Anonym (Hjälp)

Thu 21 Nov 2024 06:22

74 svar

Treåringen har tagit över vad gör man?

Har en treåring son hemma som är,i brist på annan beskrivning, en terror just nu.

Han slåss, sparkas och nyps för att testa framför allt mig och har tagit nyp kring halsen på mig med för han märker att jag reagerat på det.

Allt blir krig om allt men att bli slagen, sparkas och nyps över hals varje dag är faktiskt otrevligt.

Vi ger honom jättemycket tid både ihop och enskilt. Sambon är föräldraledig med lillasyskonet och jag har gått ned på deltid för att äldsta ska få mer tid med föräldrar. Men han tar ändå som varje chans att starta ett bråk. Vi kan sitta och läsa,baka eller rita och poff kommer slag, spark eller nyp. Och sen är det BARA det han vill försöka,det blir en fix ide att han MÅSTE få slåss eller ta halsgrepp. Bryter jag då och byter med sambon blir äldsta helt tokigt ledsen att han inte får vara med mig mer...

Jag orkar inte ha det såhär. Vem kan man vända sig till för stöd? Om det här är treårstrots klarar jag det inte längre.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Thu 21 Nov 2024 16:48

#41

Anonym (Blir vad du gör) skrev 2024-11-21 15:11:38 följande:

Jag har givit råd.
Mycket tydligt dessutom.

Flera andra medlemmar i tråden har också givit tydliga råd till dig.
Men tyvärr finner jag inte att du ens har försökt tagit till dig något enda av alla råd?

Tvärtom är mitt intryck tydligt att du avfärdar de flesta råd,
du är inte öppen för att resonera om rådet du får och vill inte veta mer om de råd som andra medlemmar försöker ge till dig, och du påstår i de flesta fall att du redan har gjort allt.

Ditt inlägg gör att jag stärks ännu mera i att vidhålla mitt tidigare tydliga råd till dig.

På detta forum har du inte möjlighet bestämma vilka som deltar i olika trådar och du har inte möjlighet bestämma att någon som du tycker är obekväm eller har en annan åsikt än du ska lämna din tråd eller någon tråd, så länge den håller sig till ämnet och reglerna.

Jag anser för övrigt att du inte följer trådens syfte utan endast vantolkar och går på mig som ts utan att läsa vad jag skriver. Jag tror inte du är i tråden för att hjälpa.

Jag har heller inte bestämt vem som får vara här, utan bara sagt att du är fri att gå och att jag inte har ett behov av att förändra just din åsikt. Det har jag inte.

Anonym (J)

Thu 21 Nov 2024 17:24

#42

En del som har relativt enkla barn tar gärna åt sig äran av det och tror att det är deras uppfostringsmetoder som är så himla fantastiska. Jag har två svåra barn (med olika svårigheter) och känner igen ditt sökande efter något som funkar. Man läser böcker, kollar på nätet mm men det där som funkar på andras barn funkar inte på ens eget.

En del barn blir tex inte alls paffa och lydiga av att man ryter ifrån, ropar aj högt etc, utan de blir triggade och ännu mer upprörda av det (affektsmitta). De barnen behöver att man är väldigt lugn och det är jättesvårt, mycket, mycket svårare än att ryta ifrån.

Räkan77

Thu 21 Nov 2024 17:49

#43

Anonym (J) skrev 2024-11-21 17:24:18 följande:

En del som har relativt enkla barn tar gärna åt sig äran av det och tror att det är deras uppfostringsmetoder som är så himla fantastiska. Jag har två svåra barn (med olika svårigheter) och känner igen ditt sökande efter något som funkar. Man läser böcker, kollar på nätet mm men det där som funkar på andras barn funkar inte på ens eget.

En del barn blir tex inte alls paffa och lydiga av att man ryter ifrån, ropar aj högt etc, utan de blir triggade och ännu mer upprörda av det (affektsmitta). De barnen behöver att man är väldigt lugn och det är jättesvårt, mycket, mycket svårare än att ryta ifrån.

Jag har långt ifrån enkla barn och han jag skrek på i bilen gällande säkerhetsbältet lyssnade typ aldrig på vad jag sa. Ja, för det mesta så gäller det att vara lågaffektiv och välja sina strider. Jag har tonåringar med npf så jag har valt mina strider på ett sätt jag aldrig hade kunnat drömma om.

Det jag försökte få fram var att man ibland måste ta i från tårna på ett sätt som känns onaturligt, just för att markera att visa saker är långt över gränsen, som tex att ta stryptag. Sen är det ju inte helt säkert att det funkar. Men det kan funka. På min yngsta tonåring funkar absolut ingenting just nu när det kommer till dålig beteende, men jag borde kanske följa mitt egna råd och välja ut något och tokmarkera.

Så ber om ursäkt TS om jag uppfattades som en besserwisser förälder, det var verkligen inte min mening. Och ja, du har ett barn som ger större utmaningar än de flesta och det beror inte på att du är en dålig förälder.

Räkan77

Thu 21 Nov 2024 17:51

#44

Räkan77 skrev 2024-11-21 17:49:40 följande:

Jag har långt ifrån enkla barn och han jag skrek på i bilen gällande säkerhetsbältet lyssnade typ aldrig på vad jag sa. Ja, för det mesta så gäller det att vara lågaffektiv och välja sina strider. Jag har tonåringar med npf så jag har valt mina strider på ett sätt jag aldrig hade kunnat drömma om.

Det jag försökte få fram var att man ibland måste ta i från tårna på ett sätt som känns onaturligt, just för att markera att visa saker är långt över gränsen, som tex att ta stryptag. Sen är det ju inte helt säkert att det funkar. Men det kan funka. På min yngsta tonåring funkar absolut ingenting just nu när det kommer till dålig beteende, men jag borde kanske följa mitt egna råd och välja ut något och tokmarkera.

Så ber om ursäkt TS om jag uppfattades som en besserwisser förälder, det var verkligen inte min mening. Och ja, du har ett barn som ger större utmaningar än de flesta och det beror inte på att du är en dålig förälder.

Och när jag menar ta i från tårna menar jag typ skrika sig hes och låta som en militär från en amerikansk film , det var det som behövdes för att min son skulle fatta allvaret.

Anonym (Toker)

Thu 21 Nov 2024 17:57

#45

Ställde in dem i källartrappen och stängde dörren. Stod på andra sidan och blockerade dörren tills de lovar att uppföra sig. Fungerade toppen. Efter några gånger fattar de grejen och uppför sig.

Anonym (Blir vad du gör)

Thu 21 Nov 2024 19:16

#46

Anonym (Hjälp) skrev 2024-11-21 16:46:34 följande:

Hur läser du ens?

Jag tackade och frågade hur rådet om att visa genom ritning kunde göras. Jag har bekräftat andra råd att vi gör så och sagt att de var bra. Jag avfärdade visserligen rådet om timeout men förtydligade vad jag menar med begreppet timeout och att jag höll med om att det är bra att avlägsna sig från en hetsig sits.

Jag har sagt att vi nog också ska prata med förskolan.

Det enda du däremot har gjort är att gå på mig som person utan att komma med konkreta råd.

Hur läser du ens?
Du har uppenbart fel i det du påstår att det enda jag gjort är att gå på dig.
Jag har givit mycket tydligt konkret råd.

Dessutom har jag resonerat, förtydligat och utvecklat.
Och bett dig om att utveckla och erbjudit ytterligare och mera konkreta råd efter att du utvecklat, men hittills utan svar.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Thu 21 Nov 2024 19:25

#47

Anonym (Blir vad du gör) skrev 2024-11-21 19:16:13 följande:

Hur läser du ens?
Du har uppenbart fel i det du påstår att det enda jag gjort är att gå på dig.
Jag har givit mycket tydligt konkret råd.

Dessutom har jag resonerat, förtydligat och utvecklat.
Och bett dig om att utveckla och erbjudit ytterligare och mera konkreta råd efter att du utvecklat, men hittills utan svar.

Jag avslutar vår diskussion här då du inte försöker hjälpa mig. Tack och hej från mig, jag lyssnar på de som ger konkreta råd med goda avsikter. De finns i tråden och jag är tacksam för dem.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Thu 21 Nov 2024 19:29

#48

Anonym (J) skrev 2024-11-21 17:24:18 följande:

En del som har relativt enkla barn tar gärna åt sig äran av det och tror att det är deras uppfostringsmetoder som är så himla fantastiska. Jag har två svåra barn (med olika svårigheter) och känner igen ditt sökande efter något som funkar. Man läser böcker, kollar på nätet mm men det där som funkar på andras barn funkar inte på ens eget.

En del barn blir tex inte alls paffa och lydiga av att man ryter ifrån, ropar aj högt etc, utan de blir triggade och ännu mer upprörda av det (affektsmitta). De barnen behöver att man är väldigt lugn och det är jättesvårt, mycket, mycket svårare än att ryta ifrån.

Tack! Jag har läst böcker, kollar på otaliga psykologikonton på instagram, talat med vänner. Jag gör det som står som råd men jag har (och sambon) haft svårt att hitta något som funkar bra enligt standardråden.

Det du skriver om triggning och affektsmitta känner jag så väl igen, har som sagt testat att ropa till - också då det nån gång gjort ont eller jag blivit så häpen att något träffat illa och gjort extra ont, men ja - den otroliga effekt en del verkar se uteblev ofta då och istället tittade barnet pafft på mig och härmade sen med skrik.

Så ja, det är inte alltid bara att läsa en sak, göra så, och så löser allt sig.

Anonym (Hjälp) Trådstartaren

Thu 21 Nov 2024 19:35

#49

Räkan77 skrev 2024-11-21 17:49:40 följande:

Jag har långt ifrån enkla barn och han jag skrek på i bilen gällande säkerhetsbältet lyssnade typ aldrig på vad jag sa. Ja, för det mesta så gäller det att vara lågaffektiv och välja sina strider. Jag har tonåringar med npf så jag har valt mina strider på ett sätt jag aldrig hade kunnat drömma om.

Det jag försökte få fram var att man ibland måste ta i från tårna på ett sätt som känns onaturligt, just för att markera att visa saker är långt över gränsen, som tex att ta stryptag. Sen är det ju inte helt säkert att det funkar. Men det kan funka. På min yngsta tonåring funkar absolut ingenting just nu när det kommer till dålig beteende, men jag borde kanske följa mitt egna råd och välja ut något och tokmarkera.

Så ber om ursäkt TS om jag uppfattades som en besserwisser förälder, det var verkligen inte min mening. Och ja, du har ett barn som ger större utmaningar än de flesta och det beror inte på att du är en dålig förälder.

Tack. Jag är också extremt trött och utmattad av att försöka vara en bra mamma, till nivån att mina egna skydd har givits ned och jag gråter lätt numer av ren trötthet. Ändå kämpar jag på för vad har man för alternativ? Mitt barn är också mellan striderna en helt underbar, finurlig unge med hög integritet, en bestämd vilja, och någon som går sin egen väg redan som treåring helt klart i hur livet ska vara- men de här trotsskoven är mer än jag nånsin förväntade mig just då inget verkar funka.

Och ja, jag har en gång - en gång - skrikit så mycket som du beskriver. Det var också en bilsituation när barnet trotsade genom att sätta sig och illvråla på maxvolym mot mig och försöka väcka syskonet som somnat, och jag körde på en trafikerad väg med dålig sikt. Jag röt i rejält. Det hjälpte inte. Jag fick stanna bilen vid första bästa plats, ringa pappan på högtalartelefon och be honom säga till. Hela den absurda grejen fick barnet att dämpa sig något men inte helt ändå, så det slutade med att jag fick hämta pappan och han fick bryta sin dag och ta barnet.
Hade otroligt dåligt samvete sen över att ha skrikit men där o h då var situationen rent trafikfarlig för oss alla.

Anonym (Toker)

Thu 21 Nov 2024 19:36

#50

Anonym (J) skrev 2024-11-21 17:24:18 följande:

En del som har relativt enkla barn tar gärna åt sig äran av det och tror att det är deras uppfostringsmetoder som är så himla fantastiska. Jag har två svåra barn (med olika svårigheter) och känner igen ditt sökande efter något som funkar. Man läser böcker, kollar på nätet mm men det där som funkar på andras barn funkar inte på ens eget.

En del barn blir tex inte alls paffa och lydiga av att man ryter ifrån, ropar aj högt etc, utan de blir triggade och ännu mer upprörda av det (affektsmitta). De barnen behöver att man är väldigt lugn och det är jättesvårt, mycket, mycket svårare än att ryta ifrån.

Det är antagligen uppfostringsmetoden också. Finns många sätt som fungerar bra. Finns många sätt som fungerar dåligt.

Tittar man på föräldrar som har besvärliga barn brukar det vara lätt som utomstående att fatta varför när man ser hur de uppfostrar ungen.

Treåringen har tagit över vad gör man?

INNEHÅLL