• Anonym (Hjälp)

    Treåringen har tagit över vad gör man?

    Har en treåring son hemma som är,i brist på annan beskrivning, en terror just nu.

    Han slåss, sparkas och nyps för att testa framför allt mig och har tagit nyp kring halsen på mig med för han märker att jag reagerat på det. 

    Allt blir krig om allt men att bli slagen, sparkas och nyps över hals varje dag är faktiskt otrevligt. 

    Vi ger honom jättemycket tid både ihop och enskilt. Sambon är föräldraledig med lillasyskonet och jag har gått ned på deltid för att äldsta ska få mer tid med föräldrar. Men han tar ändå som varje chans att starta ett bråk. Vi kan sitta och läsa,baka eller rita och poff kommer slag, spark eller nyp. Och sen är det BARA det han vill försöka,det blir en fix ide att han MÅSTE få slåss eller ta halsgrepp. Bryter jag då och byter med sambon blir äldsta helt tokigt ledsen att han inte får vara med mig mer...

    Jag orkar inte ha det såhär. Vem kan man vända sig till för stöd? Om det här är treårstrots klarar jag det inte längre.

  • Svar på tråden Treåringen har tagit över vad gör man?
  • Räkan77

    Har ni läst Martin Förstörs Fem gånger mer kärlek? Det är den bok man ofta i första hand blir rekomenderad för sen innehåller råd med evidens. Han har även skrivit fler böcker.

  • Anonym (Mamma)

    Just nu behöver ni inte hjälp utifrån. Håll fast honom om han slåss, bråkar, sparkar och bits. Säg ifrån att det inte är ok. Avbryt aktiviteten och låt honom vara på sitt rum, om han stannar där. Annars gäller det bara att hålla fast tills han inte är en fara för sig eller andra längre. Det är inte ok!!

  • Anonym (Hjälp)
    Räkan77 skrev 2024-11-21 09:12:06 följande:

    Har ni läst Martin Förstörs Fem gånger mer kärlek? Det är den bok man ofta i första hand blir rekomenderad för sen innehåller råd med evidens. Han har även skrivit fler böcker.


    Ja.
  • Anonym (Blir vad du gör)

    En treåring saknar naturligt förmåga att ta över.

    Om du upplever att en treåring har tagit över så är det du (ni) som har gjort så att treåringen tagit över.
    En treåring kan inte bära ansvaret för detta.
    Det är du som förälder och vuxen som bär ansvaret.

    Det blir vad du gör det till.
    Och treåringen blir den som du gör den till.

    Om din treåring skulle ha förmåga att ta över så skulle alla treåringar ha förmåga att ta över. Men så är det väl inte?

    Vad tror du själv är den största skillnaden mellan den treåring som tagit över och alla de andra treåringar som inte tagit över?
    Kan det finnas någon annan avgörande förklaring annat än att det är barnets förälder som är den mest avgörande skillnaden?

    Det är säkert möjligt för dig att finna än den ena och än det andra förklaringen till varför det har blivit så här med just din egen unika treåring (= bortförklaringar). Men inga förklaringar hjälper, oavsett om de är sanna och riktiga, det är ändå du som bär ansvaret och du är den enda som har möjlighet se till att det blir så som du gör det till.
    Att din treåringen blir den som du gör den till är ditt eget ansvar.

    Det är fullkomligt självklart att treåringen saknar förmåga att själv göra något åt detta och ingen treåring bär ansvaret för detta, hur unik din egen treåring än är.

  • Anonym (Hjälp)
    Räkan77 skrev 2024-11-21 09:12:06 följande:

    Har ni läst Martin Förstörs Fem gånger mer kärlek? Det är den bok man ofta i första hand blir rekomenderad för sen innehåller råd med evidens. Han har även skrivit fler böcker.


    Jag kan för övrigt säga att vi inte ger barnen 5 gånger mer kärlek och positiva ord än gnäll. Det är snarare 50 gånger mer. Sen de föddes har jag varit noga med att finnas nära jämt, ge trygghet, kramar, berätta att jag älskar dem . Efter varje sammanbrott pausar vi och andas och jag erbjuder kram och närhet. Utan något mer än att det bara är så. Inga motprestationer, inga krav på något mer än att de finns.

    Jag har vuxit upp och sett barn som inte fått det av sina föräldrar och jag har vuxit upp med föräldrar som givit mig en trygghet i att jag är värdefull och jag har sen jag varit liten insett skillnaden. 
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Blir vad du gör) skrev 2024-11-21 09:34:23 följande:

    En treåring saknar naturligt förmåga att ta över.

    Om du upplever att en treåring har tagit över så är det du (ni) som har gjort så att treåringen tagit över.
    En treåring kan inte bära ansvaret för detta.
    Det är du som förälder och vuxen som bär ansvaret.

    Det blir vad du gör det till.
    Och treåringen blir den som du gör den till.

    Om din treåring skulle ha förmåga att ta över så skulle alla treåringar ha förmåga att ta över. Men så är det väl inte?

    Vad tror du själv är den största skillnaden mellan den treåring som tagit över och alla de andra treåringar som inte tagit över?
    Kan det finnas någon annan avgörande förklaring annat än att det är barnets förälder som är den mest avgörande skillnaden?

    Det är säkert möjligt för dig att finna än den ena och än det andra förklaringen till varför det har blivit så här med just din egen unika treåring (= bortförklaringar). Men inga förklaringar hjälper, oavsett om de är sanna och riktiga, det är ändå du som bär ansvaret och du är den enda som har möjlighet se till att det blir så som du gör det till.
    Att din treåringen blir den som du gör den till är ditt eget ansvar.

    Det är fullkomligt självklart att treåringen saknar förmåga att själv göra något åt detta och ingen treåring bär ansvaret för detta, hur unik din egen treåring än är.


    Tack för dagens mest menlösa svar.  Mycket ord, inget innehåll. Känns det bättre så?
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Mamma) skrev 2024-11-21 09:12:42 följande:

    Just nu behöver ni inte hjälp utifrån. Håll fast honom om han slåss, bråkar, sparkar och bits. Säg ifrån att det inte är ok. Avbryt aktiviteten och låt honom vara på sitt rum, om han stannar där. Annars gäller det bara att hålla fast tills han inte är en fara för sig eller andra längre. Det är inte ok!!


    Nej, jag tror absolut inte på timeoutmetoder. En treåring har inte den konsekvensförmågan.
  • Anonym (Blir vad du gör)
    Räkan77 skrev 2024-11-21 09:12:06 följande:

    Har ni läst Martin Förstörs Fem gånger mer kärlek? Det är den bok man ofta i första hand blir rekomenderad för sen innehåller råd med evidens. Han har även skrivit fler böcker.


    Boken är utmärkt.
    Men hur skulle det hjälpa menar du att läsa en bok?

    Hjälper det då mera, blir det bättre, om ts läser fler böcker?

    Ts svarar "ja" och har alltså läst boken.
    Men ts läsande verkar inte ha hjälpt...
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (P) skrev 2024-11-21 08:44:58 följande:
    Precis så har vi gjort. Våra barn har också haft perioder av svårigheter att kontrollera känslor och det är okej, men vi har dragit gränsen vid att bli fysisk. Då har vi genast brutit och klargjort att föräldern som blir slagen/nyp/riven inte vill vara med barnet när hen slåss/biter/rivs. Har vi varit två föräldrar hemma har den andre tagit över och har vi varit ensamma har vi lämnat situationen och gått in i ett annat rum. Sen har vi pratat och kramats och försökt utröna varför barnet blivit så argt.

    Jag skulle vilja hävda att det upphörde rätt så snabbt när vi började göra så. Dessutom upplevde vi att barnen blev bättre på att förklara varför de blev så arga och därmed kunde vi hitta strategier för att avhjälpa det redan innan.
    Det här är ju så jag försöker. Eftersom språket inte är på topp än är det svårt att helt landa i en förståelse varje gång men jag märker ändå att barnet gärna försöker ge någon förklaring till varför det blev si eller så, så vi försöker med det nu. Det kan vara allt från att man ville hindra lillasyskonet från att ta något till att man är arg att någon måste gå på toa och inte leka, eller ledsen/arg att man inte får väcka den föräldern som sover för att man bara ville ha den föräldern just då. 

    Det är precis bara senaste tiden språket är så bra att man kan förstå något mer varifrån upprördheten kommer, men jag tror ju verkligen att det skulle hjälpa så mkt. Inte för att lösa problemet (någon av oss måste sova ibland på en morgon en h extra för att orka vaknätter tex) men att förstå gör det ju bättre för att förekomma och försöka förklara bäst vi kan varför saker är som de är och vad man kan ändra på.

    Just att bli fysisk har vi också en gräns, men det har blivit så otroligt mkt oftare sista tiden att det känns som det är väldigt mycket gränsdragningar. Tidigare var det nån gång ibland men nu har det eskalerat.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Hjälp) skrev 2024-11-21 09:36:59 följande:
    Nej, jag tror absolut inte på timeoutmetoder. En treåring har inte den konsekvensförmågan.
    Det kallas inte timeout, det är en naturlig konsekvens av dåligt beteende att man inte kan vara nära andra om man slåss, bits och annat.

    Av det jag läser i tråden är det största problemet att ni vuxna inte klarar av att sätta gränser. Antagligen tror ni att det är elakt eller barnplågeri eller annat, men så länge ni inte vågar vara vuxna så kommer den här treåringen ta över hela ert liv. Det kommer att bli ett rent helvete med åren.
Svar på tråden Treåringen har tagit över vad gör man?