att man får bli arg ( frustrerad , besviken mm) men då måste man prata INTE göra illa någon.

Denna metod kan kanske funka för er.

Annats tycker jag att ni har hittat en bra metod och kämpar på.

Anonym (P)

Idag 08:44

#7

Anonym (Gm) skrev 2024-11-21 06:26:45 följande:

Jag tycker det låter som att ni har kommit fram till en väldigt bra strategi att bryta och byta när han gör sina hyss. Det är viktigt att göra samma sak när du är ensam. Sätt ner honom på golvet, bryt leken eller samspelet och gå därifrån. Gör något annat en stund Och förmedla att du inte vill umgås när han gör sådär. Upprepa föralltid, han är stor och förstår.

Att han blir arg och förbannad för att han inte får vara med dig längre är bara känslan av att hantera en konsekvens och ingenting som är direkt farligt. Vad han gör med känslorna, om han blir mer utåtagerande, är naturligtvis en annan sak. Har ni pratat med BVC? Får ni någon vägledning där?

Precis så har vi gjort. Våra barn har också haft perioder av svårigheter att kontrollera känslor och det är okej, men vi har dragit gränsen vid att bli fysisk. Då har vi genast brutit och klargjort att föräldern som blir slagen/nyp/riven inte vill vara med barnet när hen slåss/biter/rivs. Har vi varit två föräldrar hemma har den andre tagit över och har vi varit ensamma har vi lämnat situationen och gått in i ett annat rum. Sen har vi pratat och kramats och försökt utröna varför barnet blivit så argt.

Jag skulle vilja hävda att det upphörde rätt så snabbt när vi började göra så. Dessutom upplevde vi att barnen blev bättre på att förklara varför de blev så arga och därmed kunde vi hitta strategier för att avhjälpa det redan innan.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Idag 09:00

#8

Anonym (Sofia) skrev 2024-11-21 07:53:10 följande:

Låter verkligen kämpigt.
Har ni observerat VAD det är som triggar dessa känslor?
Hur är språket?
Det känns som att han har ett behov som han inte kan uttrycka och går i affekt kanske bara trots eller båda.

Jag har en metod som jag använder när jag försöker att reda ut konflikter med barn för att förstå situationen som skett och det är genom att rit prata.
Kort och gott ritar jag miljön där situationen har skett och pratar lugnt kring miljön och jag placerar de inblandade i miljön och fokuserar på ansiktsuttrycken och kroppsspråket på de inblandade tex arga eller ledsna ögon och en hand som flyger upp och nyps (inget avancerat utan enkla streckgubbar) och beskriver / pratar under tiden tex att säga - Vi lekte med bilarna och hade jätteroligt ( då har gubben glad mun och ögon) sedan tutade jag med min bil bakom din och då blev du ARG??!! jag sade till dig att ok du vill inte att jag tutar men du blev bara argare och nöp mig??!!
Det gjorde ont och jag blev ledsen. Paus.
Vänta in om sonen säger något.
Är det tyst så kan du bara lugnt säga att man får bli arg ( frustrerad , besviken mm) men då måste man prata INTE göra illa någon.

Denna metod kan kanske funka för er.

Annats tycker jag att ni har hittat en bra metod och kämpar på.

Språket är inte jättebra. Eller uttalet snarare så vi kämpar. Han pratar massor men vi jobbar på förståelsen. Får ingen remiss från bvc på det än

Hur hinner du rita när barnet är i affekt?

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Idag 09:00

#9

Anonym (P) skrev 2024-11-21 08:44:58 följande:

Precis så har vi gjort. Våra barn har också haft perioder av svårigheter att kontrollera känslor och det är okej, men vi har dragit gränsen vid att bli fysisk. Då har vi genast brutit och klargjort att föräldern som blir slagen/nyp/riven inte vill vara med barnet när hen slåss/biter/rivs. Har vi varit två föräldrar hemma har den andre tagit över och har vi varit ensamma har vi lämnat situationen och gått in i ett annat rum. Sen har vi pratat och kramats och försökt utröna varför barnet blivit så argt.

Jag skulle vilja hävda att det upphörde rätt så snabbt när vi började göra så. Dessutom upplevde vi att barnen blev bättre på att förklara varför de blev så arga och därmed kunde vi hitta strategier för att avhjälpa det redan innan.

Jag tycker ju vi gjort så men vi kanske får vara väldigt väldigt konsekventa en period kanske.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Idag 09:02

#10

Anonym (J) skrev 2024-11-21 07:04:48 följande:

Går det att känna när han är på väg att explodera? Försök lära er se tecken och avled direkt när ni ser dem. Byt aktivitet. Börja dansa, kittlas (om han gillar det), tramsa. Gör något oväntat som att sätta kritburken på huvudet som en hatt. Något som får honom att byta spår. Om ni gjorde något stillasittande när tecknen kom, börja röra på er.

Och när det blir utbrott hade jag gjort som du beskriver. Ta bort honom från det ni gör. Byta vuxen och du går iväg. Mitt barn kunde också få såna där utbrott och behövde då vara ensam för att lugna ner sig. Men det får ni ju känna av om det passar ert barn.

Ja, vi försöker, men det har varit svårt att hinna avleda eftersom det ofta kommer sjukt fort.

Treåringen har tagit över vad gör man?

INNEHÅLL