-
Min sambo och jag har två barn och jag älskar honom men... Jag stör mig något så fruktansvärt på hans syster.Vi kommer ganska bra överens jag och hans syrra men det är ingen person jag hade valt att ha någon relation med överhuvudtaget om de inte hade varit syskon. Jag upplever henne som rätt självupptagen och ganska ytlig plus vi är mycket olika som personer. Hon är väldigt snygg (vilket hon är VÄLDIGT medveten om) och lägger stor vikt på hennes utseende, framgång och materiella ting. Vi är väldigt olika helt enkelt och det är väl ok. Jag har dock alltid blivit jämförd med henne på alla plan av min sambos mamma vilket har varit rätt jobbigt. Jag jobbar som sjuksköterska och hon har ett toppjobb där hon tjänar (enligt familjen) över 70.000 i månaden rätt ner i fickan. Min sambo har två andra syskon och de alla "curlar" den yngsta systern och höjer henne till skyarna vad hon än gör. Inte ens när hon lättvindigt pratar om alla partydroger hon och hennes pojkvän tar fastän dom är 30 år gamla kan dom kritisera henne. Hon sätts konstant på en piedestal och jag blir snart kräksjuk. Nu till problemet.Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år nu och jag har alltid velat gifta mig vilket han vet om. Hans mamma och bror har vid upprepade tillfällen insinuerat att min sambo aldrig kommer att fria och att minsta syrran minsann kommer hinna före oss. Inte särskilt snällt att säga till någon som går och väntar på att få frågan med andra ord... Nu har deras hånfulla skämt gått i uppfyllelse och hennes pojkvän som hon varit tillsammans med i inte ens två år har friat. Jätteroligt för dom givetvis men jag kan inte hjälpa att känna mig bitter över att min sambo inte verkar ha några intentioner alls på att fria och faktiskt verkar hata att ens prata om eventuellt giftermål mellan oss. Däremot blir han jätteglad och supertaggad över andras bröllop och nu då hans systers förlovning. Det gör ont.En annan grej som gjort väldigt ont är att året jag fyllde 30 år så gav han mig ingen present, inte ens ett kort. Däremot fick hans syrra som fyllde 28 då ett presentkort på spa för 1000kr. Nu häromveckan så var det hennes tur att fylla 30 (dagen hon även blev friad till) och min sambo vill bjuda henne på en spadag igen. Känner mig så förödmjukad av att han kan spendera mycket pengar och tanke på sin syster men inte på mig.Är jag bara avundsjuk eller har jag rätt att vara ledsen???
-
Svar på tråden Stör mig på hans syster
-
Oh my fucking God, vilken familj du satt dig själv tillsammans med! Och din sambo är DUM I HUVUDET! På riktigt!Anonym (Less och ledsen) skrev 2024-10-26 23:19:22 följande:Stör mig på hans systerMin sambo och jag har två barn och jag älskar honom men... Jag stör mig något så fruktansvärt på hans syster.Vi kommer ganska bra överens jag och hans syrra men det är ingen person jag hade valt att ha någon relation med överhuvudtaget om de inte hade varit syskon. Jag upplever henne som rätt självupptagen och ganska ytlig plus vi är mycket olika som personer. Hon är väldigt snygg (vilket hon är VÄLDIGT medveten om) och lägger stor vikt på hennes utseende, framgång och materiella ting. Vi är väldigt olika helt enkelt och det är väl ok. Jag har dock alltid blivit jämförd med henne på alla plan av min sambos mamma vilket har varit rätt jobbigt. Jag jobbar som sjuksköterska och hon har ett toppjobb där hon tjänar (enligt familjen) över 70.000 i månaden rätt ner i fickan. Min sambo har två andra syskon och de alla "curlar" den yngsta systern och höjer henne till skyarna vad hon än gör. Inte ens när hon lättvindigt pratar om alla partydroger hon och hennes pojkvän tar fastän dom är 30 år gamla kan dom kritisera henne. Hon sätts konstant på en piedestal och jag blir snart kräksjuk. Nu till problemet.Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år nu och jag har alltid velat gifta mig vilket han vet om. Hans mamma och bror har vid upprepade tillfällen insinuerat att min sambo aldrig kommer att fria och att minsta syrran minsann kommer hinna före oss. Inte särskilt snällt att säga till någon som går och väntar på att få frågan med andra ord... Nu har deras hånfulla skämt gått i uppfyllelse och hennes pojkvän som hon varit tillsammans med i inte ens två år har friat. Jätteroligt för dom givetvis men jag kan inte hjälpa att känna mig bitter över att min sambo inte verkar ha några intentioner alls på att fria och faktiskt verkar hata att ens prata om eventuellt giftermål mellan oss. Däremot blir han jätteglad och supertaggad över andras bröllop och nu då hans systers förlovning. Det gör ont.En annan grej som gjort väldigt ont är att året jag fyllde 30 år så gav han mig ingen present, inte ens ett kort. Däremot fick hans syrra som fyllde 28 då ett presentkort på spa för 1000kr. Nu häromveckan så var det hennes tur att fylla 30 (dagen hon även blev friad till) och min sambo vill bjuda henne på en spadag igen. Känner mig så förödmjukad av att han kan spendera mycket pengar och tanke på sin syster men inte på mig.Är jag bara avundsjuk eller har jag rätt att vara ledsen???
-
Ja jag kan hålla med dig om det men kan du utveckla? Vad är det du reagerar på?felicityporter skrev 2024-10-26 23:26:15 följande:Oh my fucking God, vilken familj du satt dig själv tillsammans med! Och din sambo är DUM I HUVUDET! På riktigt!
-
Det är inte din svägerska som är problemet, det är din sambo. Du behöver vara ärlig med honom, både vad gäller att du känner dig sårad över att han inte verkar vilja gifta sig med dig (varför?) och att du känner dig bortprioriterad på din födelsedag eftersom du inte fått några presenter.
Jag ville inte heller gifta mig men var ärlig och tydlig med det gällande min partner när han tog upp det till diskussion. Han kunde acceptera det och vi gifte oss aldrig under våra 20+ år tillsammans. -
Läs ditt inlägg och ringa in vad som faktiskt är systerns handlande och ringa sedan in vad som är andras handlande
Fundera sedan på om dina känslor egentligen handlar om systern eller om något annat
Det är inte ju hennes fel att mamman och brodern säger elaka saker till dig.
Det är inte hennes fel att din sambo inte har friat och inte heller hennes fel att han inte köper presenter eller visar uppskattning till dig.
Det är inte hon som valt att du ska leva med honom och skaffa barn med honom. Det är ju du.
Missförstå mig rätt. Jag förstår att du blir ledsen MEN jag tycker kanske att du riktar dina känslor mot fel person. -
Anonym (Sambon är problemet) skrev 2024-10-26 23:33:02 följande:
Det är inte din svägerska som är problemet, det är din sambo. Du behöver vara ärlig med honom, både vad gäller att du känner dig sårad över att han inte verkar vilja gifta sig med dig (varför?) och att du känner dig bortprioriterad på din födelsedag eftersom du inte fått några presenter.
Jag ville inte heller gifta mig men var ärlig och tydlig med det gällande min partner när han tog upp det till diskussion. Han kunde acceptera det och vi gifte oss aldrig under våra 20+ år tillsammans.
Nej egentligen så vet jag väl också att det är han som orsakar problemet här. Att jag tidigare stört mig så mycket på henne gör det dock inte bättre. Men det är väl iofs kanske mer mitt problem än hennes även om hon är så fruktansvärt irriterande ytlig och självupptagen....tillsammans.
Jag har tagit upp det med honom och han säger att det är stressen so för att han inte vill. Han skulle kunna tänka sig att få till rådhuset vara vi och skriva på papper men det är ju inte alla det jag vill. Jag skulle vara jätteglad för ett litet bröllop med de närmsta men vad jag än föreslår så vill han inte riktigt prata om det. -
Ja jag håller med dig och skäms kanske även lite för det. Eftersom jag redan störde mig på henne bortsett från allt detta så har det gjort saken ännu värre och jag har svårt att göra mig av med känslan. Jag är arg och besviken på min sambo men nu stör jag mig ÄNNU mer på henne.Anonym (SL) skrev 2024-10-26 23:33:17 följande:
Läs ditt inlägg och ringa in vad som faktiskt är systerns handlande och ringa sedan in vad som är andras handlande
Fundera sedan på om dina känslor egentligen handlar om systern eller om något annat
Det är inte ju hennes fel att mamman och brodern säger elaka saker till dig.
Det är inte hennes fel att din sambo inte har friat och inte heller hennes fel att han inte köper presenter eller visar uppskattning till dig.
Det är inte hon som valt att du ska leva med honom och skaffa barn med honom. Det är ju du.
Missförstå mig rätt. Jag förstår att du blir ledsen MEN jag tycker kanske att du riktar dina känslor mot fel person.
-
För det första tycker jag hans syster verkar vara en oansvarig omogen liten piece of shit som behandlas som den perfekta prinsessan av hela familjen, för det andra (det viktigaste) är att din sambo inte vill fria till dig men är glad när någon friar till hans syster och att du inte fick någon present på din 30-årsdag men hans syster som trots allt har det bra ställt ekonomiskt alltid fått något på sina födelsedagar? Nää, det är för mycket för mig!!! Det är inte normalt! Jag hade fått ett utbrott på honom för länge sedan om jag varit du.Anonym (Less och ledsen) skrev 2024-10-26 23:28:51 följande:Ja jag kan hålla med dig om det men kan du utveckla? Vad är det du reagerar på?
-
Vad är viktigast för dig? Det juridiska eller festen, även om den är liten? Festen går ju att ha senare om inte annat. Vad är det för stress han känner som gör att han backar? Du måste samtidigt kunna acceptera att han inte vill gifta sig på "ditt" vis.Anonym (Less och ledsen) skrev 2024-10-26 23:40:51 följande:Nej egentligen så vet jag väl också att det är han som orsakar problemet här. Att jag tidigare stört mig så mycket på henne gör det dock inte bättre. Men det är väl iofs kanske mer mitt problem än hennes även om hon är så fruktansvärt irriterande ytlig och självupptagen....
tillsammans.
Jag har tagit upp det med honom och han säger att det är stressen so för att han inte vill. Han skulle kunna tänka sig att få till rådhuset vara vi och skriva på papper men det är ju inte alla det jag vill. Jag skulle vara jätteglad för ett litet bröllop med de närmsta men vad jag än föreslår så vill han inte riktigt prata om det.
Det var nästan så att vi gifte oss, flera gånger, just pga det juridiska, ifall något skulle hända någon av oss då vi har barn tillsammans. Mitt villkor var just borgerligt, ingen fest. Dock blev det världens bråk oss emellan (som han startade) varje gång jag gått med på det hela så vi sket i det varje gång. -
Ja hon är väldigt omogen och behandlas som familjens perfekta prinsessa. Det driver mig till vansinne men det är ju typ ändå inte hennes fel så skäms över att jag riktar ett sånt agg i smyg mot henne.felicityporter skrev 2024-10-26 23:44:45 följande:För det första tycker jag hans syster verkar vara en oansvarig omogen liten piece of shit som behandlas som den perfekta prinsessan av hela familjen, för det andra (det viktigaste) är att din sambo inte vill fria till dig men är glad när någon friar till hans syster och att du inte fick någon present på din 30-årsdag men hans syster som trots allt har det bra ställt ekonomiskt alltid fått något på sina födelsedagar? Nää, det är för mycket för mig!!! Det är inte normalt! Jag hade fått ett utbrott på honom för länge sedan om jag varit du.
Han säger att han inte friat eftersom vi haft så fullt upp i alla år med diverse saker... Dock vill han helst bara gå och "signera papperna" och få det överstökat. Så visst Kan jag iofs få gifta mig men inte ha bröllopet jag tänkte att vi skulle ha.
Och ja det där 30-års-fiaskot... Är så jävla arg och ledsen och det har han fått höra. Vi har ju dock barn så måste tänka på dom och vill inte de ska känna av den dåliga stämningen mellan oss. Eller den jag har gentemot honom.. -
Båda är väl viktiga för mig. Jag vill att vi ska gifta oss pga juridiska skäl men även för att fira våran kärlek för varann och fira tillsammans med nära och kära.Anonym (Sambon är problemet) skrev 2024-10-26 23:48:45 följande:Vad är viktigast för dig? Det juridiska eller festen, även om den är liten? Festen går ju att ha senare om inte annat. Vad är det för stress han känner som gör att han backar? Du måste samtidigt kunna acceptera att han inte vill gifta sig på "ditt" vis.
Det var nästan så att vi gifte oss, flera gånger, just pga det juridiska, ifall något skulle hända någon av oss då vi har barn tillsammans. Mitt villkor var just borgerligt, ingen fest. Dock blev det världens bråk oss emellan (som han startade) varje gång jag gått med på det hela så vi sket i det varje gång.
Jag tror mest att han är stressad över att ordna en fest där man måste se till att folk har kul och att hans bröllop kanske jämförs med hans syskons/släktingars. Hans familj är katolsk så det finns en del kulturella skillnader.
Fattar att man inte kan tvinga någon till att gifta sig såsom man själv önskar men såhär lät det inte tidigare I vårat förhållande. Därför är jag lite putt nu.