Treåringen har tagit över vad gör man?

Jag tror han är avundsjuk på bebis. Och nej spelar ingen roll att bebis inte är där just då utan kan vara något som påmint honom.

Får han vara med bebis? Välja kläder till bebis kanske? Pussa på bebis? Sitta i soffan och hålla bebis? 

Säger ni ofta akta bebisen eller nej inte kasta det kan komma på bebisen. 

När han är med ska ni så gott det går losats att bebis inte finns. Om bebis behöver göra en aktivitet(äta, byta blöja osv) och storebror måste vara med så ska han vara delaktig. 

Sitt inte och gulla med bebis i samma rum som storebror. Prata inte om bebis i samma rum som storebror.

Om storebror gör något fel mot bebis plocka bort bebisen och ge storebror uppmärksamhet. Genom att säga nej eller berätta att han gör fel, stärks känslan att jag är inte lika mycket värd som bebisen. Då eskalerar beteendet. 

Det kanske är lite hårda råd men med tanke på att han aggerar så kraftigt kanske det är värt att testa för att se om det är problemet. PS bara läst trådstart.

Har en treåring son hemma som är,i brist på annan beskrivning, en terror just nu.

Han slåss, sparkas och nyps för att testa framför allt mig och har tagit nyp kring halsen på mig med för han märker att jag reagerat på det. 

Allt blir krig om allt men att bli slagen, sparkas och nyps över hals varje dag är faktiskt otrevligt. 

Vi ger honom jättemycket tid både ihop och enskilt. Sambon är föräldraledig med lillasyskonet och jag har gått ned på deltid för att äldsta ska få mer tid med föräldrar. Men han tar ändå som varje chans att starta ett bråk. Vi kan sitta och läsa,baka eller rita och poff kommer slag, spark eller nyp. Och sen är det BARA det han vill försöka,det blir en fix ide att han MÅSTE få slåss eller ta halsgrepp. Bryter jag då och byter med sambon blir äldsta helt tokigt ledsen att han inte får vara med mig mer...

Jag orkar inte ha det såhär. Vem kan man vända sig till för stöd? Om det här är treårstrots klarar jag det inte längre.

Jag tror han är avundsjuk på bebis. Och nej spelar ingen roll att bebis inte är där just då utan kan vara något som påmint honom.

Får han vara med bebis? Välja kläder till bebis kanske? Pussa på bebis? Sitta i soffan och hålla bebis? 

Säger ni ofta akta bebisen eller nej inte kasta det kan komma på bebisen. 

När han är med ska ni så gott det går losats att bebis inte finns. Om bebis behöver göra en aktivitet(äta, byta blöja osv) och storebror måste vara med så ska han vara delaktig. 

Sitt inte och gulla med bebis i samma rum som storebror. Prata inte om bebis i samma rum som storebror.

Om storebror gör något fel mot bebis plocka bort bebisen och ge storebror uppmärksamhet. Genom att säga nej eller berätta att han gör fel, stärks känslan att jag är inte lika mycket värd som bebisen. Då eskalerar beteendet. 

Det kanske är lite hårda råd men med tanke på att han aggerar så kraftigt kanske det är värt att testa för att se om det är problemet. PS bara läst trådstart.

Autism.