Stör mig på hans syster

Frågade du honom aldrig varför du inte fick någon present när du fyllde 30? Det skulle jag ha gjort, det är ju väldIgt normal med en present i det läget. Men inte hennes fel.

Synd att ni tycker olika när det gäller att gifta sig, men det är inte hennes fel, eller ditt eller hans. Inte konstigt att han blir glad för hennes skull, roligt om systern och pojkvännen tänker lika om giftemål. 

Inte så konstigt om sambons mamma tycker att hennes egen dotter är mer fantastisk än vad du är, eller att syskonen också tycker det. 

Du är avundsjuk och det klart att du har rätt att vara ledsen också, det har alla. Men varför ska du jämföra dig med henne, ni är olika personer, har olika kärnfamiljer, olika förutsättningar, intressen etc.?

Tror att det kan handla om en försvarsmekanism.
Att lägga ansvaret för din sambos och de andras beteende på henne är enklare än att faktiskt på riktigt ställa de andra till svars. För det kräver ju handlande från din sida och fokus behövs ju även riktas mot det faktum att du har valt denna man...

Något med henne triggar dig...och när någon får en att känna så  handlar det ofta om en själv.
Mitt råd är att fundera på varför du stör dig så.
Är det så att du tagits för givet/inte räknats i andra relationer eller fått lära dig att det är fult att ta plats?
Eller något annat?
För något hos henne tar fram ett mindervärdhetskomplex hos dig som förmodligen inte har med henne att göra alls

Hon kanske är jättestörig.
Men vad spelar det för roll?
Vad har det med dig att göra egentligen?

Om du nu undrade om utebliven present när du fyllde 30, hur reagerade han på det?

Jo jag har tagit upp det nu när det blossade upp iom hennes 30årsdag. Han kunde inte riktigt ge något svar på det utan bad bara så mycket om ursäkt. 

Nej jag vet att det inte är hennes fel. Det är jättekul för deras skull men jag kan inte hjälpa att vara ledsen över att min karl inte verkar ha samma önskan för oss då han är så glad för deras skull. 

Nu handlade det inte om vem de tycker är mer "fantastisk". Jag sa att vad hon än gör (vare sig det är bra eller dåligt) så höjs hon till skyarna och verkligen ingenting hon gör kan vara fel. Hon är långt ifrån perfekt och jag har stött på några mindre attraktiva sidor men det skulle aldrig erkännas högt. 

Ja du har rätt. Hon triggar mig så vansinnigt och problemet ligger nog hos mig i grund och botten. Hon är störig men av någon anledning kan jag inte bara "acceptera" störigheten utan den verkligen gnager hål i mig. Tror att det kan ha att göra med att jag vet att jag blivit jämförd med henne under så lång tid och att jag kanske själv har börjat jämföra mig med henne. Att min sambo verkar se på sin syster och hennes liv, förhållande osv som "bättre" än vårat sårar mig helt enkelt. 

Han erkände att det var uselt av honom och att var ledsen för det. Tanken på att det gjort mig ledsen har inte slagit honom. Så ja, han har bett om ursäkt. Vad mer kan han göra? Men jag är fortfarande så jädra arg och känner mig förödmjukad. Vet inte hur jag ska bli av med känslan.. 

Du stör dig förmodligen för att du är avundsjuk. Men du använder ett annat ord, vad du drabbats av är avundsjuka. 
Avundsjuka på att hon är vacker, medveten om det och lägger tid på sitt utseende. 

Många kvinnor i Sverige idag är dåliga på att lägga tid på sitt utseende. Jag hade en hel tråd om det. Jag tror att du skulle kunna uppnå ganska fina resultat om du bara gav manken till och försökte. Börja träna regelbundet, ät ordentligt, gå ner i vikt, sminka dig, köp nya kläder, färga håret och testa en ny frisyr. 

Innan du vet ordet av så är du lika snygg som henne. 

Lycka till. 

Och återigen har ju detta inte med henne att göra utan med andra.
Att andra jämför dig med henne ska du klandra dem för, inte henne.

Att de andra inte ser hennes egenskaper som störiga är inte hennes fel heller.
Och du besitter ju inte heller den rätta måttstocken över vad som är rätt.
Alla känner inte likadant. Det vissa gillar och beundrar är sådant som andra ser som mindre attraktivt och störigt.
Ni behöver inte känna lika
Men skilj på vad som är systerns beteende och de andras.

Sen att din sambo beundrar sin syster betyder ju inte att han ser ner på ert liv...

Grejen är att jag också ser väldigt bra ut (både kroppsligt och har ett attraktivt ansikte) men jag sitter inte och knäpper selfies på mig själv när jag är i sällskap med andra eller speglar mig så fort jag får chansen. Finner det väldigt oattraktivt att vara så betuttad i sig själv. Dessutom när hon är väldigt snabb på att kommentera andras som hon anser mindre attraktiva utseende. 

Men att du är snygg behöver inte betyda att du inte är avundsjuk? 

Tänker att hon kanske ser bättre ut än dig? Eller att du känner dig hotad av hennes skönhet?